jespercaron

Har suttit och summerat året 2011. En spännande process som jag varmt kan rekommendera till dig om du inte själv har provat. Det känns väldigt värdefullt att ta en titt på alla fokusområden och se hur det gick med målsättningen. Vad gick bra? Vad kunde gjorts bättre? Har jag haft balans mellan de olika sakerna jag vill åstadkomma? Vad kan jag göra annorlunda 2012 etc.

Tänkte dela med mig av de, som jag bedömer är mina fem största bedrifter 2011.




1 Startade Actionplant Foundation. De senaste åren har jag haft en dröm att starta upp en organisation som uteslutande arbetar med att motverka den globala uppvärmningen. 2011 blev denna drömmen verklighet. Kan konstatera att jag lyckades samla in hela 50000 kr till trädplantering. Påstår ingalunda att det är bra på något sätt. Det räcker absolut inte för att rädda världen men det är mer än vad de flesta gjorde 2011. Jag är grymt stolt över min insats.



2 Genomförde USA-turnén! På höstkanten blev det tre föreläsningar i USA. Fick riktigt bra respons och sålde slut allt material som jag hade med mig. Fick också ett av mina mest spännande erkännanden någonsin från en tjej i publiken. Hon skrev så här i utvärderingen:

"You´re like Tony Robbins on steroids in a good way. I also appreciate your honesty and the depth in your stories!" - Lucy

Tony Robbins on steroids! Har helt klart hittat en skön energinivå när jag föreläser på engelska.



3 Skapade och spelade in Your Life 2.0, Min första ljudbok på engelska. Det här är nog något av det svåraste projekt som jag genomfört. Det kändes som om jag tagit mig vatten över huvudet fler än en gång. Det här är jag riktigt stolt över. Att den sedan har blivit väl mottagen och sålt bra runt om i Europa, Asien och USA är väldigt roligt.



4 Publikrekord! Jag hade fler personer i publiken 2011 än jag hade mina tre första år som föreläsare. Det landade på nästan 7000 personer vilket känns precis hur bra som helst! Det finns många anledningar till att det blivit så. Den viktigaste är nog att jag har fått förtroendet att få större uppdrag av både kunder och talarförmedlingar. På bilden kör jag för akademisk personal i Motala. Enligt statistiken blev jag dessutom 11,4%enheter bättre i år.



5 SM-X färdigt! Har arbetat i snart fem år med ett koncept som jag kallat SM-X (State Mastery Experience). Där har jag samlat en hel massa teorier och idéer som är helt eller delvis är unika. Utgångspunkten har hela tiden varit att skapa någonting nytt i en bransch där nästan alla pratar om samma saker. Utgångspunkten har hela tiden varit att man inte skall kunna hitta materialet som ingår i SM-X någon annanstans. I realiteten är detta förmodligen en omöjlighet men det är åtminstone tanken. Vad gäller hörnstenarna i SM-X så har jag i alla fall inte lyckats hitta något som ens liknar det jag utvecklat ens efter timmar av sökande på google. Det säger en hel del och bara det bådar gott inför framtiden. 2012 är det dags för lansering. Skall bli såååååå härligt.

När jag tänker på de här fem sakerna så blir jag grymt laddad. Då är det lätt att glömma av allt det där som inte blev som jag tänkte mig. Hade en kollega som utnyttjade mitt förtroende rejält... En stor felsatsning som kostade massor av pengar... Hade en viktig föreläsning i Borås som skulle bli startskottet på nästa nivå av Lev Nu!. Denna föreläsning havererade rejält med brandlarm 2 gånger mitt i föreläsningen och konstiga ljud som lät som om taket skulle ramla in som gjorde att publiken tappade fokus fullständigt. Nya övningar och material som fick ställas in mitt under föreläsningen pga teknik problem, monitor som la av och lampor som inte fungerade mm. Trots förutsättningarna så blev betyget från publiken ändå bra även om det var en bra bit upp till normal standard. Då var det inte kul att heta Jesper. Fast så är det i livet. Det blir inte alltid som man tänker men det kan bli jäkligt bra ändå (och ibland ännu bättre.)

Det har varit en smärtsam inledning på 2012. En vana jag har haft de sista tio åren nu. För er nya läsare bör jag kanske berätta att jag har en skum smärta som kommer i foten och denna kommer runt juletid. Jag har varit hos bokstavligt talat 100-tals experter och testat mängder av kosttillskott och alternativ behandlingar. Ingenting har varit den magiska lösningen. Däremot har jag hittat ett antal felkällor.

Att leva med smärta innebär att man på allvar förstår innebörden i ordspråket En frisk människa har tusen önskningar och en sjuk människa bara en. Det är ingen absolut sanning men smärtan tenderar att reducera planer och önskningar för framtiden helt klart. Smärta gör att den mentala energin läcker som ett såll. Det går åt mängder med energi att bara hålla humöret uppe. Mina erfarenheter säger dessutom att ju mer smärta desto större läckage.

För mig har detta inneburit att jag i år provar att flytta fram min årsmålsättningsworkshop som brukar ligga i början av året. Det känns som om jag inte ger mig själv rätt förutsättningar om jag genomför denna när jag befinner mig i smärta. Läs gärna mer på http://www.jespercaron.se/trimap.pdf

Nu är jag däremot i allra högsta grad smärtfri. Det märks också på den eufori som uppstår när man helt plötsligt får tillbaka all mental energi. Det bubblar och sjuder av planer och kreativitet. Med andra ord inget ont som inte för något gott med sig.

Det var många kära återseenden på årets julfest med kollegor. Bland annat Kay Pollack som givit mig massor av värdefulla tips genom åren. Nu fick jag verkligen chans att tacka honom ordentligt. Han är en stor förebild för mig.



Fick chans att prata en hel del med David Lega också. Numera blir det inte så mycket föreläsningar för honom. Han sitter som kommunalråd för KD i Göteborg.



Lärde känna ett par nya människor också. Mattias Ribbing gjorde stort intryck på mig. Han är svensk mästare i minne. (Ja man tävlar i sånt.) Han berättade om sådana sannslösa inlärningar så att man fullständigt tappade hakan. Jag är nu helt besluten att lära mig effektivare minnestekniker. Vilka möjligheter öppnar inte det?



Elene Uneståhl och Mikael Andersson. Mikael har jag träffat många gånger och förutom att han är en riktigt bra föreläsare så är han också en stor och generös människa privat.



Lasse Gustavsson, Zarah Öberg och Göran Adlen. Tre andra väletablerade föreläsare som jag uppskattar att ha i min närhet.



Oskar Kullander var inhyrd för att ta bilder och jag lånade den här bilden som han tog på mig.
Hans hemsida är http://www.oskarkullander.se/portfolio/

Har kört utan personlig tränare under hösten. Det har gjort att jag har varit lite orolig att jag skall börja slappa. Därför har jag kompenserat genom att träna betydligt fler pass än vanligt. När jag nu bestämt mig för att träna lite personlig träning igen så var det därför väldigt glädjande att se att min kondition hade blivit väldigt mycket bättre under hösten. Det bästa uppmätta resultatet någonsin faktiskt. Invägningen var väl sådär. Hade gått upp nästan 5 kilo i USA. Kommentarer är väl egentligen överflödiga. Jag ångrar ingenting i alla fall. Det var riktigt gott att äta alla läckerheter och lika roligt som det var gott skall det bli att maxa ut på gymmet så man är tillbaka på rätt vikt igen.

En av de riktigt fina sakerna med mitt arbete är att man får se de många olika nyanserna av det svenska landskapet och de olika årstiderna. Om ni frågar mig så tycker jag att tåg är det absolut bästa sättet att färdas mellan städerna. Jag har verkligen ett slags somantisk känsla i kroppen när jag åker tåg. Jag kan lätt fantisera ihop äventyr på tåg. Kanske har sett för många Hollywood filmer. Att man sedan åker väldigt bekvämt, har gott om plats, slipper köra själv och dessutom vet att det är det mest miljövänliga sättet att ta sig fram på  (om man räknar bort gång och cykel.) är självklart ingen nackdel.

Veckan som var hade jag tre föreläsningar och det blev säkert ett par hundra mil på tåget. Det fina är också att vi har haft en massa olika väder på en och samma vecka. Sådant inspirerar mig.



Hade bland annat ett skönt möte i Västerås på Högskolan. Publiken var på hugget och det gjorde förstås migg riktigt laddad. Det blev ett av de bättre mötena under hösten. Heja Västerås!

De är för söta ungarna :)

Vattenståndet var rejält höjt efter de massiva regnfallen. Bäcken som normala fall ligger en bra bit från vår trädgård gick nu hela vägen fram. Tycker att det såg rätt coolt ut. :)

Sitter på flygplatsen just nu och skall snart gå ombord på planet. Fick ett jättebra exempel på skillnaden mellan fokus och attityd precis. Just nu är det som skapar känslan för mig det jag fokuserar på (mer än min attityd)

Om jag väljer att fokusera på hur mycket jag saknar familjen just nu, då kommer tårarna. Min fru åkte dessutom till Kinsa igår så henne ser jag inte på en vecka. Att träffa ungarna däremot skall bli helt magiskt.

Om jag däremot väljer att fokusera på att jag uppnått samtliga mål med den här resan. Då fylls jag istället med en enorm tillfredsställelse. Jag blir stolt, laddad och helt överväldigad.

Vad jag väljer att fokusera på däremot... det har med attityd att göra!

Just nu är det nog dött lopp mellan de båda. Jag kan verkligen uppskatta känslan av saknad korta stunder för då vet jag säkert att jag har förmågan att älska och en familj som är värd att älska. I längden är nog alla uppnådda mål mer tilltallande. Genomfört första 3 timmars föreläsningen... Kört tre föreläsningar... Sålt slut alla Your Life 2.0 program... Haft fyra viktiga möten med presumtiva kunder. Ett direktavslut... Har över 100 skrivna sidor på boken med mig hem...

Viktigast av allt: Jag har lyckats balansera arbete och fritid på ett riktigt bra sätt. Förra gången jag var iväg var jag helt slut när jag kom hem. Nu känner jag mig fylld, harmonisk och fullständigt utvilad. Jag är redo att komma hem helt klart :)

Blev rätt glad när jag för en vecka sedan checkade in på Hotellet och fick reda på att man hade ett av Orlandos största gym. Igår konstaterade jag att jag inte tränat på hela veckan. Det är inte det att jag inte har tänkt på det utan mer att jag skjutit på det. Jag gör det imorgon... Som bekant inte vägen till framgång.

Igår körde jag däremot ett ordentligt pass. Jag tog ut mig fullständigt. Riktigt skönt. Har lovat mig själv att inte gå miste om den sköna känslan någon av mina återstående dagar här i Orlando.

Vet inte om det beror på gymbesöket men jag var fruktansvärt på G när jag körde mina två affärsmöten. Med tanke på att man firade Black-Friday här igår var det en bedrift i sig att boka upp två möten denna fredag. Mötena gick bra och som allt ser ut nu så blir det två heldagsutbildningar i april nästa år. Heja mig!



Som belöning smet jag över till Universal Studios ett par timmar innan jag satte mig och skrev lite på boken.

Har hittat ett perfekt ställe att sitta och skriva på. I värmen behöver man lite skugga helt klart. Samtidigt känns det lite visset att vara inomhus och skriva när jag är i en så härlig miljö. Det luktar blommor och natur och är så där lagom varmt just där jag sitter.

Det har dessutom gått riktigt bra idag. Det verkar som det blir en bok snart. :)

En av mina absoluta favvo restauranger i Orlando ligger på SeaWorld. En undervattens restaurang där man har hajar simmande omkring sig. De serverar dessutom helt otroligt god mat. Kan inte tänka mig en bättre restaurang att fira uppnådda USA mål på.



Rätt maffig utsikt va?

Nu blir det intensivt bokskrivande för hela slanten.

Träffade ett härligt gäng, via Toastmasters, som kallar sig för "Orlandos Erövrare!". En samling mycket högutbildade, framåt och smarta människor. Körde ett pass om Lycka för dem. Berättade lite om de senaste rönen från den positiva psykologin för dem. Det blev ett mycket akademiskt pass men inte desto mindre uppskattat. Tror att den typen av föreläsning passar den gruppen väldigt bra. Lite kul att växla och köra något som ligger lite utanför min vanliga repertoar.

Detta var tredje och sista

Fick ett par bilder på mig själv från gårdagens känslosamma dragning.



Eftersom det är Thanksgiving på väg hade jag laddat upp med en hel del av mitt mera känslosamma material. Bland annat pojken i trädet. Den historian är ett säkert kort i USA. Var fler än en av damerna i publiken som fick tårar i ögonen.



Det kändes som om budskapet gick hem. Eftersom det var ett kortare pass gjordes inga utvärderingar. (Brukar ha måttstocken minst 90 minuter för att göra utvärdering.) Är dessutom väldigt nöjd med min nya kavaj. De hade Thanksgiving rea på Hugo Boss och då upplever till och med jag som är rätt snål av mig med att köpa saker att priset blev det rätta.



Till min glädje fanns Kia i publiken. Jag blev grymt imponerad av henne. Hon hade en skön energi. Hon hade dessutom skrivit en bestseller som fått hela tre nationella awards för den. Fick en hel timmas samtal med henne och du må tro att det var värdefullt för mig. Heja Kia! Hon har dessutom släkt i Sverige så hon kunde prata svenska!



Här är mannen jag har att tacka för möjligheten att få föreläsa igår. Robert från New York. Han är som hämtad från en amerikansk film, på ett bra sätt. Skön röst och en naturlig humor som verkligen smittar av sig. Tack Robert för möjligheten.

På hela taget är jag väldigt nöjd med insatsen. Kunde varit några fler personer på plats kanske. Vi var ca 15 personer. Men det gör inget. Det faktum att folk promotar mig och ger mig möjligheter att föreläsa ger mig ett enormt självförtroende.

Kommer ihåg hur nervös jag var första gången jag föreläste i USA... Nu fungerar det väldigt naturligt. Räknade på det häromdagen. Har nu kört runt 20 föreläsningar i USA genom åren. Den totala föreläsningstiden är även den runt 20 timmar. Enligt min excel har jag föreläst för runt 1000 personer i USA. (Det är mer än vad jag träffade under hela första året som föreläsare 2006.)

Har hittills varit väldigt generös vad gäller arvode och villkor när jag har föreläst i USA. Ibland har jag föreläst helt gratis bara för att få träningstillfällen. I synnerhet i början. Trots det har det varit en väldigt god affär. Vågar påstå att samtliga uppdrag jag gjort i Sverige på engelska har tillfallit mig på grund av alla fina meriter från USA. Ser man det på det sättet så har det varit en ypperligt bra investering att föreläsa i USA. (och det är så man skall se det.) Övning ger färdighet som bekant.


Det spelar verkligen ingen roll vart du befinner dig eller hur bra du är. Det som är betydligt viktigare är i vilken riktning du rör dig och vad du är redo att göra för att komma dit.

"I absolutely loved your seminar. We´re so privileged to get this opportunity. I will allways remember the story from your childhood. Thank you!" - Brenda

"You´re like Tony Robbins on steroids in a good way. I also appreciate your honesty and the depth in your stories!" - Lucy

"I totally worship your energy on stage. Im also very impressed of how precise you are when you speak english. I totally forgot that english isn´t your first language.!" - Jerome

Tog mig friheten att saxa lite ur de drygt femtio utvärderingar jag fick in igår. Det gick verkligen över all förväntan. För mig var den här föreläsningen lite av en chansning eftersom jag inte visste hur många som skulle komma. Får en hel del förfrågningar från personer som vill rodda en föreläsning med mig. Nu var det dessutom i USA... Men Joy och Mike hade gjort en fantastisk insats. Sålde dessutom slut alla exemplar av Your Life 2.0 som jag hade med mig så även det är ett bra tecken.

Läser tonvis med böcker om psykologi just nu och märker hur det slinker in en och annan studie emellan åt från nyvunnen kunskap. Får passa mig där så det inte blir för akademiskt.

Känns verkligen som sommarens stora eldprov har gett nytta. Det var i somras jag spelade in Your Life 2.0 och det är nog den mest plågsamma upplevelse jag har varit med om. Det kändes som om jag tagit mig vatten över huvudet fullständigt ett tag. Spela in Fem timmar material, varav större delen var nytt material... på engelska. Kommer aldrig glömma hur knäckt jag var efter första dagen i studion. 11 timmar höll vi på och fick fram 4 minuter inspelat material. Men allt det där är glömt nu. Nu njuter jag av att det funkar så himla bra på engelska som en följd av sommarens stålbad. Att jag sålde slut på ljudboken kan bara innebära att de var nöjda.

Upps... tappade visst tråden lite.

Det kändes riktigt bra. Tyckte att det gick väldigt enkelt att hitta rätt ord. Jag kunde landa i materialet och upplevde att jag kunde tala direkt från hjärtat. Det där är viktigt för att få till scennärvaron. Vet inte om jag törs / får säga det här men... Jag kände mig riktigt j-la bra igår. Tror det är första gången jag känt så faktiskt. Håller tummarna att det där är en övergående känsla... tror jag. Vill inte hamna i något slags hybris. Stör mig enormt på sådana människor.

Efteråt var jag helt slut. Hjärnan kokade fullständigt. Jag hade verkligen tagit ut mig. Det var som om jag fick något slags härdsmälta inombords. När jag satt i bilen sjöng jag högt av glädje. Ibland bara skrek jag av lycka. Jag grät och skrattade omvartannat. Av lycka! Av tacksamhet Av att få leva det liv jag lever. Av att få möjligheten och förtroendet att få beröra folks hjärtan. Det var som om himlen ramlade ner. Mycket omtumlande.

Jag var till och med så laddad att det inte bekom mig det minsta att kameran i iPhonen ballade ur. Därav den mycket skumma bilden. :) Jag tror i alla fall att ni ser publiken i över och underkant av bilden. Eller?

Passade på att smita över till Buschgardens i söndags. De hade en ny launchcoaster där. Får nog säga att den ramlar in på Topp 5 på listan över de bästa jag åkt. Snyggt jobbat! Var ett alldeles makalöst bra väder dessutom. 28 grader och en lätt vind som svalkade. 



Det här med jul är man duktig på i USA. Känns lite mysko att se alla julgranar och höra all bjällerklang i den intensiva värmen dock.



Självporträtt