jespercaron

Idag skulle vara dagen som jag skulle komma ikapp med träningen. Vaknar och är totalt osugen på träning. Har inte känt så under hela mitt nya liv. (Läs 33 dagar) Försöker med en massa mentala tricks som jag lärt mig genom åren men ingenting fungerar. Ingenting lyckas väcka min inspiration på något sätt. Jag lyckas med andra ord inte hitta en enda tanke som kan få mig sugen på att träna idag. Med andra ord blir det till att disciplinera sig istället.

Det bästa botemedlet mot passivitet är maximal aktivitet. Personlig styrka innebär ingenting annat än förmågan att agera. Tankens kraft står sig slätt jämfört med handlingens kraft. Mina erfarenheter säger mig att det är sällan för att inte säga aldrig som det räcker med att tänka sig till framgång. Det viktiga är vilka handlingar man presterar.

Första passet sker i ett grått tråk-väder som verkligen matchar de känslor jag känner inför det här träningspasset. För jag vet inom mig att om jag bara kommer ut på mitt första pass så kommer



Pass nummer två körde jag på lunchen. Det blev intervall träning på gymmets samtliga motionsmaskiner. Passade dessutom på att testa löparbandet. Har varit jätteskraj för löpning eftersom det har triggat ont i foten fler än en gång de senaste åren. Idag bestämde jag mig dock för att testa... i hela tre minuter. Det blev totalt 75 minuter kondition på lunchen. Skönt.

Snart är det dags för pass nummer tre. Det blir cykel hemåt. Jag har dessutom lovat mig själv att köra ett styrka / yoga pass ikväll innan jag lägger mig. Idag skall jag somna först när jag tränat fyra pass. Så enkelt är det. Jag var duktigt tjurig imorse men det är ett minne blott. Var lite ledsen igår när jag inte lyckades förmå migsjälv att träna eftersom jag inte ville lämna familjen. Men allt det här är definitivt borta nu. Jätten har vaknat!