Besök mig på Framsteg!
Just nu är jag inte så aktiv här. Du hittar mig istället, varje dag på min facebook blogg.
Två sätt att hitta mig där.
1 Sök på FRAMSTEG inne på facebook.
2 Kopiera länken nedan till din webläsare. (Ibland går det inte att klicka på länken, den måste då kopieras.)
http://www.facebook.com/nyaframsteg
Bästa hälsningar
/Jesper
Insikter på akuten
var på akuten igår. Fick där ett spännande möte med en kvinna som skadat sin axel då hon ramlat. Duktigt berusad som hon är skriker hon högljutt: Hur länge skall man behöva vänta egentligen? Det är verkligen lustigt med tanke på att hon precis anlänt till akuten. Efter två timmar tycker de flesta väntande inklusive personalen att det är mindre lustigt.
Ju längre vi väntar desto tydligare blir bilden vad som har hänt henne och hur hon är som människa. En läkare kommer för att kolla henne i förbifarten. Ber henne lyfta armen. Jag kan inte. Det gör för ont. Jag kan inte ens gå skriker hon argt. Han undersöker snabbt axeln och hittar snabbt smärtcentrum varpå hon högljutt kvider: Jävla läkare skall du skada mig ännu mer! Lär dig att tala svenska för helvete så kanske du kunde prata med patienterna istället för att göra dem illa. Det där sista är obefogat. I mitt jobb stöter jag på en hel del invandrare och en del av dem har svårt att göra sig förstådda på svenska. Den här läkaren är inte en av dem. Hans brytning är inte heller särskilt påtaglig.
Rätt dom det är säger hon: Nej nu skall jag gå ut och röka. Det där med att det gör ont och att hon inte kan gå är som bortblåst. Hon kan dessutom gå ganska fort trots den påtagliga berusningen. När hon är tillbaka från rökpausen börjar hon åter ropa: Aj vad ont det gör. Jag kan inte gå. Hur länge skall man behöva vänta?
Eftersom ingen längre bryr sig om hennes störiga beteende börjar hon nu interagera med de andra väntande. Då blir det klart att hon halkat när hon skulle ge hundarna vatten. De där jävla hundarna som hon aldrig velat ha. Det är hennes sambos hundar. Det är hundarnas fel att hon ramlat och hennes sambos fel för om han inte skaffat dessa hade det aldrig hänt. Det är tydligt att det här är en kvinna som älskar att ta ansvar för sina egna handlingar och gärna sätter sin nästa i första rummet. :)
Jag sitter en bit bort så det dröjer ett tag innan hon kommer fram till mig. Är inte alls särskilt sugen på att prata eller coacha med tanke på värken i mitt knä. Tänker dock att jag kanske kan lära henne något värdefullt.
När hon sätter sig bredvid mig tar jag till orda på en gång. Fattar att jag måste bekräfta henne och allt hon sagt om jag skall ha en chans att nå in. Säger därför allt hon vill höra även om jag inte delar något av det.
Väldigt ned-kortat säger jag ungefär så här: Har sett och hört hur du har blivit behandlad här. Jag känner verkligen med dig som har fått vänta så länge. Jag har minsann sett hur de har låtit andra gå före dig. Och läkaren som var så hårdhänt mot dig. Fruktansvärt. Jobbigt när de inte kan svenska också. Känner också att din sambo beter sig riktigt illa. Jag menar vem är viktigast egentligen Du eller hundarna? Om han nu skall ha hundar så borde han åtminstone ta hand om dem själv. I takt med att jag radar upp precis det som hon vill höra lyser hon upp mer och mer. Det är tydligt att hon vid det här laget ser mig som kompis.
Jag tänker att nu kan vi börja coachandet. Frågar henne därför: Med tanke på hur mycket skit du har fått stå ut med idag och ändå lyckas hålla fattningen så måste du vara en väldigt stor människa.
Det där gillade hon att höra. Ni skulle ha sett ögonen på henne!
Finns det någonting som du kunde gjort för att förhindra det som hände dig idag?
Hon blir tyst ett bra tag innan hon fattar. Då säger hon: Fan, skall man inte få dricka ett glas utan att det blir en jävla massa tjat. Hon går och sätter sig på en bänk längst bort i korridoren och där sitter hon sedan knäpp tyst tills läkaren kom och hämtade. Hon fattade poängen helt klart.
Det spännande är att det är så uppenbart vad som är fel i den här historian och många gånger är det väldigt enkelt att se andras problem. Att däremot se sina egna är inte alltid helt enkelt. Om hon bara kan bli medveten och kan förstå ansvaret i sina handlingar så är det här början på ett helt nytt liv. Skulle gissa att vi alla har varit där någon gång. Vi vill liksom inte höra sanningen. Vi vill inte ta ansvaret. Vi vill inte ändras. I stället är det hela övriga världen som skall ändra på sig. Jag har lärt mig att när jag driver ett sådant resonemang själv då är det alltid jag som måste ändras. Aldrig hela världen.
Vad mitt knä beträffar så hoppas jag att det blir bra i veckan för på fredag väntar EM i Bonn.
036 IN ACTION - Du är magisk!
Det blir en lite annorlunda utgåva av In Action den här gången. De senaste veckorna har varit mycket omvälvande för mig. Jag blev Skandinavisk mästare i humortal. I coachstolen har jag haft några av mina största utmaningar någonsin. Jag har träffat människor som har blivit så kränkta och utnyttjade att jag tappar fattningen. Kan liksom inte ta in det riktigt. Har dessutom genomfört en mycket uppskattad föreläsningsserie tillsammans med Torkild Sköld. De enorma mängder lovord vi har fått är helt makalöst häftigt att läsa.
När jag satt på tåget från Malmö till Borås för någon vecka sedan var jag helt paralyserad. Kontrasterna var så massiva att jag aldrig någonsin varit med om liknande. För åtta år sedan hade jag nog inte kunna tänka mig att jag skulle få förtroendet och möjlighet att uppleva allt det här. Gjorde därför ett försök att få ur mig det jag känner. Varför jag lägger all tid på dessa svåra möten när jag kunde valt en betydligt enklare karriär. Varför jag utsätter mig för det här när jag kunde ta ett vanligt jobb och leva enkelt med min familj.
För det finns en anledning och här är mitt försök att försöka återge den.
Det verkar ha träffat väldigt rätt för när jag publicerade den här på Facebook delades den snabbt av flera hundra personer och har nu setts av tusentals. Tror inte jag har nått ut på det här sättet någon gång tidigare. Tänkte därför att även ni In Action läsare skulle uppskatta dikten.
Vill du också dela den på facebook så finns den här:
Önskar dig en helt makalöst bra helg!
Lev Nu - För allt vad du är värd!
Kram
Jesper
Prenumeration på In Action
Om du tycker att In Action är av värde för dig och Materialet gör skillnad i ditt liv så är jag tacksam om du rekommenderar det vidare till andra. Att bli prenumerant är mycket enkelt. Man besöker www.jespercaron.se och klickar på knappen ”IN Action”. Därefter fyller man i formuläret och sedan är man prenumerant!
Copyright © Actionplant AB - Innehållet i IN ACTION får kopieras och distribueras för ickekommersiellt bruk så länge som författarens namn, hemsida och kontaktinformation medföljer. Copyrighten upprätthålls av din personliga ärlighet och integritet.
Bilder från turnén
Det var bra tryck i Västerås. På plats fanns dessutom ett par viktiga kunder i publiken. Kändes fint att kunna leverera ett bra resultat.
Har kört tre stycken föreläsningar tillsammans med Torkild Sköld i höst. Första föreläsningen körde vi i Borås och det gick hur fint som helst. I Malmö hade vi hittat formen rejält. Vi blev helt chockade över det gensvar vi fick. Det var det här vi hoppades skulle hända när vi bestämde oss för att göra en föreläsning tillsammans.
Förra veckan var vi i Göteborg och även det gick riktigt bra. Torkild Sköld och jag lärde känna varandra vid ett av mina absolut första uppdrag. Han var tydligen nöjd eftersom han genom åren tipsat om mig för olika företag. Behöver jag säga att jag är tacksam för det? När Torkild bestämde sig för att bli föreläsare för 1,5 år sedan ringde han och frågade om jag ville ge några råd. Tvekade inte en sekund. Har ju gjort 1 miljard missar och lärt mig en hel del under mina 6 år som föreläsare. Förhoppningsvis kunde jag bidra med något. Har dessutom sett honom ett 10 tal gånger senaste åren för att ge feedback. Detta har lett till en väldigt nära vänskap oss emellan. Känns precis hur bra som helst. Det är avgjort roligare att arbeta som föreläsare nu.
Sedan häpnar jag över hur snabbt han har utvecklats. Det finns föreläsare som varit i branschen i 10-15 år som inte levererar samma kvalitet som han gör. Det är alltså ingen tillfällighet att han fick priset Årets bästa nya föreläsare 2011 och att hans facebookblogg fullständigt exploderar. Det är mycket välförtjänt. Han jobbar hårt för det. En annan anledningen är att han är genuin. Det finns många lallare där ute som snackar en sak på scenen men som privat lever ett helt annat liv. Torkild är genomäkta och han har dessutom något viktigt att berätta. Det är en skön mix mellan skämt och allvar som jag tycker är så viktigt. Hatar när det blir för ytligt och glättigt eller för gravallvarligt. Det är konst att kunna balansera de båda och den konsten bemästrar Torkild. Har du ännu inte sett honom föreläsa så måste du bara göra det.
Till sist vill jag bara uttrycka en enorm tacksamhet för att Peter på Wimab har satsat på oss. De är väldigt noggranna med att bara jobba med de allra bästa. Det är Kaj Pollack, Mia Törnblom och Manuel Knight som gäller. Det kändes som ett stort förtroende att ha med sig Wimab i ryggen. Peter var dessutom väldigt nöjd med det vi gjorde. Han måste ha väldigt bra omdöme. hehehe :)
Det är roligt att vara Jesper Caron nu helt klart.
Jesper Caron Skandinavisk mästare i humortal
Hemkommen igen efter ett par intensiva dagar i Stockholm. Efter att ha segrat på lokal nivå och på regional nivå så var det dags för Skandinaviska mästerskapen i grenen humortal. Har fått en hel del frågor på vad den här tävlingen går ut på så här kommer lite små fakta.
Tävlingen arrangeras av Toastmasters International och är världens största humortävling. För att få lite proportioner på det hela kan sägas att det krävs hela 150 000 funktionärer för att rodda hela tävlingen runt om i världen. Under London OS hade man 70 000 funktionärer.
Som tävlande skall du sätta samman ett tal som skall vara mellan 5-7 minuter. Om du vid tävlingstillfället skulle avsluta före 4:30 och efter 7:30 så är du diskad. Utifrån en betygsmall som innefattar ett antal olika bedömningspunkter så som talupplägg, rekvisita, publik reaktioner, oväntade kast och överraskningsmoment, förmågan att uppnå syftet med talet, idéer och orginalitet, kroppsspråk, röstdynamik, säkerhet, entusiasm, lämplighet, god smak, uttal, ordval etc.
Alla dess bedömningspunkter är jätteviktiga. Jag har sett väldigt prominenta komiker åka ut tidigt just på grund av att de slarvat med detta. Talet var för all del jätteroligt men det fanns inget mer.
För egen del har jag nu vunnit lokala mästerskapet i Borås, regionala mästerskapet i Göteborg och nu Skandinavienmästerskapet i Stockholm.
16-18 november åker jag till Bonn i Tyskland för att tävla i EM.
Jag har egentligen aldrig betraktat mig som rolig även om jag alltid gillat att skoja. I många år var det stora problemet just att jag var den enda som skrattade åt mina skämt. Under mina sex år som föreläsare har jag dock jobbat hårt med det här. Som föreläsare är det viktigt att kunna locka fram skratt. Det lättar upp att få skratta av sig lite grann när man talar om de svårare ämnena. Skratt har en sådan förlösande effekt.
Principen jag har använt för att plocka fram mitt material är en enorm envishet. Jag har öppnat många musslor för att mina skrattpärlor med andra ord. Nu återstår ett par veckor där det gäller att laborera och trixa med talet för att plocka upp det ett antal pinnhål till.
Jag skall göra allt jag kan för att bli Europamästare!
PeakOil eller?
Slog nytt rekord när jag var och tankade idag. Förutom nivån på skatter och avgifter är det som bekant utbud och efterfrågan som styr prisutvecklingen. På senare år har vi inte haft några direkta skattehöjningar så då måste det vara marknadskrafterna som verkar. Träffade en nationalekonom som sade att oljepriset ofta går ner under lågkonjunktur eftersom efterfrågan minskar. Inte denna lågkonjunkturen dock, den värsta sedan 30-talet.
Min giss är att vi nu upplever det som kallas för PeakOil. Runt om i världen har flera historiskt stora fyndigheter redan sinat eller håller på att sina. Man får leta sig till mer och mer ogästvänliga och svårtillgängliga platser för att bryta oljan. Tyvärr har oljan räckt för länge. Det hade varit bra om den tagit slut redan under 80-talet med tanke på den globala uppvärmningen.
Det är spännande att fundar kring vad som hade hänt med oljepriset om vi hade gått in i en gigantisk högkonjunktur just nu? Om efterfrågan hade ökat radikalt? Helt klart hade vi då fått se bränsleräkningar som får min rekordtankning att verka som rena fyndet.
Atle Johansen föreläser
Min gode vän Atle Johansen bjöd med mig på ett uppdrag han körde igår i Borås. Det passade min kalender utmärkt så det gjorde jag. Genom åren har jag sett mängder av föreläsningar. Dels för att det ger så himla mycket. Man får liksom en ny pusselbit med sig från varje föreläsning man går på. Sedan är det förstås spännande att studera de andra i branschen. Vad de pratar om och hur de lägger fram sina budskap.
Efter fem år i branschen så har jag dessutom fått en hel del kompisar bland kollegorna. Atle är en av de som jag uppskattar mycket. Tycker att han har en väldigt genuin förmåga att säga saker på. Dessutom är han en väldigt bra kompis off-stage. Det finns en hel del divor där ute men Atle är inte en av dem.
Det var skönt också att sitta i publiken för en gångs skull. Vilken lyx att komma och bli serverad en massa klokheter som någon har lagt ner 1000 tals timmar på att paketera för att leveransen skall bli så magisk och meningsfull som möjligt.
Renovera mera!
En fantasi jag burit på ända sedan vi flyttade in i vårt hus för fem år sedan har varit att plocka bort ett slags vägg som separerade köket från matvrån. På så sätt skulle vi skapa en större öppen yta istället för den ganska instängda atmosfär som de båda rummen drogs med. Problemet var att denna vägg utgjordes av ett antal rymliga förvaringsskåp som vi utan större svårighet hade fyllt till bredden.
Vi var nästan helt säkra på att min fantasi var omöjlig just därför. Om vi tog bort hälften av skåpen, vart skulle vi då förvara alla husgeråd och specerier?
Mitt uppe i samtalet kring väggens vara eller inte vara började vi titta på vad vi faktiskt förvarade i skåpen. Det blev väldigt uppenbart att det fanns en hel del saker där som vi utan problem skulle kunna göra oss av med. Bland annat hittade vi en skärkubb att skära lök på som jag fått i födelsedagspresent en gång i tiden. Denna kubb hade vi uppenbarligen inte använt på nästan fem år eftersom vi inte hittade den specialgjorde kniven som behövdes för att använda den. Den måste ha avlägsnats vid flytten med andra ord.
Men skulle vi klara oss med halva skåpsytan? Vi pratar I-landsproblem på hög nivå här:)
Jag blev fascinerad av frågan. Tänk om det går! Det var med ett slags feber skapad av både förväntan och osäkerhet som vi skred till verket. Det kändes som om vi påbörjat en omöjlig uppgift. Nu var det i alla fall för sent att ångra oss eftersom jag kommit en bra bit på väg i rivandet.
Så här två veckor senare är renoveringen mer eller mindre färdig. I helgen började vi således arbetet med att sortera igenom vad som kunde avyttras till secondhand och eventuellt till källsorteringen. Det blev ett rejält lass som gick i väg från hemmet med saker som vi inte behövde. En hel del saker hade vi dessutom inte använt på över fem år. Sägas måste väl att det inte riktigt blev en halvering av skåpsytan men näst intill.
Med ett visst mått av självhäpnad kan jag också konstatera att vi till och med fick lite skåpsyta över. Jag är dessutom övertygad om att vi skulle kunna göra ännu en halvering om vi var fast beslutna att lyckas med det.
Varför berättar jag det här för dig?
Jo jag tror nämligen att det här är som ett mikroperspektiv på livet i stort. Det flesta av oss människor fyller våra liv till bredden med saker att göra. En av västvärldens i särklass vanligaste ursäkter är att: Jag kan inte göra X för jag har inte tid.
Men vad fyller vi våra liv med? Hur mycket ger det oss? Vilka tidskrävande aktiviteter har du som egentligen inte ger någonting? Vad kan du ta bort utan att det egentligen märks någon skillnad?
Ett annat perspektiv skulle kunna vara: Vad vill du få in i ditt liv idag som du upplever att du inte hinner med? Vad behöver du eventuellt ta bort för att få in detta istället?
Jag tror personligen att många av oss och jag inkluderar mig själv här skulle kunna ta bort hälften av alla aktiviteter utan att det försämrade lyckonivån ett endaste dugg. Snarare tvärt om!
Så varför inte redan nu Fatta ett beslut att Ta bort en sak som inte ger dig något och Ersätt med något bättre. Detta ”bättre” kanske är just att göra ingenting eller att reflektera lite över livet. Du vet säkert allra bäst vad som är ett gynnande val här.
Ha en toppen vecka!
Lev Nu – för allt vad du är värd!
Jesper Caron
”Om du äger fler än 50 saker så är det sakerna som äger dig!” - Mahatma Ghandi
Prenumeration på In Action
Om du tycker att In Action är av värde för dig och Materialet gör skillnad i ditt liv så är jag tacksam om du rekommenderar det vidare till andra. Att bli prenumerant är mycket enkelt. Man besöker www.jespercaron.se och klickar på knappen ”IN Action”. Därefter fyller man i formuläret och sedan är man prenumerant!
Copyright © Actionplant AB - Innehållet i IN ACTION får kopieras och distribueras för ickekommersiellt bruk så länge som författarens namn, hemsida och kontaktinformation medföljer. Copyrighten upprätthålls av din personliga ärlighet och integritet.
Jesper Caron On tour 2012
Mindul90 slutförd
Ville bara kort meddela att Mindful90 är slutförd. Det blev inte så himla många inlägg kring det här. Konstigt nog med tanke på hur mycket det har givit mig. Totalt har jag kommit upp i 130 träningspass under projektet. Alltså inte riktigt två pass om dagen men näst intill. Jag upplever att jag har en helt annan motivation än innan jag började och dessutom har jag stärkt min mentala kondition avsevärt. Det hela har också lett till att jag har adderat på ett moment i min föreläsning "Frigör din inre styrka!" kring meditation.
Vill passa på att tacka Martin Ström som varit behjälplig under hela projektet. Martin driver saiten potential project och arbetar med Corporate Based Mindfulness som syftar till att hjälpa företag att utvecklas med hjälp av mindfulness. Deras metodik kring att träna har varit en viktig del när jag satte igång. Tusen tack Martin för all hjälp.
Sammanfattningsvis vill jag säga att jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att sluta med mindfulness. Det ersätter inte SM-X träningen, Peakstate träningen, den mentala konditionsträningen på något sätt. Det är mer som ännu ett verktyg att använda mig av. Känns som om kartan har blivit mer komplett i och med insikten kring mindfulness.
Over and out.
Jesper Caron On Tour 2012
Är ute på en rejäl föreläsningsturné i höst. Kul att varva alla föreläsningar ute på företag med öppna föreläsningar. Det är en oerhörd skillnad på att föreläsa internt på ett företag och för en grupp med folk som inte känner varandra. (som är fallet på de öppna föreläsningarna.) Hittills har responsen varit fin och det har varit fullsatt på ett par ställen. Känns hur bra som helst. Hoppas vi ses på någon av föreläsningarna!
Att prova någonting helt nytt
Har testat en ny sak med mina fötter. En typ av genombrottsträning som har levt i det fördolda. Första gången jag fick höra talas om det var när min gode vän som är utbildad läkare Adam Löfving tipsade om det. Sedan har jag stött på metoden igen via intervjuer och möten med flera av Sveriges mest framgångsrika friidrottare bland annat Stefan Holm och Susanna Kallur.
I korthet bygger metoden på att man inte vilar. Man gör istället det som krävs för att uthärda smärtan och trycka bort inflammationen.
Beroende på vem man frågar så händer lite olika saker här. Den förklaringen som jag gillar bäst säger så här. Om du har en inflammation... och vilar... då minskar muskelmassan. (Jfr benbrott) När du sedan skall bygga upp muskeln igen har du alltså en mindre kapacitet än tidigare vilket gör att steget för att bygga upp är ännu större vilket gör att inflammationen kan återkomma.
Om du istället fortsätter att träna med full belastning trots inflammationen och använder värktabletter och ketoprofen som medspelare förlorar du ingen muskelmassa. Eftersom jag är hjärtopererad kan jag inte använda kortison annars är det föstås mycket bra om man kör den här metoden.
Sägas skall att jag har väldigt blandade känslor inför mediciner så har jag tvekat länge innan jag bestämde mig för att testa. I sommar har det således blivit en hel del sådant här. Vad säger ni hälsokost freaks... känns helt rätt va? :)
Det var ett svårt beslut just på grund av det du ser på bilden ovan.
Det känns liksom fel i hela mig. Men sanningen att säga så kände jag inte att jag hade fler alternativ kvar.
Jag har varit hos runt 100 olika läkare, experter och fotortopeder, testat akupunktur, feldenkreis, massage, kinnesologi och allehanda alternativ behandlingar, provat närmare 80 olika kosttillskott. Allt från blåbärs juice och asaybär till mangosteenfrukt, krom, vitaminer, mineraler, aloevera osv. Testat en massa olika behandlingar i ett alternativt medvetande tillstånd, NLP, NAC, mental träning, mindfulness, Resanterapi m.fl. Har tagit säkert 50 olika prover på lasarettet där man testat allt från gickt till reumatism etc.Vet inte hur många olika röntgen vinklar och MR jag har varit på. På gymmet har jag provat mängder av olika uppbyggande övningar via 5 stycken olika personliga tränare. Ingenting har fungerat. Slutnotan ligger förnärvarande på ett belopp som skulle gå att köpa en ny bil för. Men den mystiska smärtan kvarstår. Har säkert 50 sidor dokumenterat med anteckningar om vad jag har testat och analyserat.
Jag vet att man aldrig kan säga att man har provat allt men just nu dyker det aldrig upp något nytt när folk i min närhet skall ge tips.
Det som fick mig att fatta beslutet att testa var en intervju med Stefan Holm. Minns inte exakt hur han beskrev det men med engång kändes det rätt. Rädslan hade bytts till förväntan.
I sommar har jag följaktligen gjort allt som jag har samlat på listan över saker som triggar igång inflammationen. Allt från trädgårdsarbete, till trappmaskin, till konstiga belastningar i olika situationer, åka inlines, mm.
Oavsett hur ont det har gjort så har jag kört på. En Citodon bara så... Har haft värk mer eller mindre i åtta veckor nu.
I förrförra veckan gav äntligen smärtan med sig.
Där jag nu är alltså i ett läge där alla små muskler och liggament i fötterna är starkare än på säkert tio år. Jag påstår inte att det här är över och att jag har löst problemet för alltid men jag vet att jag har ett nytt utgångsläge.
För tre år sedan vilade jag cirka 18 veckor på grund av inflammationen. Är det någon som tror att jag blev starkare i fötterna av det? Icke sa nicke.
Det är som den gamla devisen säger: Never, ever give up!
För om du gör det då kan du vara säker på att du inte hittar några nya svar.
Guld! Guld! Guld! - Seger i Gothia Cup!
Bildtext: Uppvärmning inför Gothia Cup finalen. Man kände hur nervösa tjejerna var. Tjejerna försökte skoja fram glädjen men skratten fastnade lite i halsen.
Mitt uppdrag - Mental konditionsträning.
För ungefär fyra månader sedan fick jag ett uppdrag för Bergdalens F14 lag. När samtalet kom blev jag förstås glad men samtidigt var jag säker på att jag skulle tacka nej. Har gjort insatser i Borås för både Norrby, BHC och Elfsborg och med väldigt fina resultat. Norrby vände en förlustsvit på sex matcher efter min insasts.
När vi däremot börjat förhandla om ersättning har det stått klart att man gärna ville använda min kompetens men inte gärna ville betala för den. Med ett relativt måttligt intresse för idrott (Att kolla på idrott och vara supporter. Inte att utöva själv.) så har det känts mindre intressant.
Som jag ser det finns det oändligt mycket viktigare frågor att lägga min tid på. Som att arbeta mot den globala uppvärmningen eller för att hjälpa personer som är utbrända upp på banan.
När det gällde Elfsborg kunde jag nog gjort ett undantag eftersom laget ändå leder Allsvenskan och på så sätt skulle det kunnat bli en fin fjäder i hatten. Men eftersom det var en enskild spelare som kom till mig ville han absolut inte att det skulle komma ut att vi träffades och då föll även det argumentet.
Därför blev jag mycket förvånad när Bergdalens F14 lag faktiskt hade en budget för att arbeta med Mental konditionsträning. Jag tackade följaktligen ja till erbjudandet och det blev början på en spännande resa.
Tränarna berättade för mig att tjejerna ofta vikte ned sig om man hamnade i underläge i en match. Att man sedan inte kunde samla sig och komma tillbaka. Fick också höra att tjejerna är riktigt bra på fotboll och förra året tog sig till Semifinal i Gothia Cup vilket aldrig hade hänt tidigare. Potentialen fanns där.
Bildtext: Promenaden från Heden till Gamla Ullevi var en spännande studie i tillstånd. Några tjejer var alldeles stela i ansiktet av nervositet. Andra hade gått in i fokusmode. Den där blicken är omisskänlig. När ögonen ser med tunnelseende och hela kroppen utstrålar att Nu fasen skall vi ta dem.
Analysen av laget.
Det första jag gjorde när jag träffade tjejerna en undersökning om laget. Hur de kände inför laget och att spela fortboll. Vilka mål de hade och hur de mådde på det privata planet och en massa andra faktorer. Utifrån deras svar och tränarnas önskemål satte jag sedan samman ett par punkter som vi skulle arbeta med. Det var kul att läsa tjejernas berättelser. Det gick inte att ta miste på hur mycket de vill med fotbollen. Jag ryktes med fullt ut. Meningen var att jag skulle arbeta 10 timmar. Det har blivit det femdubbla hittills. :)
Bildtext: Ju närmre spelaringången vi kom desto mer fokuserade blev tjejerna.
En av faktorerna som vi skulle jobba med var att tighta ihop laget mer. Utifrån tjejernas berättelser var det tydligt att det fanns mycket att vinna här. När jag sedan träffade laget upplevde jag detsamma. Det fanns väldigt mycket hierarki och inre grupperingar inom laget. Har därför lagt ned massor av tid på att få tjejerna att släppa in varandra mer. När vi gjort par och gruppövningar har instruktionen hela tiden varit att arbete med tjejer i laget som man normalt inte pratar så mycket med. Vissa har tagit det här ansvaret mer än andra. Före Gothia Cup kände jag inte alls att vi var färdiga med detta arbetet även om vi gjort framsteg.
Bildtext: Fick höra av en av föräldrarna att föräldrarna brukar vara rätt tysta under matcherna. Det blev min mission att ändra på det. :) Tyckte att de gjorde bra ifrån sig.
Via facebook hade jag följt framfarten i Gothia Cup. Hur man sakta men säkert vunnit sig fram till Semifinalen och där tog sig vidare till final. Vi har utvecklat ett kodord med anknytning till Gothia Cup för att styra tanken rätt i trängda situationer. Tränarna har berättat om att tjejerna har använt kodordet vid matcher för att fouka rätt.
I finalen mötte man Vasalund från Stockholm. Vasalund öppnar mycket starkt. Första kvarten är man avgjort det bättre laget. Det är en sådan enorm nivåskillnad så det är inte sant. Ser hur våra tjejer börjar stressa och slå bort bollar. Man har inte mycket att sätta emot. Det är inte konstigt att man drar på sig först en straff (som Vasalund bränner) och sedan ännu en. Det blir underläge och alltså en sådan situation som man tidigare brukar vika ner sig i.
Men tjejerna viker inte ner sig. Man samlar sig och växer och spelar sig mer och mer in i matchen. När slutsignalen i första halvlek kommer tycker jag att det är två jämnbördiga lag som möts. Vi har dessutom haft ett par fina chanser att kvittera.
I andra halvlek är det jämt och till sist kommer utdelningen. Mycket välförtjänt. Det är match igen. Vasalund blir stressade. De har inte den mentala konditionen som krävs för att komma tillbaka fullt i matchen. Min känsla är att de var så säkra på att vinna att de inte kunde styra om mentalt på att faktiskt förlora. Så här skulle det ju inte gå. Att de går in i ett sådant mode passar förstås våra tjejer desto bättre.
I slutet av matchen åstadkommer Vasalund för all del ett par anfall men det blir aldrig riktigt farligt. Matchen går till straffsparksläggning.
När det blir staffsparkar är jag 100% säker på att vi skall ta hem det här. Med ett nerdigt intresse i att studera folks tillstånd så är det redan klart. Våra tjejer går ut mot mittcirkeln som ett lag. De går centrerade och med ett lugn omkring sig. Här finns det positiv energi och laddning. Vasalund däremot flackar med blickar och visar en uppsjö av ideosynkrasier i kroppen som bara skriker ett och samma budskap: nervositet. Tycker att man kan se det till och med på den här taffliga iphonebilden. Lägg också märke till Vasalundtjejerna i vitt. Det är redan färdigt.
och på den här... Det syns att Bergdalen kommer att vinna.
Samtidigt i Vasalund: Nedåtvända blickar, fingrar i ansiktet och i håret. Några har börjat gå mot mittcirkeln, några sitter ner. Här är man ett splittrat och nervöst lag. Det är kört redan här. Jag vet det helt säkert. Tog mängder av bilder bara för att visa tjejerna när vi ses hur nervositet ser ut vs framgång. En jättefin stilstudie.
och det blev seger. Tjejerna lyckades vända i motgång och som ett enda lag. Mission accomplished. Tycker att tjejerna förtjänade det här. De är så himla duktiga och ambitiösa. De visar ett sådant engagemang i det dom gör. Om alla ungdomar i Sverige visade samma hängivenhet så hade vi haft ett helt annat land idag. (och inte bara ungdomar förresten. Det gäller de vuxna med.)
Ja, jag erkänner. Fotboll kan faktiskt vara kul även som supporter men då vill jag nog gärna ha ett finger med i spelet. :)
Särskirvningar
Jag är rätt kass på det där med att skriva ihop ord. Det blir tyvärr en och annan särskrivning här och var.
Har samlat på mig ett par kul exempel den senaste tiden.
"Sjö nära tomt till salu!" - Fast jag är nog mer intresserad av tomten.
"Svensk general agent för kinesiskt företag" - Wow. Det gäller att passa sig.
"En mörk hårig sjuk sköterska!" - Undrar vilken färg på håret sköterskan har och hoppas att hon blir frisk snart.
Härligt med lite nerdhumor ibland.
Mindful90 - Längsta passet någonsin
I alla fall så körde jag hans 20 minuters träning idag vilket är alltså dubbelt så långt som mina vanliga pass. Det var en spännande insikt. Det spännande inträffar just när man väntar ut sig själv. Där börjar man verkligen se vilka spratt hjärnan ställer till med. Spännande också att se hur kroppen reagerar. Meningen är att man skall sitta aktivt men det är lätt att sjunka ihop.
Har fått lite mail från flera av mina kompisar som påpekar att jag är rätt ny på det här och ja så är det ju. Det är inget att hymla om. Dessutom är det ganska ovanligt att jag så öppet bjuder in i min egen läroprocess. (Fast å andra sidan har jag nog inte sett någon annan föreläsare göra det heller.) Efter att nu har läst en hel del och dessutom genomgått hela 8 program i mindfulness börjar kunskapen komma. Hoppas att du kan identifiera dig här.
Man måste inte vara bäst innan man börjar men man måste börja.
Det är OK att inte kunna i början. Är man bara öppen och vetgirig så kommer kunskapen efter hand.
Det är knappast något svaghetstecken att vara nybörjare på något. I synnerhet inte som vuxen. Som vuxen gäller det att göra sig till nybörjare ofta. Annars bevisar man bara för sigsjälv att man inte utvecklar nya områden.
Mindful90 rullar vidare
Neo för tre år sedan härmade mig när jag tränade Yoga. :)
Idag gjorde jag ett snabbt Mindfullness-pass på jobbet och det är verkligen värt att berätta om. Bakgrunden är att jag har haft ett antal "surdegar" som legat och som jag inte har känt för att ta tag i alls. Högen har dessutom bara vuxit och vuxit! Låt mig ge några exempel på vad vi pratar om här:
- Anmälan om Autogiro för trängselskatt.
- Ansöka om elektronisk registrering av löneuppgift hos försäkringskassan.
- Hantera en felaktigt utställd faktura.
- Läsa igenom nytt avtal för depåkonto. 8 sidor tråktext.
- Totalt 26 liknande ärenden...
Vet inte hur det är med dig men sådana här listor fullkomligt äter energi från mig. Det är inte det här jag är född till att göra. Detta är inte meningen med livet. Du hör ju själv hur på sin spets det blir. :) Det finns andra människor däremot som älskar det här... Dom brukar oftast välja en sådan karriär. :)
I alla fall så körde jag min 10 minutare mindfullness och döm om min förvåning hur jag efter det betade av alla 26 punkter på lite styvt två timmar. Dessutom med bibehållen entusiasm och härligt humör. Det kändes som om jag hade ett slags omsorg inför de här uppgifterna som jag inte brukar ha. En nyfiken närvaro till något som jag egentligen inte gillar. Det har legat en skön anda i luften. Det är detta mindfullness handlar om (i alla fall för mig) Att kunna skapa värde i situationer där jag tidigare inte sett något värde.
Idag fick jag verkligen se effekten av träningen på ett sätt som fullständigt övertygade mig. Det här är riktigt stort.
Familjebilder
Fick feedback från ett par att det skulle vara kul att se lite bilder på familjen. (Efter inlägget kring balans mellan arbete och familj) Kollade igenom bloggen och såg att min familj nästan aldrig är med. Om man inte känner mig kan man nästan få tron att jag lever själv och ingenting kan vara mer fel. Skall därför bli bättre på att få in lite bilder här och var på de övriga i familjen. Vi hade vattenkrig för en tid sedan. Jag köpte en raket som skjuts upp med vatten. Härligt kul.
Nomi är dessutom grym på att blasta. Don efter person helt enkelt. Jag kanske skall säga att jag oftast blir blötast. Det där med att leka och busa är himla kul. När man frågar ungarna vad de gillar mest så ligger det i topp: När mamma och pappa är med och leker. Är det vattenkrig så är jag dessutom gärna frivillig. :)
Hade med familjen på fotboll också för en tid sedan. Kör Mental konditionsträning med tjejerna i Bergdalen och det var kul att se dem spela. Har fått så grymt bra cred från tränarna på hur tjejerna har utvecklat sin mentala kondition när de hamnar i motgångsläge. Själv känner jag det mer som att få komma till dukat bord. Många av tjejerna kommer att spela i allsvenskan och en och annan i landslaget om ett par år. Just den här matchen var kul. Vi vann med 8-0. Bra jobbat tjejer.
Nomi och hennes kompis Jasmine tyckte väl att fotbollsmatch var så där som aktivitet. Korv och bröd mellan halvlekarna var betydligt mer uppskattat.
Vi har byggt koja också. Har fått färdigt del 1. Meningen är att det skall bli ett par våningar till.
Barnen gillar i alla fall kojan och det har varit kul att bygga. Minns det starkt när jag var med pappa och snickrade. Håller tummarna att även Neo kommer att känna så när han blir större.
Traditionellt midsommar firande är något som jag älskar. Musik och dans och fiskedamm och lite så där gammaldags nöjen. Det kittlar till på ett alldeles speciellt ställe i mig när det sker. Jag brukar dessutom vara en mästare på att köra ner i diket efter att man har slunkit både hit och dit. :) Varför skall bara ungarna slänga sig? Verkar hur korkat som helst att avstå från det bästa momentet i hela låten.
Här är det fiskdamm som gäller för Nomi.
På eftermiddagen firade vi hemma hos Justina och Henrik. Vi var 10 barn och 10 vuxna i deras hus. Det var hur kul som helst. Massor av spännande samtal. Har tänkte lite extra på den här midsommarfesten faktiskt. Det är inte mer än några år sedan vi flyttade till Viskafors. Nu har alla i familjen massor av bra vänner där. För mig är det viktigt att välja umgänge med omsorg. Det är en sådan lyx att ha så många fina och genuina och bra människor i sin omedelbara närhet. Känns Turbo Toppen helt enkelt.
Bilder från de senaste 50 milen
Har hittat en ny grusväg som jag kör. Det knastrar så gott under däcken på mountainbiken. Dessutom så luktar skogen väldigt gott så här års.
Det är väldigt mörkt i cirka en mil när jag cyklar hem sent. Men så kommer det där ljuset vid avfarten in till Viskafors. Kommer alltid att tänka på Twilight Zone när jag ser det ljuset. Det känns lite hemtrevligt men ändå lite laddat och spännande. Förvånansvärt bra bild för att vara så mörkt.
Nytt rekord. Fick en snitthastighet på 33 kilometer i timman på mountainbiken på 3 milaturen häromdagen. Var helt slut när jag kom fram.
Ibland när jag cyklar till kontoret tar jag vägen om Kinna. Det blir totalt 6-7 mil på en dag. En skön sträcka. Dock finns det ett kort vägavsnitt där man byggt vägen så här. De tänkte nog inte på cyklister där. Dessutom är det inte alla som är lika bra som bilisten i Audin. KXC486. Borde skicka lite choklad för exemplarisk körning. Vissa är helt enkelt livrädda för att korsa den heldragna linjen (för då kan man ju få böter) utan väljer i stället för att försöka mörda en cyklist. Det är dock bara 500 meter det rör sig om så jag brukar mata på som bara fasen för att fort komma förbi. :)
Med tanke på den makalöst sköna sommarvärmen som vi har nu så blir det rätt svettigt på hojen.
Fick ett tips av Martin Karlsson, min gode vän att det gick att cykla en mindre väg mellan Borås och Viskafors. Tidigare kände jag bara till två alternativ. (1) Gamla Varbergs vägen den korta och enkla. (2) Nya Varbergs vägen. Lite längre och lite backigare och det alternativ som jag vanligtvis väljer. Numera har jag alltså en skogsväg som tredje alternativ. Dessutom finns det olika grusvägar att ta. Regementet I15 låg en gång där och det finns en uppsjö av mindre vägar att färdas på. Har provat ett par varianter hittills. Alla verkar dock hamna på känd mark i sista änden.
En av grusvägarna mynnar ut där Borås soptipp låg en gång i tiden. För ett antal år sedan när man gjorde om Borås till EKO kommun och började återvinna lade man ner den gamla soptippen och lade jord över. Nu är det ett stort gräsbeklätt berg istället. Det ser ut som Sound of music... (I alla fall om man har väldigt bra fantasi.)
Det fina med att cykla en timma i ösregn är att man på allvar piggnar till. Dessutom blir man så där svullen i hela ansiktet. Behövs ingen botox då. :) Det har varit mycket snack om botox på TV det senaste. Botox är verkligen ett bevis för vad vi som kultur värderar högst. I alla dom där debatt programmen sitter det dessutom alltid med samma tjej, som jag lyckligtvis inte kommer på namnet på. Hon är så besprutad att hon inte har några naturliga ansiktsuttryck kvar. Allting är paralyserat av nervgift. Fast det kanske är bra iofs att hon är den som skall representera ja sidan. För mer avskräckande exempel finns ju inte. Jag är inte 100 % negativ. Det finns mängder av exempel på personer som gjort lyckade plastikkirurgiska ingrepp. Var och en tar ansvar för sin egen kropp.
Månen gav nästan ifrån sig ett rymdskeppsliknande ljus. Coolt.
Superpasset med stort S
Körde mitt livs längsta pass förra veckan. Det känns bra. Min kropp klarar av både tiden på hojen och distanserna. Behöver få in åtminstone ett sådant pass i veckan för att jag på allvar skall kunna säga att jag har mitt supermål inom räckhåll.
Känner mig ännu inte mogen för att avslöja mitt mål men det är STORT! Riktigt stort! Det är inte av feghet utan mer för att jag vill se att kroppen klarar det hela.
PREMIÄR för nya föreläsningen i Stockholm!
Har arbetat precis hur hårt som helst för att få fram en ny föreläsning. Har alltid irriterat mig på alla föreläsare som kör samma material år ut och år in och aldrig förnyar sig. När jag själv började arbeta som föreläsare för 5 år sedan bestämde jag mig för att inte bli sådan själv. Dessvärre får jag väl erkänna att delar av det jag gjorde då hänger med fortfarande om än i en väldigt förfinad tappning. För två år sedan lanserade jag en ny föreläsning och nu åter en vilket i alla fall för mig bevisar att jag inte hör till den skaran som bara litar på sitt gamla material.
Premiären ägde rum i Stockholm och jag måste erkänna att jag var lite nervös. Det hela gick dock bra och jag fick en hel del skön feedback av åhörarna. En berättelse om Malin och mig fick särskilt fin respons. På plats fanns också Per på Svenska talare och han var också nöjd. Det känns riktigt bra! I publiken var det runt 400 personer. Lovely!
Föreläsningen handlar om behov. Har plockat upp det eftersom det har blivit lite av ett bortglömt ord inom den personliga utvecklingen. Konstigt nog eftersom det är så totalt avgörande för om man når sina mål eller inte. Du kan träna hur mycket mental träning som helst och ha hur fina målbilder som helst men om du har otillfredsställda behov kommer hela ditt inre streta emot precis hur mycket som helst. Obs att jag inte snackar ner varken mental träningen eller målsättning. Det är ju två av mina egna ämnen! Men rätt måste vara rätt.
Enda anledningen till att det kanske har försvunnit är väl för att det är lite osexigt. Lyssna på ordet bara... Behov. Det är inte lika suggestivt som vision, inspiration, motivation etc. Fast det skall jag ändra på.
Jesper Caron - När Du är i BEHOV av förändrging!
Långpass på cykeln.
De dagar jag arbetar på kontoret har jag lagt lite extra utrymme för på morgonen. Så jag har en 6 milare som jag kör lite då och då. Behöver komma upp i längder för att klara av mitt supermål. Just det här passet blev särskilt lyckat. Lyckades snitta 26 kilometer i timman på ett längre pass. Det är nog rekord för mig. (Inga märkvärdiga hastigheter om man jämför med proffsen men för mig är det bra.)
