jespercaron

Idag var vi en sväng på IKEA. Vi hade lite brådis för att hinna innan stängning så vi fördelade arbetet så Malin sprang och shoppadet och jag tog hand om ungarna. Jag tyckte att jag hade dragit längsta ståt. Helt klart. Vad som däremot hände idag var att Neo hade ovanligt mycket spring i benen och ville ligga trettio meter före mig och Nomi hela tiden och rätt som det var så var Neo helt försvunnen.

Jag gick sakta längs gången och ropade efter honom. Snart mötte vi Malin. Men hon hade inte heller sett Neo. Vart hade han då tagit vägen? Vi gick ett par varv och letade. Det var inte särskilt mycket folk idag så det var lätt att söka. Dock hittade vi inte Neo någonstans.

Då meddelade vi personalen på IKEA. Måste säga att jag är oerhört imponerad hur väl de arbetade. Det hela kallas för Kod 99 som man utlyser i högtalarsystemet. Det märktes att massor med folk ur personalen omedelbart efter det gjorde en insats.

Det dröjde enbart ett par minuter innan de hittat vår lilla kille som satt och spelade dataspel vid IKEAs förströelsedator för barnen. Kissat ned sig hade han gjort. Inte för att han var orolig eller nåt utan för att han var så uppe i dataspelet. Därför hade han nog inte ens hört mig och Malin när vi gått förbi flera gånger och ropat efter honom. Lustigt nog hade inte jag och Malin sett honom där han satt och spelade.