Sista dagen i New York
Hade ett par timmar över idag innan planet gick. Har du varit med om det någon gång? Du har en hel del tid men inte tillräckligt mycket tid för det som verkligen lockar. För mig var det 2,5 timmar innan bussen till flyget skulle avgå. Jag kom att tänka på ett tips som jag fick från Pasi Salonen en gång. Ett kul sätt att träna på är att bestämma en viss tid som man kör i en viss riktning. När timern är på noll tar man helt enkelt samma resa tillbaka. Mitt hotell låg strax söder om Central park. Eftersom det var 25 grader i solen och en förträffligt bra dag idag bestämde jag mig följaktligen för att gå i sydlig riktning i 55 minuter. På så sätt skulle jag god marginal på tillbakavägen om jag skulle vara långsammare då. En mycket bra idé.
Manhattan är som bekant en förbaskat stor ö. Faktum är att det tog 55 minuter för mig att komma till Manhattans sydspets. Passade på att ta den här bilden på en av de vackraste skyskraperna i världen. Empire state building.
Jag är verkligen ingen storstadsmänniska inser jag varje gång jag är i en storstad. För mig är New York en stor sönderstressad betonghög av ändlösa bilköer och en affärsattityd där det går ut på att lura folk på pengar. Så är det inte på många andra ställen i USA. Time Square som alla turister dyrkar så stort är egentligen bara ett antal oerhört stora reklamskyltar. Imponerande må hända men när man tänker på att folk har som slutmål att komma fram till några stora reklamskyltar, ja, då tycker jag att det blir skrattretande på ett tragiskt sätt. Ansiktsuttrycken i en typisk New York bo är lite härgad och uppjagad. Enda gången det här försvinner är framåt kvällskvisten men då har i alla fall de flesta som vistats ute dragit i sig någon alkoholhaltig dryck och det är ju som bekant fusk. För mig känns den påklistrade lyckan lika upphetsande som en idrottstävling där man vet att alla är dopade. Nej, New York är verkligen ingenting för mig. Hade det inte varit för mitt viktiga möte så hade jag aldrig åkt dit.
När jag gick min promenad idag började jag fundera över det här. Jag funderade på hur jag kunde göra för att gilla New York. Vad finns det för bra med staden? Vad har den att ge mig så här mitt på dagen? Det gav mig ett antal spännande svar. Det viktigaste var nog ändå att jag är grymt tacksam för att jag bor nära naturen i lilla genuina och underbara Viskafors. Det kan ha med hemlängtan att göra det här men åååå va jag är lycklig över att bo där. Skall bli skönt att komma hem.
Jag blev i alla fall väldigt trött i fötterna av min två timmars promenad och det var riktigt skönt.
Over and out.
/Jesper
Målet uppnått! - Jag har föreläst på Världens mest prestigefulla universitet!
Idag var den stora dagen för mig. Jag skulle föreläsa på M.I.T. Världens mest prestigefulla universitet med 63 nobelpristagare bland eleverna. Efter fem föreläsningar kände jag mig grymt väl förberedd. Två veckor i USA har verkligen fått engelskan att sitta som en smäck. Jag var grymt redo.
På bilden ser ni den enormt vackra huvudbyggnaden där jag skulle föreläsa. Jag hade föreställt mig ett klassrum i stil med de vi brukar se på film. Så var dock inte fallet. Det var mer som ett helt vanligt klassrum. Jag fick mig en tour genom än det ena och än det andra häpnadsväckande laboratoriet. Det som imponerade mest på mig var nog ändå forkningsdelen i Nanoteknik. För er som följt med lite så har nanotekniken gjort genombrott överallt. Här är man självfallet långt framme på området.
I ärlighetens namn måste jag säga att jag inte förstod hälften av det som de berättade. Jag har däremot haft en kontakt med SSAB och där berättade man att man med hjälp av nanoteknik kan tillverka stål som gör att man kan kapa materialåtgången med nästan 70%. Det innebär följaktligen en enorm besparing vid tillverkningsprocessen.
Som tur var anlände jag i god tid för man hade nämligen bytt lokal något som man glömt att meddela mig! Inte för att de hade kunnat börja utan mig men ändå. Jag lyckades dock hitta rätt till sist utan att komma för sent. Var inte störd av detta ett dugg. Jag har nog aldrig känt mig mer förberedd för ett uppdrag än idag. Igår körde jag fyra timmar repetition på hotellrummet och allt funkade precis enligt planen.
På bilden ser ni Diane som koordinerat det hela. Hon gav mig förmodligen den bästa presentationen jag någonsin fått. Det är så viktigt att bli rätt introducerat och hon var som ett litet energiknippe hela hon. När jag gick upp på scenen kände jag i varenda cell i min kropp att det här skulle bli något alldeles extra. Det här var mer än bara en föreläsning. Kanske för att jag jobbat så grymt hårt för att få till det här och förberett mig i snart två månader.
Det blev ett fyrtiotal personer i publiken. I publiken återfanns elever och lärare på skolan liksom ett par personer som arbetar för M.I.T. ute på företag. Bland annat IBM och Apple. Det hela gick mycket bra. Delen med pojken i trädet berörde i vanlig ordning och actiondelarna satt som en smäck. Jag är grymt nöjd. Utvärderingarna gav runt 80% toppbetyg vilket är bland det högsta jag någonsin haft. Det här var, om jag får säga det själv, mitt livs föreläsning. Jag är grymt nöjd.
Efteråt hade jag ett par timmar att fördriva tiden innan planet gick. Diane visade mig några väl valda delar av Boston och vi fick ett skönt snack tillsammans. I all hast fick jag träffa hennes man som just nu arbetar med att utveckla en helt ny typ av processorer (om jag fattade det hela rätt). Efteråt visade hon mig hur jag kunde spara 50 dollar genom att ta tunnelbanan till flygplatsen. Jag är så grymt tacksam över hennes stöd. Det är så viktigt när man gör ett uppdrag att ha en bra kontaktperson. Återigen fick jag frågan om jag ville komma tillbaka och det är förståss ett gott betyg. Hon fick mig att lova att stanna längre nästa gång så hon kan ge mig en längre tour i Boston. Kanske Malin och ungarna kan hänga med då. Bra idé tyckte jag.
Jag känner mig helt hög av lycka. Den här resan har jag uppnått i stort sett alla uppsatta mål. Dessutom har jag levererat föreläsning på engelska på en nivå som jag aldrig gjort tidigare. Jag har nu gått omkring med det största leendet i hela New York. För att fira det hela körde jag en rejäl pizza på Time Square. Jag har varit så grymt disciplinerad med kost den här resan men nu var det fritt val. Nu är det snart läggdags för imorgon väntar sista mötet med en agent i New York.
Det är känslomässig kaos i hjärnan just nu. Jag är så lycklig och rörd samtidigt som jag saknar Malin och ungarna så det värker i hela mig. Det är väl förmodligen som Per Gessle sjunger: Här kommer alla känslorna på en och samma gång.
God natt!
Boston here I come!
Idag flög jag till Boston. Det var som att flytta en hel årstid på två timmar. Från sommar till höst. Efter vad jag har hört så blir det ännu en årstid om ett par dag när jag är tillbaka i Sverige. Såg bilder på ungarna när de gjorde snögubbar. Coolt.
Imorgon väntar höjdpunkten på den här resan. M.I.T. Massaschusetts Institute of Technology. Världens mest välmeriterade universitet med över 63 nobelpristagare bland eleverna. Jag känner mig oerhört väl förberedd. Engelskan sitter väldigt bra och materialet också. Efter mötet på Lake Nona fick jag dessutom se att en del inte fungerade men det är fixat nu. Imorgon gäller det. Det här blir mitt livs uppdrag. Helt klart.
Nu skall jag sova för jag är helt slut. :)
Kärt återseende på Siemens.
Har gjort en hel del jobb för Siemens nu. Det är dessutom andra gången jag kör ett pass för dom i Florida. Det var några kända ansikten i publiken. Däribland Don Moore. Han skrev ett erkännande till mig tidigt i min karriär som jag har haft mycket glädje av. Att få vitsord från mina USA uppdrag gav enormt mycket cred när jag startade igång. Jag berättade om det för honom och han blev jättestolt. Det hela gick bra tycker jag. Körde bland annat "Pojken i trädet" för dom. Även här blev det tårar och efterföljande kramar när jag var färdig.
Innan vi skiljdes åt fick jag frågan om jag ville komma tillbaka och sådant är ju alltid jättekul. Vi får se när tillfälle bjuds. Det är ju inte bara i deras agenda det skall passa. Med det jag nu har i bagaget känns det som om det kan bli av redan i vår.
Tacksamhet x 1000
I bilen på väg till Universal slog det mig än en gång vilket fantastiskt jobb jag har. Att i 28 grader värme och strålandesolsken gå ett VIP pass för att sedan gå iväg och köra en timmas föreläsning och kalla det för arbetsdag. Det är en sådan jäkla kontrast till mina tidigare arbeten så det är inte sant. Jag skrek av lycka och grät om vartannat av tacksamhet.
Jurrasic Park - Boat river ride får mig att tappa hakan fullständigt. Detaljrikedomen är helt enorm. Jag är rätt petig med sådana här saker men faktum är att några av dinosaurerna är så välgjorda att man nästan tror att de är riktiga. De andas och rör sig organiskt och äter(!) På bilden ovan ser ni tydligt att dinosauren inte har något i munnen.
Här har mr Bracciusaurus däremot slitit tag i en gren och smaskar. Hur går det här till egentligen. Jag menar det passerar ju båtar säkert tusen gånger under en dag.
Upps vi har visst kört in på förbjudet område...
Tacksamhet ja. Jo jag blir nämligen jäkligr förbannad då och då på några av mina föreläsar kollegor som avstår från uppdrag om de inte får tillräckligt bra betalt. Skräckexemplet är en kollega som berättade för mig att han hellre satt hemma eftersom han inte fick 50000 från en skola som hade ställt en förfrågan om en föreläsning. Hallå eller...
Det är nog så långt ifrån min drivkraft man kan komma. Kanske är det nog tacksamhet som är den stora skillnaden mellan oss. För har man som jag städat sjukhus, torkat spyor på nattklubbar, stått i fabriker där rökning är tillåten för att skyddsombuden ser mellan fingrarna, fått skärsår av wellpappen på fler än ett lager, sanerat rum från urin i äldreboende, tvingas ge upp fem års artistutbildning pga en hjärtsjukdom, jobbat arton dagar i ett sträck för en lön på 62 kr / timman för att chefen hotade med att man skulle få sparken annars då är det väldigt lätt att inse att man har en oerhörd gåva i att få chansen att vara runt och visa människor hur man gör för att må och prestera bättre. Idag var just en sådan arbetsdag när jag tog in den här kontrasten igen. Jag lever verkligen min dröm nu. Tack för att jag får leva.
Randal visar downtown
Fick ett kul samtal från Randal som frågade om vi skulle träffas ett par timmar. Det var kul att umgås med någon som kan stadens go'bitar. 
Vi gick på en improvisationsteater först och gick sedan vidare till en Tapas restaurang. 
Det roliga med att träffa Randal under privata former var att det visade sig att vi hade en hel del gemensamma intressen. Han är intresserad av historia och kompositör. Det blev en hel del nerdiga samtal under kvällen. Skall bli kul att växla lite mp3 låtar med kompositioner när jag kommer hem.
Det blev kanske lite för sent för mig eftersom jag hade en dragning för Siemens dagen därpå.
Genrep på Nona Lake.
Passade på att hälsa på några kollegor i Nona Lake Toastmasters club medan jag var i Florida. Fick möjligheten att framföra lite material som jag skall köra på M.I.T. Det var nyttigt med en repetition för materialet fungerade inte alls. Har nu suttit och repeterat i timmar och det känns som om jag har kommit till rätta med det hela nu. Det blev ett kul möte i alla fall. Mest bestående är nog ett långt samtal med Frank som varit stridspilot i US airforce. 
En dag på Universal Studios
Tog en heldag ledigt på söndagen och passade på att åka deras nya berg-o-dalbana. Hollywood Rip Ride Rockit.
Hyfsat brant uppförsbacke! En riktig höjdare faktiskt. Perfekt balans mellan längd och intensitet.
Kollade dessutom in Harry Potters slott och hamnade mitt i en dansuppvisning.
Så här ser jag ut tillsammans med eleverna på Hogwarts.
Det var oerhört skönt att vara själv en hel dag. Trots att jag reser själv så har det varit en intensiv vecka med en hel del möten och arbete. Den här dagen var verkligen välbehövlig. För imorgon smäller det på allvar. Då har jag två stycken föreläsningar och dessutom kommer en agent och tittar. Jag skall göra mitt allra yttersta. (Som vanligt med andra ord:)
Personalen på Orange County Courthouse rockar fett!
Det här är väl vad som kan motsvaras av Tingsrätten i Sverige. De har hela 23 stycken rum där man kör domstolsförhandlingar. Rummen ser precis ut som på TV när de har domstolsscener. För att komma in hade de en fullständig kroppskontroll med sådan där maskin som de har när man går på flyget.
Rätt imponerande utsikt från 21 våning med utsikt över Downtown Orlando.
Jag In Action. Mannen närmast i bild är Randal som samordnade dagen. Det blev en bra föreläsning. Jag hade förberett lite nytt material som jag ville prova så jag var lite nervös innan jag gick upp och körde idag. Efteråt fick jag stående ovationer av de uppskattningsvis femton personer som var på plats.
Som alltid i USA delar man ut pris till bästa talaren och idag fick jag motta det priset. Fick ett liknande pris när jag föreläste på NASA för ett par år sedan.
När jag kom till hotellrummet såg jag att jag hade fått ett jättefint mail av Randal efteråt som gjorde mig riktigt rörd. Kan inte exponera de mer personliga delarna men han skriver bland annat:
I want to thank you for gracing us with your presence and enthusiasm. And I want to, again, congratulate you on a heart-felt speech and profoundly hitting the bulls-eye with that touching story.
Amerikaner är så bra på att berömma. Ibland vet man inte riktigt om de menar allvar. Idag gick det inte att ta miste på reaktionerna dock. En del av mitt framträdande blev väldigt känslosamt och det var flera som grät. Det känns fint när man verkligen når hela vägen in i hjärtat. Det är svårt att hejda sig själv då.
Jag fick frågan om jag ville komma tillbaka och köra en längre utbildning och sådant är förstås svårt att tacka nej till. :)
Här är vi i en av powerdelarna. Det är kul med amerikaner för de kan verkligen hypa. Kommer ihåg förra gången jag kom hem från USA. Man vänjer sig nämligen snabbt vid en mer direkt respons. Så när jag kom tillbaka och körde första föreläsningen i Sverige så blev det en liten kulturkrock. Jag fick snabbt tuna ner för att komma i sync med publiken. Vill poängtera att jag inte menar att svenskar är sämre på något sätt men kulturellt sett är vi mer hämmade än amerikaner.
Efteråt hade jag ett par ytterligare möten och sedan var jag helt slut när jag kom till hotellet. Drack en öl på restaurangen när jag åt mat och blev rätt berusad. Då först insåg jag att jag inte hade ätit på över tolv timmar. Inte undra på att den ölen slog. Nu gäller det att ladda om för imorgon träffar jag en potentiell agent som visat intresse för mina föreläsningar.
Världens största sommarland!
Meningen var att jag skulle gå en ledarskapsutbildning idag. Den blev dock inställd varför jag kunde ägna dagen åt helt andra saker. Jag har redan avsatt en hel massa tid för att skriva på boken varför jag istället valde att vara ledig. Det blev en heldag i solen. Att bara vistas i Orlando är som att vara på ett sommarland. Det går inte att ta miste på att det här är en region där turistnäringen är viktig. Lägg därtill den amerikanska andan så har du världens största sommarland. Turistgatan heter International Drive och innebär i praktiken 13 miles av spännande utbud. Orlando har dessutom 8 av världens mest påkostade och bästa nöjesparker inom 1-2 mils radie. Jag häpnas alltid över hur duktiga amerikaner är på underhållning. För mig är det femte gången jag är i Florida och det börjar kännas rätt hemma nu. Skönt.
Så här ser förresten framsidan ut på mitt hotell. Känns inte som om det skulle fungera i Sverige va? Här däremot känns det helt rätt.
Passade också på att göra lite shopping. Fixade alla julklappar till ungarna på ett kick. Köpte sedan en Ipad till mig själv och kan konstatera att jag redan är helt frälst. Jag har hittat så många användningsområden för Ipad'en att jag just nu inte fattar att jag har kunnat leva utan en. Jag är stum av häpnad över detta.
I morgon väntar mitt första tal. Det är personalen på Orange County clerk of courts som får sig lite uppmuntran. Skall bli kul.
Rekommenderat dagligt intag!
På Mc Donalds i Sverige har man en annan måttstock. Enligt dem anser man att 100 gram socker är rekommenderat dagligt intag. Om du frågar mig så är siffran för rekommenderat dagligt intag av socker 0 procent! PUNKT SLUT!
Belöningen för höstens hårda träning
Det har varit en morot under två månader nu. Så hur smakade det då? Ehh, inget vidare faktiskt. Karin Haglund sade en gång att när man tar bort sockret en tid så har det en kemisk smak när man provar igen. Så var det nu. Det smakade OK men inte himmelskt som jag hade föreställt mig. Fast det var kanske rätt bra, eller hur?
Det som jag häpnades över mer var att de visade filmen Knight and Day på flyget. Grymt bra film för övrigt med två av mina favvo skådespelare. I filmen sker det nämligen en kraftfull crashlandning. Känns som dumma associationer att skapa på ett flygplan va?
I´m leaving on a Jetplane
Mamma och Nomi var med och vinkade av på flygplatsen. När vi stod där och kramades jag och Nomi så brast det lite inom mig. För en kort sekund undrade jag varför jag frivilligt åker ifrån min familj så här. Det gjorde ont att veta att Nomi, Neo och Malin skall vara utan mig i ett par veckor. Kände mig lite som en dålig pappa. Fast jag vet att det inte är sant. Dessutom träffar jag förmodligen inte min familj mindre än föräldrar med mer "vanliga" jobb. Jag har exempelvis möjlighet att ta ledigt en dag när det passar mig och engagera mig helhjärtat för ungarna. Eftersom Malin också befinner sig i karriären så är vi duktiga på att skapa kvalitetstid när vi är hemma.
Dessutom känner jag att mitt arbete är ovärderligt. Numera får jag mail istort sett varje dag från tacksamma personer som jag har föreläst för. Personer som är berörda fullt ut och som idag lever helt andra liv. Sådant väger upp alla offer. Det var därför jag började föreläsa. För att förändra, för att väcka folk, för att ge folk de verktyg de behöver för att åstadkomma det som dom vill.
Förra veckan låg en stor bukett blommor på trappen när jag kom hem. Sådant är väl något slags bevis för att man har gjort något rätt antar jag. :)
När jag satt på planet över Atlanten kom jag att tänka på Beatles och de klassiska bilderna från deras första resa till USA. Ryktet hade redan spridit sig och tiotusentals människor stod och väntade på dem på flygplatsen. Man ser på de unga Beatlarna att de är överväldigade och tagna av stunden.
Detta är min tredje USA resa. Det är stort för mig. För mig har målsättningen med USA resorna redan från början varit ett sätt att manifestera den stora bilden i min vision. Helt klart har jag ett antal steg att gå innan jag uppnår min vision så bara det att göra enstaka föreläsningar i USA har varit ett sätt att förbereda mig på och träna mig på hur framtiden ser ut (om jag får bestämma.)
Vet hur pirrigt det var första gången jag föreläste i USA. På Manhattan. I Federal building, 70de våningen. En liten grupp på 25 personer. Jag tvivlade på min förmåga. Va fasen skall dom säga? Glömmer heller aldrig när Brian Hynman, Senior Vice President på Nasdag efterå säger: Excellent Performance! Jag hör orden som det var igår. Jag hade gjort det. Jag hade levererat på ett främmande språk i New York. Hade en föreläsning till den dagen på HSBC bank. Därefter kunde jag inte sova. Jag var vaken hela natten och vibrerade i hela kroppen. Det var ett riktigt genombrott för mig.
Sedan dess har jag kört 20-30 föreläsningar på engelska. Det fungerar fint nu. När jag föreläste på ITT för en tid sedan var det en av amerikanerna i publiken som sade att det dröjde en hel timma innan han fattade att jag inte var amerikan. Om du frågar mig så var det en smärre överdrift men jag kände att det gick bra. Orden satt där, känslorna satt där, jag nådde fram. Min engelska lärare från gymnasiet skulle säkert få dåndimpen om hon hörde att jag föreläser på engelska. Jag var nämligen helt kass i gymnasiet. Av någon anledning kunde jag då aldrig fatta vad syftet var med att lära sig engelska. Så korkad man är ibland.
Det skall bli jäkligt kul det här.
