jespercaron

Vi var och röstad idag. Att rösta är så stort tycker jag. Att leva i ett land där alla har möjlighet att påverka är en lyx för många i världen. Det måste vi alltid komma ihåg.





Med Malins och min karriär och två barn som vi verkligen älskar och prioriterar så är det spännande planering som krävs att få en bra dag för alla. Idag tycker jag att vi har haft en helt magisk dag. Idag började vi dagen att åka minitåg. Neo tycker det är jätte kul att åka tåg. Nomi var däremot inte riktigt lika entusiastisk.



Jag behövde köpa nya skor så vi styrde kosan till sportaffären. Neo och Nomi var måttligt roade iofs men det här var kul. Tänk att de är så sugna på att träna redan. :)

Sedan blev det träning för mig men det tar jag i ett annat inlägg!

Idag var det dags för Malin att springa Kretsloppet. Hon har verkligen tränat hårt för det.



Här är hon in Action.

Neo har också sprungit idag. Så här såg han ut efter "segern!"




Vi har haft en bra dag idag hela familjen.



Tänk vad fantastiskt att vi har en dag till tillsammans imorgon!

Måste maxa ut i helgen varför Malin bestämde sig att ta med ungarna till sina föräldrar. På så sätt blir alla lyckliga den här helgen. Egentligen är det väl mest den fjärde älsklingen som syns på bilden. :)

Neo har börjat simskolan. Första passet blev lite si och så eftersom bassängens värmeaggregat var trasigt. Det var väldigt kallt i vattnet. Neo fann sig dock bra. Han brukar inte gilla kallt vatten. Bra jobbat Neo.

Missade att berätta att vi var ute i lördags med ett par gamla klasskompisar. Anders, längst till vänster har jag känt och umgåts med i trettio år nu. Rätt coolt va? Martin lärde jag känna när jag var tio år gammal och har numera tagit upp kontakten. Övriga på bilden är, från vänster, Jessika, Angelica, Teresa och Malin. Roligt var det. Det får vi göra om.

Neo är inne i en fantastisk ålder nu. 4,5 år. Det kommer så mycket fantastiska idéer ur honom nu. Försöker att inte hämma dessa idéer så han brukar få prova det mesta så länge det inte finns någon fara med det. Simtuberna skulle vara på... Han hade dem hela vägen till dagis faktiskt. Jag är så tacksam för gåvan att ha Neo i mitt liv.

Var i Varberg med Neos dagiskompisar och mammor. Härligt värre. Det blir så härlig energi när barn är tillsammans. De kan verkligen bygga upp en i det närmaste elektrisk laddning tillsammans. Det blir aldrig långtråkigt då. Skönt för Neo att hänga med lite jämnåriga också.



En helt korrekt iaktagelse att jag har den tomma platsen vid barnbordet. :) Vi hade livliga samtal om meningen med livet, Jedikraft, LEGO och vilka djur som är snabbast.



Till alla barns förtjusning tog vi tåget till och från Varberg. Att åka tåg är ett stort äventyr när man är fyra år.



Det blev en lång promenad från Varberg C till Apelviken.

Apelviken sägs vara en av de bästa stränderna i Sverige. De som sitter i juryn för att bestämma detta måste vara helt nerknarkade. Att gå i en sörja av tång och brännmaneter en halvkilometer ut i vattnet för att komma till ett någorlunda baddjup är i alla fall inte min definition av ett perfekt bad. Då väljer jag hellre Vätterns härliga vatten.

Tur att det var så mycket härliga människor med annars hade jag nog blivit negg.



Nomi och Jasmin spelar fotboll. Visst är dom söta?

Idag på stranden sade Neo att han var kissnödig. Jag pekade på en skogsdunge en bit bort och sade: Gå iväg en bit och kissa. Utan att närmare precisera var. Neo gick då följaktligen två meter bort och... ja, bilden talar för sig själv.



Något som aldrig upphör att fashinera mig är ett barns uppväxt. Varje ålder har verkligen sin charm och sina magiska ögonblick. Hittills tycker jag nog att fyra års åldern är den allra bästa. Det är så härligt att höra hur de resonerar och hur mycket tankar och känslor som finns på insidan. På bilden syns en förhandlingssituation. Vi hade varit vid sjön och Neo orkade inte gå. Han försökte på alla sätt och vis illustrera och shosta för att vi skulle fatta hur trött han var. Han ville med andra ord bli buren. Han fick inget större gehör hos varken mig eller Malin för det förslaget. Då sade Malin att vi kunde tävla till bilen. Varpå den här tröttheten som Neo hade försökt illustrera fullt ut i ett par minuter var som bortblåst. Man glömmer...

Han vann tävlingen.



När jag var liten var min absoluta favoritleksak LEGO. Helt utan konkurrens. Därför är jag extra glad att Neo också är besatt av dessa magiska framgångsleksaker. Han är dessutom oerhört bra på att bygga. Numera köper vi LEGO för åldrar 9-15 år. Han fixar dessa bitar. Vi var hemma hos ett par kompisar för en tid sedan som har barn i dessa åldrar. Grabben kom då och frågade pappan om han kunde hjälpa till med ett par "svåra" bitar.

Utan att tänka mig för vad det kunde få för konsekvenser sade jag att Neo kan bygga ihop de "svåra" bitarna. Det var en väldigt stolt Neo som fick instruera en kille på 10 år hur man bygger LEGO. Om det stärkte Neos självförtroende så vet jag inte vad det gjorde för den andra killens självförtroende. Är han attitydstränad så antar han utmaningen att bli bättre. Kanske analyserar jag saker väl mycket här... I alla fall är jag grymt stolt över min killes förmåga att sätta ihop LEGO bitar.

Vi var och handlade och då förälskade sig Nomi i den här dockan. Sedan dess har de varit som mor och dotter. Hon är verkligen jätterar mot den lilla tjejen.



Det är skönt med sommar. Just vid den där timman då värmen släpper taget om dagen och luften blir så där frisk och ljummen.



Malin gör sig bra i kvällssol.



Neo har en ny idé att han skall åka i Nomis vagn. Här har han sitt nya vattengevär som han fått av farmor.
Både jag och Neo är överrens om att vattenleksaker är kul. Särskilt på folk som inte tycker att vattenleksaker är kul.

Jag och Malin kämpar en hel del med Neo och maten. Han tycker nämligen att det mesta är äckligt. I jakten på nya recept och nya infallvinklar provade jag igår att ge honom quinoa och det slank ner. Mums filli-babba. Skönt att det alltså finns ännu en maträtt på listan.

Jag är dessutom lite skeptisk till att tvinga på allt för mycket. Vi har som enda regel att man alltid smakar.

Nomi älskar att hoppa studsmatta. Jag blir så imponerad över hur barnen utmanar och pushar sig själva och är överlyckliga. Tänk vad mycket vi vuxna vi kan lära oss om attityd genom att studera våra barn. Jag slutar aldrig över att häpnas över detta. Så coolt.

Lite härliga utomhus aktiviteter. Både Neo och Nomi älskar att gunga.



Ett besök i leklandet blev det också. När Neo var i Nomis ålder var vi där en hel del. Nomi däremot har inte varit där alls vad jag kan minnas. Hon tyckte det var väldigt kul hon med.





Något annat som Nomi tycker är kul är att riva ut alla sina kläder på golvet. Hon är så fashinerad av kläder. Kanske blir en designer till i familjen?

Nomi provar trampbilen.



Neo leker med LEGO.

Vi började lördagen med att åka till vårdcentralen. Öroninflamationen ger sig inte. Doktorn tog en titt på Nomi. Nomi var så duktig hela tiden. Trots att det är trettiofem år sedan så minns jag fortfarande hur påfrestande det kunde vara när doktorn skulle undersöka. Det är därför med visst tillförsikt som jag tar med barnen på läkarbesök. Jag vill helst inte att någon typ av våld skall tillgripas för att hålla barnen stilla. Ibland tror jag att den extra tiden jag lägger på att förklara för Nomi vad som skall hända faktiskt gör nytta. De gånger tårarna tots allt kommer brukar jag försöka trösta så mycket det bara går efteråt.



Neo var lite extra glad idag för hans mormor hade överraskat med att anskaffa en trampbil. Sådant är alltid kul.



Sedan passade vi också på att besöka marknaden i Tibro. Jag har en fetish för det här med marknader. Jag tycker nämligen det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför en hel del. Svaren är många. Bland annat så gillar jag de traditionella kopplingarna. Det här med marknad är en väldigt gammal tradition. Sedan är det alla aktiviteterna. I vanliga fall stillasittande Svenssons ges en möjlighet att aktiviera sig. Som bekant föder aktiviteter ett bra tillstånd vilket gör att folkmassan snabbt blir på bättre humör. Det är ett slags naturligt lycklig stämning på marknader som jag inte upplever uppstår på så många ställen i vår kultur. Jag är helsåld!

Först i mål kom Neo.



En bit efter kom Nomi. Hon är nog den yngsta som går för egen maskin. Hon syns i mitten av bilden. Långt bort.

Vi hade verkligen en fantastisk eftermiddag och kväll tillsammans. Det är så lätt att skapa magi med ungarna. Vi tog en sväng till sjön idag efter Neo slutat dagis.



Neo passade på att kast lite sten i vattnet. Jag och Nomi stod mest och kramades. Nomi var feberfri idag så hon har varit lite mer på gång.



Matlusten är dessutom tillbaka. Har aldrig varit med om att hon ätit så mycket. Imorgon blir det dagis för henne med.

Många föräldrar tycker att det är jobbigt att ha med ungarna i affärer. Det blir bara en massa tjat... Man får verkligen ha tålamod... Bla... bla... bla... Problemet i dessa fall är sällan ungarna. Det som är fel är föräldrarna. De går in för att handla med helt fel mindset. De har fått för sig att ungarna kommer att älska ett snabbt besök där de inte skall säga något, störa på något sätt, stanna vid fel ställe för länge, vara nyfiken på varor som föräldrarna just denna gång inte behöver etc. etc.

Vad de har glömt av är att när barn kommer till en affär så har barnet kommit till en gigantisk ny lekplats med mängder av möjligheter till bus och lek. Denna möjlighet är ett tacksamt sätt för hela familjen att ha hur kul som helst. Ser man till att ta god tid på sig så kan man lätt få till riktigt magiska ögonblick varje gång man handlar.

På bilden leker vi rally där jag är kommentator och Nomi och Neo är rallyförare. Vem som är kartläsare och vem som kör är ännu oklart. Överhuvudtaget alla typer av tävlingar är bra när man är i affär. Plocka en vara snabbast tävlingen är något som Neo gillar. Tänk bara på att applicera tävlingen på varor som inte skapar glassplitter eller hål i plånboken. Bröd är mycket bra liksom många varor i grönsaksdisken. Ibland brukar vi leka polis och tjuv. Oftast går det till så att jag låtsas att jag skall "sno" en vara och så skall Neo jaga rätt på mig. Är man lite smart där som förälder så går det att mata in en uppsjö av bra budskap kring vad som är rätt och fel. Eftersom barnet befinner sig i ett bra mentalt tillstånd så fäster det dessutom bättre.

Det är bara fantasin som sätter gränser. Är du småbarnsförälder så njut av varje besök på ett Bushus som har helt gratis inträde! Det förtjänar både du och dina barn.

Det skall bli så himla kul att träffa barnen lite mera. Det har varit en fantastisk vår för mig med mängder av föreläsningsuppdrag och konsultuppdrag. Dessutom premiär för två nya produkter och en hel del annat spännande. Det har med andra ord blivit något färre timmar med fru och barn än vad som jag tycker är optimalt.

Malins resa till Kina kunde inte komma mera lägligt. Maj är en relativt intensiv månad för mig men det är ändå betydligt mer balanserat än tidigare månader i år. Har lyckats få till det med barnvakt och passning då jag inte har möjlighet och lyckats boka om ett par föreläsningar för några av mina kunder för att det skall passa även min agenda. Nu är jag verkligen redo för två veckor av mycket kvalitetstid med barnen. *I LIKE*



Nomi är fortfarande febrig men vi var ute lite idag i alla fall. Det gör verkligen ont i mig när barnen är sjuka. Man önskar ibland att man kunde ta lite av deras smärta. Fast jag brukar tänka bort det med att det är ett bra sätt för dom att lära sig att vara tacksamma för sin hälsa. Det är lättare att värdesätta att man är frisk när man har upplevt hur det är att vara sjuk... tror jag i alla fall.  :)