Hållbar lycka.
Något som jag är särskilt stolt över är att min karriär som föreläsare inte genomförs på bekostnad på varken min fru eller våra ungar. Det finns så många föreläsare där den ena parten får försaka sin karriär eller intressen för att det skall passa den andra. Det finns en uppsjö av föreläsare som har havererade förhållanden bakom sig eller ungar som har problem. De har med andra ord lyckats med karriären men inte med föräldrarollen eller förhållandet.
Helt klart är att en karriär som föreläsare ställer stora krav på mig som individ. Det kan tyckas ganska glassigt när man står där på scenen men att få ihop allt runt ikring det kräver sin man (eller kvinna.) Och att det dessutom skull behöva innebära att min fru inte skulle kunna satsa på sin karriär eller att jag genom en allt för stor bortavaro skulle skapa en otrygg uppväxt för ungarna finns inte på kartan. Det måste gå att lyckas med alla tre rollerna.
Bilden ovanför tog jag när jag cyklade hem efter en av mina utmaxningsdagar. Då jobbar jag hela vägen in i mål. Det är sådana dagar som gör att jag som egenföretagare kan vara en bra man och förälder de andra dagarna. Om jag bara hade haft sådana dagar däremot så hade jag aldrig kunnat vara en bra förälder eller man.
Det här problemet kände jag inte till när jag började föreläsa. Då var det 100% utmaxning som gällde. Första gången som jag ställdes inför konsekvenserna av min satsning var på hösten för tre år sedan. Jag genomförde då den största utannonserade föreläsningsturnén i Sverige av någon föreläsare det året. Ingen annan föreläsare gjorde fler öppna föreläsningar än jag.
Jag arbetade bokstavligt talat 16-18 timmar om dagen för att få ihop det hela. Dessutom hade jag två personer anställda på timmar för att öka hävstången ytterligare. Jag satsade alla medel jag kunde få fram. (vilket oroade min revisor.) :)
Turnén blev en pangsucce. Det var fullsatt på i stort sett samtliga föreläsningar och mängder av tidningar gjorde reportage. Som en angenäm följdeffekt fick jag dessutom mängder av uppdrag på företag runt om i landet.
Ungefär halvvägs in på turnén kom jag hem sent på natten. Både Malin och Neo sov. Jag var så fullkomligt lycklig efter att ha slått rekord på "Lev Nu!" föreläsningen i Göteborg. I utvärderingarna såg jag tydligt att jag hade levererat något utöver det vanliga. Det var idel toppbetyg och mängder av beskrivningar från åhörarna som verkligen rörde vid mitt hjärta. Jag hade lyckats beröra in i själen. Det kändes som om jag levde mitt syfte fullt ut. Jag var euforisk och hög på livet. Det var det här jag drömde om när jag började föreläsa.
Jag sitter och bara gottar mig av allt som står i utvärderingarna då jag hör små steg tassandes i hallen. Det var Neo som hade vaknat. Han var då tre år. Så himla gullig i sina små glasögon och nyfiken till tusen och han var så positiv hela han. På dagis uppmärksammade man redan då hur generös och kärleksfull han är.
Han kommer ut till mig där jag sitter i köket. Sätter sig i mitt knä och vill sitta nära. Han börjar ställa massor av frågor och varje fråga skär rakt in i hjärtat på mig.
- Pappa, varför är du aldrig hemma?
- Men det är jag väl. (Jag vet att det just då är en lögn.)
- Vill du leka med mig imorgon?
- Jag kan inte för jag skall åka till Skövde och föreläsa.
- Kan vi leka i helgen då?
- Det går inte. Pappa måste jobba då.
- Vill du inte leka med mig?
- Jo det är klart att jag vill. (Det är sant och lögn på en och samma gång.)
Jag försöker förklara för honom men vad skall jag egentligen förklara? Att JAG brinner så mycket för att göra skillnad i alla andra människors liv att jag inte hinner med honom? Att JAG har satt upp ett mål som kräver så mycket tid att han inte hinns med i mitt liv? Det går inte att förklara på ett sätt som är begripligt. Att jag och min fru var överens om satsningen är en sak. Vi har valt varandra. Han har inte valt att komma till den här jorden. Det beslutet har vi fattat och han är en välsignelse av det beslutet. Jag har svikit honom och det vet jag. Jag ser i hans ögon att ju mer vi pratar desto mindre tycker han om mig. För svaren bekräftar ju bara det jag inte vill att han skall känna.
Sover egentligen inte alls den där natten. Jag känner mig helt värdelös som förälder. Som den mest själviska människan som finns på hela planeten. Det gör ont i hela mig och jag kan inte hindra gråten. Det bara forsar ur mig. Just där och då känner jag mig precis som den där föräldern som jag svor att jag aldrig skulle bli. Miljoner tankar rusar genom mig men ingenting kan få mig att samla mig. Jag kommer inte vidare utan faller bara djupare och djupare ner i sorgen.
Det finns dessutom inget realistiskt sätt att snabbt ändra på det. Jag är fast i ett minutiöst schema där jag tar mig från den ena staden till den andra och gör den ena insatsen efter den andra. Det finns ingen rationell lösning. Jag skulle kunna boka av alla uppdrag men jag vet att det inte går ekonomiskt. Med bokade lokaler, annonsering och anställd personal och allt. Det är bara att fullfölja hösten ut och sedan ändra förhållningssätt till nästa säsong.
Den där natten var viktig för mig. Någonstans visste jag det även innan men jag hade försökt att slå ifrån mig det hela. Fler än en gång hade vi varit i leksaksaffären den där hösten för att jag skulle köpa mig fri. Bevisen fanns där. Graverande. Nu gick det inte att blunda mer. Jag hade beslutet i min hand.
Varför berättar jag det här egentligen?
Jo jag tycker mig nämligen se det här fenomenet ganska ofta. Vi lever i ett samhälle med ett jäkla tempo och den stora massan har en arbetsbörda som inte är av denna världen. Det är så mycket som skall hinnas med hela tiden. Vi lyckas med mängder av saker som egentligen saknar betydelse och misslyckas med det som är väsentligt på riktigt.
Och till vilken nytta? Vad är egentligen viktigt? Varför lever du? Vad vill du ha ut av livet?
Livet går inte ut på att ha flest prylar när man vinner. Det är helt säkert.
Livskvalitet handlar inte om att ha bockat av flest punkter på Att-göra listan innan man dör.
Hållbar lycka uppstår inte genom att åka till Thailand fyra gånger om året, gå på restaurang, bio, se på TV så mycket man kan. Eller att ha sex femton gånger om dagen, spela på lotto, dricka sprit eller att maxa ut karriärkontot. Inte heller genom att satsa 200000 kr på ett nytt kök eller att ha en den fetaste BMWn i kvarteret eller att gå på spa eller genom att skapa den mest omfattande föreläsningsturnén.
Det är mycket enklare än så!
Vi ser inte det uppenbara eftersom vi är så hypnotiserade av allt som vi tror att vi måste ha och göra.
I själva verket är vi redan framme!
Lyckan bara finns här och omger oss!
Den väntar på att få bli insläppt i oss.
Jag var inte helt fel ute den där natten. Att få förmånen att arbeta med det jag gör ger oerhört mycket. Så glädjen jag kände var både äkta och befogad. Men också smärtan. Jag hade missat att finnas till för mina allra närmaste. Jag vet att den här insikten gjorde att jag återfick förtroendet och kärleken av min son och att jag blev en bättre man för min fru. Jag vill dessutom gärna tro att jag också blev en bättre föreläsare.
Satt och försökte få ihop det hela i en och samma mening och det här är vad jag kom upp med:
"Hela syftet med livet är att vara lycklig och ansvaret vi har är att
det inte blir på bekostnad av oss själva, någon annan eller vår planet!"
Funkar den för dig också?
Missa inte det som är viktigt i livet. Jag vet att du vet det men jag säger det i alla fall.
Mycket kärlek till dig.
-Jesper Caron
PS Lev Nu! - För allt vad du är värd! :)
Superpasset med stort S
Körde mitt livs längsta pass förra veckan. Det känns bra. Min kropp klarar av både tiden på hojen och distanserna. Behöver få in åtminstone ett sådant pass i veckan för att jag på allvar skall kunna säga att jag har mitt supermål inom räckhåll.
Känner mig ännu inte mogen för att avslöja mitt mål men det är STORT! Riktigt stort! Det är inte av feghet utan mer för att jag vill se att kroppen klarar det hela.
PREMIÄR för nya föreläsningen i Stockholm!
Har arbetat precis hur hårt som helst för att få fram en ny föreläsning. Har alltid irriterat mig på alla föreläsare som kör samma material år ut och år in och aldrig förnyar sig. När jag själv började arbeta som föreläsare för 5 år sedan bestämde jag mig för att inte bli sådan själv. Dessvärre får jag väl erkänna att delar av det jag gjorde då hänger med fortfarande om än i en väldigt förfinad tappning. För två år sedan lanserade jag en ny föreläsning och nu åter en vilket i alla fall för mig bevisar att jag inte hör till den skaran som bara litar på sitt gamla material.
Premiären ägde rum i Stockholm och jag måste erkänna att jag var lite nervös. Det hela gick dock bra och jag fick en hel del skön feedback av åhörarna. En berättelse om Malin och mig fick särskilt fin respons. På plats fanns också Per på Svenska talare och han var också nöjd. Det känns riktigt bra! I publiken var det runt 400 personer. Lovely!
Föreläsningen handlar om behov. Har plockat upp det eftersom det har blivit lite av ett bortglömt ord inom den personliga utvecklingen. Konstigt nog eftersom det är så totalt avgörande för om man når sina mål eller inte. Du kan träna hur mycket mental träning som helst och ha hur fina målbilder som helst men om du har otillfredsställda behov kommer hela ditt inre streta emot precis hur mycket som helst. Obs att jag inte snackar ner varken mental träningen eller målsättning. Det är ju två av mina egna ämnen! Men rätt måste vara rätt.
Enda anledningen till att det kanske har försvunnit är väl för att det är lite osexigt. Lyssna på ordet bara... Behov. Det är inte lika suggestivt som vision, inspiration, motivation etc. Fast det skall jag ändra på.
Jesper Caron - När Du är i BEHOV av förändrging!
Långpass på cykeln.
De dagar jag arbetar på kontoret har jag lagt lite extra utrymme för på morgonen. Så jag har en 6 milare som jag kör lite då och då. Behöver komma upp i längder för att klara av mitt supermål. Just det här passet blev särskilt lyckat. Lyckades snitta 26 kilometer i timman på ett längre pass. Det är nog rekord för mig. (Inga märkvärdiga hastigheter om man jämför med proffsen men för mig är det bra.)
Nightbiking
Det är verkligen ett äventyr att cykla nästan två mil i bäckmörker. Lite styvt en mil av hemresan kör jag med endast cykellampan som lyrkälla. Jag är grymt "foukad" på cykeln. Det där ordet foukad har jag lärt mig sedan jag började coach idrottare. Så säger man tydligen inom idrottsvärlden. Har aldrig hört det förrut men det låter coolt.
Har ett grymt ambitiöst mål med cykeln som jag skall avslöja inom kort. Jag har verkligen spänt bågen högt och vill försäkra mig om att kroppen håller innan jag berättar något. :)
Fotosession med proffsen
Har hållit på ett bra tag med att uppdatera allt visuellt material och har en ambitiös målsättning med min nya hemsida. Därför föll det sig naturligt att ta lite nya bilder. Denna gång hade jag några fullblodsproffs på plats. Regina som tog hand om hår och makeup är anlitad världen över för att hon är så grymt bra och Eva som tog bilderna har tagit bilder av mängder med namnkunniga föreläsare och andra mediapersonligheter.
Bilderna kommer så fort jag har nya hemsidan klar. :)
Mycket cykel blir det... :)
Skönt att cykelsäsongen verkligen är här. För min del blir det cykel till och från jobbet. Tar dessutom den lite längre vägen så det blir 4-5 mil om dagen för min del. Har varit flitig med att ta bilder på de senaste veckans cykelpass. Här kommer några av upplevelserna tillsammans med några väl valda.
Inser att det blir en 20-25 mil i veckan på cykel. Jämför man med mina kompisar Jonas Colting och Pasi Salonen som båda är bland de bästa i världen på Triatlon så är det förstås inga längder att jubla över men som motionär så är det definitivt värdefullt. Ett jobb där det är en hel del sittande på kontor och på tåg. Jag märker att jag blir avgjort mer skärpt när jag tar cyklen. På bilden som är tagen förra fredagen var det riktigt kallt. -1 grad. Burr. Skönt att min fru är designer på Craft så jag har riktigt bra och funktionella kläder. 
Den här veckan har det däremot varit betydligt varmare. Får ofta frågan om jag inte tycker det är läskigt att cykla i trafiken. Tänker faktiskt inte så mycket på det. Vägrenen är väldigt bred. Det känns verkligen aldrig som man har bilarna särskilt nära. Visst är det klart att någon kan ligga på renen och inte se mig och PANG... Men olyckor kan hända överallt. Om man fokuserar på allt skit som faktiskt kan hända så blir man tokig. 
Lyckades ta ett självporträtt i tisdags. En sak som jag verkligen älskar med att cykla är att jag får egen tid att tänka. Det är rätt maxade scheman när man är föreläsare och dessutom har fru och två barn. Att få ihop allt kräver en hel del detaljplanering. Så även om jag verkligen gillar allt det så kan jag ibland känna att livet är lite väl inrutat. Här gör verkligen cykelpassen underverk. Det går fort. Man är i naturen. (På perfekt avstånd. Jag är ingen 100%ig skogsmulle så för mig räcker det med att titta på den.)
Dessutom är det ju precis så som jag är ute och föreläser om att när du involverar kroppen så händer det saker i hjärnan. Man mår bättre och får en hel massa bra idéer som inte uppstår annars. Det har varit ultraviktigt nu när jag arbetar med min nya föreläsning men självklart även annars. Ny input och kreativitet är sällan egenskaper folk vill ta bort :)
För tre dagar sedan så snöade det när jag cyklade. Trots mina vinterhandskar var händerna helt stela av värk när jag väl var framme. Just på grund av snöflingorna som föll rakt in i mina ögon var det en utmaning att hålla humöret uppe. Jag hade dessutom tagit tremila sträckan så det var bara att härda ut. Skrattade gott åt alla fantasier som jag använde för att avleda uppmärksamheten från de irriterande flingorna. Tänkte mig att jag var jultomten som körde med släden. :) Funkade ett tag... Sedan provade jag med att jag var kurir i Första Världskriget som hade ett mycket viktigt meddelande som kunde avgöra livet på ett helt regemente om det inte kom fram.
Här tänker någon säkert att: Jesper... Du är rätt fucked up. Jag vet inte det ja. Det funkade i alla fall. Resan kändes kortare och hellre att lura sig till att bli glad än helt utan ansträngning lyckas med att bli negativ. Det känns verkligen som att vara fucked up. :)
I förgår var det däremot riktigt bra väder. Klart och skönt väglag. Lagom varmt och vindstilla. Det gick riktigt fort då. Hade en snitthastighet på nästan 30 kilometer i timman och det är mycket på mountainbiken. På racerhojen däremot är det en ganska medioker tid. Men nu var det som sagt var mountainbiken. Det är lite don efter situation. Om det är dåligt väder och när jag har ärenden i stan blir det mountainbiken. Den funkar också bra när jag har arbetsväskan med mig då jag skall med tåget. Racern har inget lås så därför tar jag den bara när väglaget är bra och jag bara behöver ta mig direkt till och från kontoret. Då blir det vanligtvis också ett extra långt pass.
Idag var det riktigt gyttjigt på vägen. Kallt och regnigt var det också. Testade att tänka på att jag faktiskt var väldigt klimatsmart när jag tog mig till jobbet. Det funkade fint. Insåg att om alla gjorde som jag så hade vi inte haft något problem med globala uppvärmningen. Det finns ett par studier som pekar på att vi egentligen skulle kunna lösa i stort sett hela problemet om vi tog bort privatbilismen. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att tillverkningen av bilar, alla avgaser och resurser som går åt som en följd av bilismen är en stor bov i sammanhanget. Dessutom hade vi haft ett avsevärt mindre problem med fetma. Jag kände mig som en bästa sortens hjälte hela vägen till jobbet och det hjälpte definitivt till att inte fokusera på regnet och gyttjan. Heja mig!
Utmaxning
Har satt upp ett grymt ambitiöst träningsmål. Märker att det dessutom går med full fart framåt. För min del så blir det rätt mycket cykel nu. Har cyklat 10 timmar senaste veckan. Det fina med cykelträning för min del är att jag kan köra många timmar utan att riskera att foten gör sig påmind. (En eventuell inflammation i foten är som ett regnmoln som finns där vid sidan av mig.)
För att lite illustrera en del av mitt träningsmål så lägger jag in en bild på min kära Nomi som har en väldigt fin splitt. Efter år av styrketräning och en avsevärt mindre stretching än vad jag brukade köra när jag dansade har jag nu satt upp målet att nå samma smidighet som jag hade när jag dansade. Testade lite gamla dansövningar på gymmet förra veckan och inser att jag egentligen inte klarar av särskilt många av dessa grejor just nu. Inte som en följd av ålder eller brist på muskler utan för att jag har stelnat rätt rejält på senare år. Det skall bli ändring på det nu. Bara så att ni vet.
Dom har fått nya spinningcyklar på Onyx. Tyvärr måste jag säga att jag föredrog de gamla cyklarna. De nya är tyvärr lite ostabila och trampet känns inte lika harmoniskt. Däremot är det fortfarande ett bra komplement att träna spinning till allt cyklande. (Eh? hur tänkte du nu Jesper)
Min underbara fru gav mig och henne en Spa-weekend på St Jörgen Park Resort i julklapp. Det blev en mycket lyckad helg. Vi var också inbokade på ett Zumba pass. Första gången Malin tränade Zumba. Hon gillade det. Det kändes lite som när hon och jag träffades. Då tränade vi ofta aerobic tillsammans. Det kändes helrätt att träna tillsammans med henne. Här är nästa del i min målsättning. Har varit väldigt konsekvent med träningen de senaste 2,5 åren. Det märks verkligen. Jag har fått en helt annan styrka och en avsevärt bättre kondition. Inledningsvis tappade jag en hel del kilon (8 kilo) vilket jag har kunnat hålla ganska bra. (Det har blivit några kilon upp när foten har bråkat men de har snabbt försvunnit när jag åter har varit tillbaka i träning.)
Däremot så har jag inte fortsatt resan neråt. Har lurat mycket på varför. Man skulle kunna tro att det är brist på motivation men så är det inte. Motivation är något som går att skapa. Det som har slått mig alltmer är att jag inte haft någon tydlig målsättning. Det har mer varit viktigt att träna regelbundet än att fortsätta gå ner i vikt.
Har nu satt upp en målsättning för att göra ännu ett sådant kliv ner. Min målsättning är att väga samma vikt som jag gjode när jag dansade. Det vill säga 81 kilo. När jag tänker på det blir jag grymt laddad. Jag har dessutom en väldigt långsiktig plan för att det här faktiskt skall inträffa.
När jag och Malin köpte hus var ett av mina mål att vi skulle ha ett "Actionroom". Ett allaktivitetsrum med bland annat en fet ljusanläggning och rökmaskin i taket. På så sätt skulle vi kunna gå upp hela familjen och dansa tillsammans. Det händer ganska ofta och det är himla roligt att shaka loss hela familjen tillsammans. Senaste veckan har vi blivit svettiga där ett par gånger. Den bilden illustrera ännu en del i målsättningen. Det måste nämligen vara roligt att träna. För att kunna nå hela målet så behöver jag ännu mer ha fokus på att det skall vara kul. På så sätt kan jag öka ytterligare i träningsmängd utan att för den skull tappa mental energi.
Kan tyckas som en motsägelse här MEN det är just nu för mig enda vägen. Var riktigt orolig en dag i veckan för jag fick nämligen känningar i foten igen. Det visade sig dock att det gick över på en dag. Just den dagen körde jag en timma armcykel. Om jag skall nå mitt mål så är det inte möjligt att pausa i träningen som en följd av att foten bråkar. Jag har genom åren haft ett antal träningsuppehåll. Där kommer armcykeln som en räddande hand. Det är det enda sättet att konditionsträna som jag har hittat som inte involverar fötterna i någon mån. Det går med andra ord att ta kryckorna till gymmet och köra en timma trots fotsmärtor. Det finns bara ett STORT problem. Det är något så sjukt jäkla tråkigt! Har nu utarbetat ett antal strategier för att göra denna träningen roligare. Dessa strategier står redo att lanseras så fort det behövs.
Nu är det dags för Gearup 2.0. Nästa fas i träningen. Jag är förmodligen mer redo än jag någonsin varit eftersom jag redan har gjort ett par genombrott. Jag börjar inte från början den här gången. Jag är redan ordentligt på rätt väg. Härligt!
Rendezvous med Ericsson
Körde ett uppdrag för Ericsson som jag upplever fungerade riktigt bra. Har ett par nya delar som jag har lagt in i föreläsningen och i det här uppdraget funkade de nya delarna riktigt bra. Ett par tjejer kom dessutom fram efteråt och berättade att min gode vän Olof Röhlander var där förra året och körde en föreläsning och de tyckte att min föreläsning var precis lika bra och dessutom helt annorlunda mot Olofs. Först tänkte jag bara bort det där. Olof Röhlander blev årets föreläsare 2011. Jag känner för all del att jag är på rätt väg men det är en bit kvar innan jag upplever att jag förtjänar titeln årets föreläsare.
Nu har jag däremot landat i vad tjejerna sade och känner mig väldigt stolt över att de faktiskt gjorde jämförelsen. Olof är en av mina förebilder och en god vän som givit mig tonvis med goda råd genom åren. Det här visar verkligen att jag är på rätt väg. Mer stolt blev jag över att de upplevde att det var helt annorlunda. I branschen finns det en hel del copycats och jag kan tänka mig att det är en och annan som tittar på hur Olof gör just nu. Jag kör min egen grej och det fungerar uppenbarligen bra det också.
Har haft ett dilemma kring det här med att lägga ut föreläsningar. Såg att min blogg blev rätt tråkig ett tag när det var idel publikbilder och inlägg från föreläsningar. Det är ju min vardag och lyckliga ögonblick och något som jag är väldigt stolt över men det kanske är mer spännande för mig än för er läsare... Har nu därför bara gjort inlägg kring vissa utvalda uppdrag. Men då finns förstås risken att någon känner sig osedd och undrar varför jag inte lade ut bilder från just deras uppdrag. Kanske tänker jag lite för mycket här men det är för att jag vill väl. :)
Eufori är bara förnamnet - Utdrag från träningsdagboken.
21 februari. Vågade bege mig till gymmet förra veckan. Foten känns stabil. Har därför tränat lite mer den här veckan. Det känns helt magiskt att få röra på mig igen. Det blev PT med Jörgen. Han hade en hel del nya kul redskap och övningar. Härligt.
22 februari. Spinning. Ett härligt svettigt pass. Känns bara hur bra som helst. :) Älskar spinning. När jag tränar vaknar jag till liv på ett sätt som är helt otroligt. Så finns det de som säger att kroppen inte har någon inverkan i att skapa känslor. F-k my... säger jag då. Det är ju så löjligt enkelt att bevisa. Gå och träna bara!
23 februari blev det styrketräning igen. Skönt. Hade duktigt med träningsverk från förra passet men idag kändes det bättre. Träning är bara så rätt för mig. Konstaterade den här dagen att mitt liv har tre faser. 1 Foten bråkar fasen. Då det värker så att jag håller på att gå sönder. Då är det inte lätt att träna. 2 Väntefasen Då smärtan har gått över men jag inte vågar komma i väg och träna för att risken är för stor att jag får tillbaka inflammationen 3 Träningsfasen. Det är här jag känner att jag kan leva fullt ut. Då är det roligt att heta Jesper. Kändes bra att definiera de olika faserna. Har olika strategier för de olika faserna
1 På alla tänkbara sätt försöka knäcka nöten med värken. Vet inte hur många metoder och experter som jag har träffat. Fast den som söker finner till sist. Allt letande har åtminstone gjort att återhämtningen går mycket fortare.
2 När kroppen inte längre behöver lägga mental energi på smärtan så uppstår här en skön känsla av att ha för mycket mental energi. Den försöker jag på alla tänkbara sätt kanalisera till bra saker (som inte har med träning att göra.)
3 Här maxar jag ut så mycket jag kan och hinner. Här tränas det för hela slanten. (Om det inte framgått så är jag i den fasen just nu:)
24 februari. Ett spinningpass på Onyx är alltid bara såååå rätt :) Folk undrar ibland om det inte är så att jag får den där smärtan i foten för att jag tränar så mycket. Svaret är att jag inte hittat något sådant samband.
Ibland har jag tränat mycket utan att få smärta
Ibland har jag tränat lite och ändå fått smärta
Ibland har jag fått smärta och så har den gått över av träningen
Ibland har jag vilat hur länge som helst utan att smärtan gått över.
(och självklart alla motsatta varianter av samma resonemang...)
26 februari Bästa spinningpasset hittills. Fasen vad jag maxade. Lyckomätaren slog i taket fullständigt under det här passet.
27 februari PT med Jörgen igen. Han hade så sjukt jobbiga övningar den här dagen. Det blev träningsvärk så det bara small om det.
28 februari. Vårsol och cykel utomhus. Är det rätt eller är det rätt? Det är bara så himmelskt rätt. När jag cyklade här tänkte jag på alla de som inte har några som helst problem med kroppen men som ändå inte tränar. Jag menar jag har kompisar som är handikappade, själv har jag min fot som ställer till det. Men att inte ha något fel på kroppen. Då känns det verkligen som folk har fått en gåva som de inte använder.
1 mars Body Pump på lunchen. Skönt att variera med lite annat. Det blir snart Zumba igen. Helt klart. Konditionen och styrkan börjar komma på allvar nu.
En dikt, En test, En aktivitet
En dikt!
Har du också sett den här dikten någon gång?
Ett barn som kritiseras - lär sig fördöma
Ett barn som får stryk - lär sig att slåss
Ett barn som hånas - lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi - får dåligt samvete
Men...
Ett barn som får uppmuntran - lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans - lär sig tålamod
Ett barn som får beröm - lär sig uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel - lär sig rättvisa
Ett barn som känner vänskap - lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet - lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig känna kärlek i världen
Författaren heter Dorothy Law Nolte
En test!
Funderade bara som hastigast över att det här gäller oss vuxna med? Smaka på det! Gå igenom dikten igen ord-för ord och sätt in dig själv i huvudrollen. Hur känns det då? Kan du också se att det är lätt att falla in i de destruktiva beteenden som författaren hävdar. Jag kan det i alla fall. Kan du också se att det förlöser alla de bra egenskaperna genom att få allt det positiva? Absolut!
En aktivitet!
Dagens uppgift är att sätta på radarn och försöka praktisera den sista delen av dikten.
Ge uppmuntran!
Var tolerant!
Ge beröm!
Kör med rent spel!
Var en god vän!
Ge din omgivning trygghet!
Älska och krama din omgivning!
Bestäm dig för att aktivt leva det här budskapet ännu mer. Jag vet att du precis som jag redan är bra på några av dem här MEN inte alla... eller så är du bra på alla MEN inte i den utsträckning som du verkligen kan. Ta det här till nästa nivå och gör världen lite bättre i och med det!
Egen reflektion!
Själv var jag med om en hel del hårda tag som liten och kan tydligt se att ett antal mörka drag har hängt med mig sedan dess. Den förnedring jag kände när jag fick stryk gör fortfarande ont. Det har tagit mängder av självarbete för att komma till rätta med det. Men jag är också ett levande exempel på att det går att komma igenom. Det går att komma vidare. Det går att kanalisera det jobbiga till något bra istället. Jag kan tydligt se att mitt karriärval som föreläsare är en direkt konsekvens av dessa upplevelser. Det här budskapet är så viktigt att det måste sägas om och om igen.
Mycket kärlek till dig min vän. Ha en bra fredag!
Du är märkvärdig!
Hej igen
Jag hoppas av hela mitt hjärta att Du har en häpnadsväckande bra dag!
Har funderat mycket på hur mångfacetterat vi ser på ordet ”märkvärdig”. Det är ett ord som vi verkligen använder med flera olika betydelser. Den ursprungliga betydelsen är förstås ”värd att märkas” vilket är jättepositivt. (Åtminstone om vi lever efter attityden att vi väljer att lägga märke till det som är bra.)
Det märkvärdiga behovet
Vi är alla märkvärdiga! Vi är födda till den här jorden för att vara märkvärdiga! Vi har ett inbyggt BEHOV av att vara märkvärdiga! Det är därför de människor som tillintetgör sin personlighet och gör det till sitthögsta mål att vara som alla andra undrar varför de inte är lyckliga längre. Det finns liksom inget märkvärdigt i det.
Om jag däremot skulle säga till dig att:
”Jag tycker att du är märkvärdig!”
…då skulle många inte betrakta det som en komplimang.
I det hänseendet har ordet mer fått betydelsen att man är lite översittare och besserwisser. Vilket ju för all del också kan vara värt att märka. :)
Ordlistans syn på ordet
På webben finner jag följande synonymer till märkvärdig:
Egendomlig, Konstig, Underlig, Märklig, Besynnerlig, Säregen, Speciell Ovanlig, Intressant, Viktig, Förträfflig, Utomordentlig, Enastående, Struntviktig, Struntförnäm, Stroppig, Mallig
Vad tycker du om den listan?
Större delen av orden har, i alla fall som jag uppfattar det, en lite negativ klang. I talspråk finner vi dock att vi även använder ordet för att beskriva positiva saker. I exempelvis uttrycket
”Jaha, vad var det för märkvärdigt med det?”
I den frågan ligger att vi faktiskt förväntade oss någonting positivt, något som vi tyckte var värt att märkas. (Men som vi sedan tyckte uteblev.)
Det stör mig faktiskt lite. När vi nu har ett så bra ord som "märkvärdig" så har vi styrt det åt det här destruktiva hållet! Det är verkligen dags att vi återerövrar det här ordet och använder det som det positiva ord det faktiskt är. Hjälp mig gärna med det!
Du är märkvärdig!
Så om ingen har sagt det till dig idag...
Jag tycker att du är märkvärdig!
Du är riktigt märkvärdig!
Alla dina unika egenskaper är märkvärdiga!
Allt som är rätt och riktigt med dig och alla dina fel och brister gör dig märkvärdig!
Din personlighet är märkvärdig!
Det är det som gör dig till den du är!
Var inte som alla andra. Var märkvärdig!
Våga vara ännu mer märkvärdig! Det är där det stora i livet börjar!
Kärlek, godhet och generositet är alltid märkvärdigt!
Vi hörs snart igen!
Lev Nu! – För allt vad du är värd!
MVH Jesper Caron
”Du vet att du är lycklig när du inte vill somna för att verkligheten överträffar drömmarna!”
Prenumeration på IN Action.
Om du tycker att IN Action är av värde för dig och Materialet gör skillnad i ditt liv så är jag tacksam om du rekommenderar det vidare till andra. Att bli prenumerant är mycket enkelt. Man besöker www.jespercaron.se och klickar på knappen ”IN Action”. Därefter fyller man i formuläret och sedan är man prenumerant!
Copyright © Actionplant AB - Innehållet i IN ACTION får kopieras och distribueras för icke kommersiellt bruk så länge som författarens namn, hemsida och kontaktinformation medföljer. Copyright upprätthålls av din personliga ärlighet och integritet.
Jesper Caron träffar personal på Sandvik
Det pirrar lite i magen sådär fem minuter innan man skall dra igång. Publiken är på väg att ta plats. Ljudteknikern testar lite ljus. Myggan sitter på plats. Sandvik hade dessutom hyrt Teatern för att få plats. Då känns det ungefär som när jag var liten och väntade på tomten. Skööönt!
Just att föreläsa på en teaterscen känns också lite extra i mig. Som bekant fick jag ju lägga min karriär som musikalartist på hyllan på grund av hjärtat. Jag var på väg uppåt men tvingades avbryta innan de riktigt stora rollerna kom. Då kändes det jäkligt orättvist. Nu däremot är jag väldigt glad för att det blev som det blev. Hjärtoperationen lyckades och jag hittade en karriär som ger mig långt mycket mer än vad musikalandet gjorde. Därför känns det lite som ett slags återupprättelse när jag står och föreläser på en teaterscen.
Det var ett härligt gäng. Tyckte de var lite trötta först men sedan tog de fart och maxade ut fullständigt. Det där med att de var trötta fick sin förklaring sedan. De arbetar nämligen fyrskift så några hade varit vakna duktigt länge när de kom fram till kvällsföreläsningen. (på en fredag dessutom) Då är det inte konstigt om man behöver lite tid på sig att komma loss. Det var många som kom fram efteråt och tackade och sånt betyder mycket för mig. Helt klart en bra avslutning på veckan.
Ett kul samtal med rockstjärnan Tove Styrke
Nej, men bra nära. Det här är en tjej som stod i montern på Konferensmässan. Väldigt trevlig var hon dessutom. Jag frågade henne om hon hört att hon är lik Tove. Och det hade hon mååånga gånger. Jag kan relatera till det eftersom jag genom åren ofta fått höra att jag är lik Christoffer Reeves (Han som spelade Superman ni vet.) Vi snackade lite om det där med att förknippas med någon annan. Det är kul ibland men inte när det blir för ofta. Det är väl som med allting. Om mam väljer att bjuda på det och väljer att se det positivt så kan man ha mycket kul med att vara lik någon annan.
Roligaste minnet jag har med att vara lik superman är när jag var på Universal Studios en gång. Då hade de en lookie-like patrull som gick omkring för att hitta vilka gäster som var lik någon stjärna. Jag kvalificerade mig som tillräckligt lik. Hade dock inte tid att vara kvar under själva tävlingen så exakt hur långt jag kommit i den där tävlingen vet i fasen. Ett kul minne är det i alla fall.
Ett givande möte med Jörgen Oom
Träffade Jörgen Oom på Arlanda. Vi skulle med samma plan. Jörgen har ända sedan jag började föreläsa varit en av mina förebilder. Dels för att han är en av Sveriges bästa föreläsare men också för att han är en mycket genuin person. Vi har träffats ett par gånger genom åren och varje gång har han frikostigt delat med sig av goda råd för hur jag skall lyckas. Det kommer jag vara livslångt tacksam för. Även denna gång hade vi ett kul samtal.
