jespercaron

"I absolutely loved your seminar. We´re so privileged to get this opportunity. I will allways remember the story from your childhood. Thank you!" - Brenda

"You´re like Tony Robbins on steroids in a good way. I also appreciate your honesty and the depth in your stories!" - Lucy

"I totally worship your energy on stage. Im also very impressed of how precise you are when you speak english. I totally forgot that english isn´t your first language.!" - Jerome

Tog mig friheten att saxa lite ur de drygt femtio utvärderingar jag fick in igår. Det gick verkligen över all förväntan. För mig var den här föreläsningen lite av en chansning eftersom jag inte visste hur många som skulle komma. Får en hel del förfrågningar från personer som vill rodda en föreläsning med mig. Nu var det dessutom i USA... Men Joy och Mike hade gjort en fantastisk insats. Sålde dessutom slut alla exemplar av Your Life 2.0 som jag hade med mig så även det är ett bra tecken.

Läser tonvis med böcker om psykologi just nu och märker hur det slinker in en och annan studie emellan åt från nyvunnen kunskap. Får passa mig där så det inte blir för akademiskt.

Känns verkligen som sommarens stora eldprov har gett nytta. Det var i somras jag spelade in Your Life 2.0 och det är nog den mest plågsamma upplevelse jag har varit med om. Det kändes som om jag tagit mig vatten över huvudet fullständigt ett tag. Spela in Fem timmar material, varav större delen var nytt material... på engelska. Kommer aldrig glömma hur knäckt jag var efter första dagen i studion. 11 timmar höll vi på och fick fram 4 minuter inspelat material. Men allt det där är glömt nu. Nu njuter jag av att det funkar så himla bra på engelska som en följd av sommarens stålbad. Att jag sålde slut på ljudboken kan bara innebära att de var nöjda.

Upps... tappade visst tråden lite.

Det kändes riktigt bra. Tyckte att det gick väldigt enkelt att hitta rätt ord. Jag kunde landa i materialet och upplevde att jag kunde tala direkt från hjärtat. Det där är viktigt för att få till scennärvaron. Vet inte om jag törs / får säga det här men... Jag kände mig riktigt j-la bra igår. Tror det är första gången jag känt så faktiskt. Håller tummarna att det där är en övergående känsla... tror jag. Vill inte hamna i något slags hybris. Stör mig enormt på sådana människor.

Efteråt var jag helt slut. Hjärnan kokade fullständigt. Jag hade verkligen tagit ut mig. Det var som om jag fick något slags härdsmälta inombords. När jag satt i bilen sjöng jag högt av glädje. Ibland bara skrek jag av lycka. Jag grät och skrattade omvartannat. Av lycka! Av tacksamhet Av att få leva det liv jag lever. Av att få möjligheten och förtroendet att få beröra folks hjärtan. Det var som om himlen ramlade ner. Mycket omtumlande.

Jag var till och med så laddad att det inte bekom mig det minsta att kameran i iPhonen ballade ur. Därav den mycket skumma bilden. :) Jag tror i alla fall att ni ser publiken i över och underkant av bilden. Eller?