jespercaron

Sitter på flygplatsen just nu och skall snart gå ombord på planet. Fick ett jättebra exempel på skillnaden mellan fokus och attityd precis. Just nu är det som skapar känslan för mig det jag fokuserar på (mer än min attityd)

Om jag väljer att fokusera på hur mycket jag saknar familjen just nu, då kommer tårarna. Min fru åkte dessutom till Kinsa igår så henne ser jag inte på en vecka. Att träffa ungarna däremot skall bli helt magiskt.

Om jag däremot väljer att fokusera på att jag uppnått samtliga mål med den här resan. Då fylls jag istället med en enorm tillfredsställelse. Jag blir stolt, laddad och helt överväldigad.

Vad jag väljer att fokusera på däremot... det har med attityd att göra!

Just nu är det nog dött lopp mellan de båda. Jag kan verkligen uppskatta känslan av saknad korta stunder för då vet jag säkert att jag har förmågan att älska och en familj som är värd att älska. I längden är nog alla uppnådda mål mer tilltallande. Genomfört första 3 timmars föreläsningen... Kört tre föreläsningar... Sålt slut alla Your Life 2.0 program... Haft fyra viktiga möten med presumtiva kunder. Ett direktavslut... Har över 100 skrivna sidor på boken med mig hem...

Viktigast av allt: Jag har lyckats balansera arbete och fritid på ett riktigt bra sätt. Förra gången jag var iväg var jag helt slut när jag kom hem. Nu känner jag mig fylld, harmonisk och fullständigt utvilad. Jag är redo att komma hem helt klart :)

Blev rätt glad när jag för en vecka sedan checkade in på Hotellet och fick reda på att man hade ett av Orlandos största gym. Igår konstaterade jag att jag inte tränat på hela veckan. Det är inte det att jag inte har tänkt på det utan mer att jag skjutit på det. Jag gör det imorgon... Som bekant inte vägen till framgång.

Igår körde jag däremot ett ordentligt pass. Jag tog ut mig fullständigt. Riktigt skönt. Har lovat mig själv att inte gå miste om den sköna känslan någon av mina återstående dagar här i Orlando.

Vet inte om det beror på gymbesöket men jag var fruktansvärt på G när jag körde mina två affärsmöten. Med tanke på att man firade Black-Friday här igår var det en bedrift i sig att boka upp två möten denna fredag. Mötena gick bra och som allt ser ut nu så blir det två heldagsutbildningar i april nästa år. Heja mig!



Som belöning smet jag över till Universal Studios ett par timmar innan jag satte mig och skrev lite på boken.

Har hittat ett perfekt ställe att sitta och skriva på. I värmen behöver man lite skugga helt klart. Samtidigt känns det lite visset att vara inomhus och skriva när jag är i en så härlig miljö. Det luktar blommor och natur och är så där lagom varmt just där jag sitter.

Det har dessutom gått riktigt bra idag. Det verkar som det blir en bok snart. :)

En av mina absoluta favvo restauranger i Orlando ligger på SeaWorld. En undervattens restaurang där man har hajar simmande omkring sig. De serverar dessutom helt otroligt god mat. Kan inte tänka mig en bättre restaurang att fira uppnådda USA mål på.



Rätt maffig utsikt va?

Nu blir det intensivt bokskrivande för hela slanten.

Träffade ett härligt gäng, via Toastmasters, som kallar sig för "Orlandos Erövrare!". En samling mycket högutbildade, framåt och smarta människor. Körde ett pass om Lycka för dem. Berättade lite om de senaste rönen från den positiva psykologin för dem. Det blev ett mycket akademiskt pass men inte desto mindre uppskattat. Tror att den typen av föreläsning passar den gruppen väldigt bra. Lite kul att växla och köra något som ligger lite utanför min vanliga repertoar.

Detta var tredje och sista

Fick ett par bilder på mig själv från gårdagens känslosamma dragning.



Eftersom det är Thanksgiving på väg hade jag laddat upp med en hel del av mitt mera känslosamma material. Bland annat pojken i trädet. Den historian är ett säkert kort i USA. Var fler än en av damerna i publiken som fick tårar i ögonen.



Det kändes som om budskapet gick hem. Eftersom det var ett kortare pass gjordes inga utvärderingar. (Brukar ha måttstocken minst 90 minuter för att göra utvärdering.) Är dessutom väldigt nöjd med min nya kavaj. De hade Thanksgiving rea på Hugo Boss och då upplever till och med jag som är rätt snål av mig med att köpa saker att priset blev det rätta.



Till min glädje fanns Kia i publiken. Jag blev grymt imponerad av henne. Hon hade en skön energi. Hon hade dessutom skrivit en bestseller som fått hela tre nationella awards för den. Fick en hel timmas samtal med henne och du må tro att det var värdefullt för mig. Heja Kia! Hon har dessutom släkt i Sverige så hon kunde prata svenska!



Här är mannen jag har att tacka för möjligheten att få föreläsa igår. Robert från New York. Han är som hämtad från en amerikansk film, på ett bra sätt. Skön röst och en naturlig humor som verkligen smittar av sig. Tack Robert för möjligheten.

På hela taget är jag väldigt nöjd med insatsen. Kunde varit några fler personer på plats kanske. Vi var ca 15 personer. Men det gör inget. Det faktum att folk promotar mig och ger mig möjligheter att föreläsa ger mig ett enormt självförtroende.

Kommer ihåg hur nervös jag var första gången jag föreläste i USA... Nu fungerar det väldigt naturligt. Räknade på det häromdagen. Har nu kört runt 20 föreläsningar i USA genom åren. Den totala föreläsningstiden är även den runt 20 timmar. Enligt min excel har jag föreläst för runt 1000 personer i USA. (Det är mer än vad jag träffade under hela första året som föreläsare 2006.)

Har hittills varit väldigt generös vad gäller arvode och villkor när jag har föreläst i USA. Ibland har jag föreläst helt gratis bara för att få träningstillfällen. I synnerhet i början. Trots det har det varit en väldigt god affär. Vågar påstå att samtliga uppdrag jag gjort i Sverige på engelska har tillfallit mig på grund av alla fina meriter från USA. Ser man det på det sättet så har det varit en ypperligt bra investering att föreläsa i USA. (och det är så man skall se det.) Övning ger färdighet som bekant.


Det spelar verkligen ingen roll vart du befinner dig eller hur bra du är. Det som är betydligt viktigare är i vilken riktning du rör dig och vad du är redo att göra för att komma dit.

"I absolutely loved your seminar. We´re so privileged to get this opportunity. I will allways remember the story from your childhood. Thank you!" - Brenda

"You´re like Tony Robbins on steroids in a good way. I also appreciate your honesty and the depth in your stories!" - Lucy

"I totally worship your energy on stage. Im also very impressed of how precise you are when you speak english. I totally forgot that english isn´t your first language.!" - Jerome

Tog mig friheten att saxa lite ur de drygt femtio utvärderingar jag fick in igår. Det gick verkligen över all förväntan. För mig var den här föreläsningen lite av en chansning eftersom jag inte visste hur många som skulle komma. Får en hel del förfrågningar från personer som vill rodda en föreläsning med mig. Nu var det dessutom i USA... Men Joy och Mike hade gjort en fantastisk insats. Sålde dessutom slut alla exemplar av Your Life 2.0 som jag hade med mig så även det är ett bra tecken.

Läser tonvis med böcker om psykologi just nu och märker hur det slinker in en och annan studie emellan åt från nyvunnen kunskap. Får passa mig där så det inte blir för akademiskt.

Känns verkligen som sommarens stora eldprov har gett nytta. Det var i somras jag spelade in Your Life 2.0 och det är nog den mest plågsamma upplevelse jag har varit med om. Det kändes som om jag tagit mig vatten över huvudet fullständigt ett tag. Spela in Fem timmar material, varav större delen var nytt material... på engelska. Kommer aldrig glömma hur knäckt jag var efter första dagen i studion. 11 timmar höll vi på och fick fram 4 minuter inspelat material. Men allt det där är glömt nu. Nu njuter jag av att det funkar så himla bra på engelska som en följd av sommarens stålbad. Att jag sålde slut på ljudboken kan bara innebära att de var nöjda.

Upps... tappade visst tråden lite.

Det kändes riktigt bra. Tyckte att det gick väldigt enkelt att hitta rätt ord. Jag kunde landa i materialet och upplevde att jag kunde tala direkt från hjärtat. Det där är viktigt för att få till scennärvaron. Vet inte om jag törs / får säga det här men... Jag kände mig riktigt j-la bra igår. Tror det är första gången jag känt så faktiskt. Håller tummarna att det där är en övergående känsla... tror jag. Vill inte hamna i något slags hybris. Stör mig enormt på sådana människor.

Efteråt var jag helt slut. Hjärnan kokade fullständigt. Jag hade verkligen tagit ut mig. Det var som om jag fick något slags härdsmälta inombords. När jag satt i bilen sjöng jag högt av glädje. Ibland bara skrek jag av lycka. Jag grät och skrattade omvartannat. Av lycka! Av tacksamhet Av att få leva det liv jag lever. Av att få möjligheten och förtroendet att få beröra folks hjärtan. Det var som om himlen ramlade ner. Mycket omtumlande.

Jag var till och med så laddad att det inte bekom mig det minsta att kameran i iPhonen ballade ur. Därav den mycket skumma bilden. :) Jag tror i alla fall att ni ser publiken i över och underkant av bilden. Eller?

Passade på att smita över till Buschgardens i söndags. De hade en ny launchcoaster där. Får nog säga att den ramlar in på Topp 5 på listan över de bästa jag åkt. Snyggt jobbat! Var ett alldeles makalöst bra väder dessutom. 28 grader och en lätt vind som svalkade. 



Det här med jul är man duktig på i USA. Känns lite mysko att se alla julgranar och höra all bjällerklang i den intensiva värmen dock.



Självporträtt

Rejält installerad på hotellet nu. Visste inte om det när jag bokade men hotellt jag valt har ett av Orlandos största gym och en rejäl simstadion. Kör en Dodge när jag är här. Tycker att den ser rätt cool ut.

Repeterar som bäst för måndagens föreläsning. Det blir en enklare version av Lev Nu, (Som i USA har det passande namnet Live Now!) utan teknik team och full ljud och ljusanläggning. Har kört Lev Nu en gång i Jönköping med dessa förutsättningar och det funkar fint.

Denna föreläsning kom till som ett intiativ av Joy och Mike som var på min föreläsning förra gången jag var här. Nu har dom bjudit in lite vänner och kollegor för att jag skall köra en exklusiv dragning för dom.

Känner mig lite ringrostig på delar av materialet så det får bli en låååååång repetition idag. Idag har jag också möjlighet att erbjuda min ljudbok Your Life 2.0 till de som kommer. Det har alltid varit lite antiklimax tidigare när jag kört i USA och folk har frågat om jag inte har någon produkt på engelska...

Nu har jag det! :)



Det känns lite pirrigt i magen. Skööönt!

När jag gick i skolan så var arbetet som flygvärdinna något som i stort sett samtliga tjejer ville bli. Höll en föreläsning för en högstadieskola i Västerås för en tid sedan och frågade hur många av eleverna som drömde om att bli flygvärdinna... Inte någon. Tänk vad saker och ting ändras.

Min giss är att attraktionskraften på den tiden var just reseäventyret. På den tiden var det fortfarande lite av en lyxgrej att åka utomlands. Idag däremot är det något som var och varannan människa gör. För en del svenskar fler än en gång per år. Det finns med andra ord inte samma dragning till yrket längre.

Satt och studerade personalen när de servade oss ombord. Ett jäkla slit om du frågar mig. För att inte tala om att leva i en ständig jetlag. Skulle gissa att det kan påfresta rätt rejält på kroppen. Under vår resa fick de en hel del gliringar och oförskämdheter från passagerarna. Bland annat en arrogant svensk man som satt två rader framför mig. (Du ser hans hår på bilden) 

Jag kände med dom. Fylldes med en gång av en väldigt tacksamhet för det jobbet de gjorde. Bestämde mig för att göra det till min uppgift att ge dem så mycket positiva intryck som det bara gick. (Ett bra sätt att få resan att gå lite snabbare. 10,5 timmar på ett plan är rätt länge tycker jag.)

Vi hade en tysk flygvärdinna som hette Herta som såg väldigt stressad ut. Det gick dessutom inte en gång som hon passerade den där mannen som han inte sade något ofördelaktigt och varje gång så såg man i ansiktet på henne att det träffade henne.

Jag bestämde mig för hon skulle bli fokus för min resa. Jag skulle lyfta henne till en nivå som hon aldrig skulle kunna glömma. (Jesper... Vart kom ditt ego från egentligen? Jag vet inte men det känns bra.)

När hon kom till min plats bestämde jag mig för att le det största jag kunde åt henne och fylla henne på alla sätt jag kunde. Hon tittade lite konstigt på mig först. Som om hon undrade varför.

Det fina med ett leende om du inte redan lärt dig den läxan är att det smittar. När hon kom nästa gång gjorde jag samma sak... Ett stort leende och några vänliga ord om bra service. 

Herta var en fantastisk flygvärdinna. Hängiven och väldigt fokuserad på sitt arbete. Det hon hade tappat på vägen var bara glädjen i att göra jobbet. Jag var imponerad över hur oerhört många detaljer hon kunde ha igång samtidigt. När jag gick på toaletten bestämde jag mig således för att dela med mig av detta på allvar. Jag frågade om hon hade en minut över och det hade hon. Berättade då hur tacksam jag var för hennes förmåga att ge mig god service och hur imponerad jag var över henne. Det var stora ord men jag var uppriktig och menade allt jag sade.

Buskapet gick fram.

Det var som att väcka henne från en dvala. Som att tända en lampa på insidan. Det hade helt klart träffat rätt. Hon log mot mig och sade tack, det var precis det här jag behövde höra. När hon sade det så... lyfte hon mig. Min ansträngning fick lön för mödan.

När det var dags för nästa måltid insåg jag att hon skulle behöva möta den arroganta mannen igen. Undrade lite hur hon skulle reagera på det. Han kom inte åt henne längre. Hon var fylld.

Som jag ser det är det helt naturligt att vi kan ta åt oss när folk sårar oss och gör oss illa MEN det är lika naturligt att vi kan lyfta när någon ger oss komplimanger eller lyfter oss. Just därför bör vi sträva efter att koncentrera oss på att ge så mycket det bara går. Släpp lös den kraften ännu mer! Du har aldrig fått någon att må bra i onödan!

Allt vad du vill att andra skall göra för dig skall du också göra för dem.

Så enkelt är det!

Just do it!