jespercaron

Det här är ett av mina största ögonblick i karriären som föreläsare. Jag har varit runt i ganska exakt tre år och kört föreläsningar på hundratals företag. Fått fem stycken priser för mina insatser som talare, varit på NASA och föreläst och haft en häpnadsväckande karriär som jag är oerhört stolt över. 

Bakgrunden till Mastermind har sin upprinnelse när jag började föreläsa för tre år sedan. Jag har mängder av förebilder inom föreläsarvärlden som jag beundrar och uppskattar. Det enda som jag har varit allergisk mot är att föreläsarna inte förnyar sitt material. Endel föreläsare som jag har sett har kört samma material i över 15 år nu. Det tycker jag är rätt sorgligt. Så när jag började sade jag till mig själv att jag aldrig skall bli en sådan föreläsare. Så här tre år senare så märker jag att jag själv inte utvecklat särskilt mycket nytt material sedan jag började. Det kom som en käftsmäll att inse att just det där som jag föraktade var det som jag själv nu gjorde.

Därför satte jag i början av året upp målet att skapa en helt ny föreläsning. När jag drog upp riktlinjerna ville jag åstadkomma något som aldrig gjorts tidigare i Sverige. Jag skrev ett missionstatement på hela fem sidor om vad Mastermind skulle vara och inte vara. Bland annat så ville jag skapa en föreläsning där man inte bara säger det som folk vill höra utan även det som folk behöver höra men som man kanske helst vill slippa höra. Meningen var att detta skulle leda fram till ett slags klimax där själva förändringen äger rum. Jag har ägnat mängder av tid åt att skapa en dramaturgi och ett upplägg som skall ta folk på en resa som de aldrig glömmer. Normala fall brukar jag testköra material tidigare men den här gången hade jag besämt mig för att presentera tre timmar material som aldrig testats på någon förr. Bara som en ren utmaning och för att avliva en begränsande rädsla jag burit på sedan start.

Vägen till idag har inte varit varken enkel eller självklar. För att vara helt ärlig har jag aldrig varit med om ett projekt med så mycket strul och saker som gått snett. Bara idag såg vi att två personer i teamet inte kunde komma. Detta fick till följd att jag fick skjöta ljudet från scenen. Vi hade ett helt nytt avläsningssystem för biljetter som keckade. Mitt i alltihopa så fick jag inte den mentala uppladdningen som jag behöver varför jag var oerhört speedad redan innan start. När vi efter dagens slut skulle lämna igen lastbilen så backade vi på en bil. Vi hade dukat för ett i stort sett fullsatt Folkets Hus. Lustigt nog var det ett manfall på 30 personer så det blev ändå några luckor i sallongen. Undrar vart de tog vägen. Det kan inte ha varit vädret i alla fall. Kort sagt en hel del har gått snett.

Glädjande nog hade min frus föräldrar bestämt sig för att komma ner på premiären och det kändes väldigt fint. De är verkligen de bästa svärföräldrar man kan ha. Det var många kända ansikten i publiken och väldigt många fanns med som var på Lev Nu föreläsningen för bara ett halvår sedan. Det gjorde mig väldigt glad. Tänkte att det måste innebära att de uppenbarligen var nöjda :)

Med i bagaget hade jag ett helt gäng övningar som jag kände skulle kunna vara för mycket för en svensk publik och det var med tillförsikt som jag genomförde delar av föreläsningen.

Så hur gick det då? Det blir både ris och ros. Några övningar blev oerhört väl mottagna och i utvärderingarna har jag kunnat läsa mängder av lovord. Andra delar av materialet föll inte alls väl ut. En övning fick minus av över hälften av deltagarna. (Känns som om den aldrig mer kommer att finnas med hehe) Slutbetyget blev väldigt övertygande. Hela 35% toppbetyg. Det är rejält steg upp till normal standard (som är 65 % numera) men å andra sidan så var det här första gången.

Redan under genomförandet kände jag att jag var fel ute på en del ställen. Men jag kan också konstatera att delar gick av föreläsningen också gick långt över förväntan. Det känns som om jag har en hel del arbeta att göra för att utveckla materialet ytterligare.

Just nu är jag i alla fall väldigt nöjd med att ha genomfört det hela och jag kan ännu en gång se mig i spegeln eftersom jag inte tillhör de där föreläsarna som bara kör samma material år ut och år in. Nu är det läggdags efter en 19 timmar lång arbetsdag. Imorgon väntar en kort dag med coachning och därefter en välbehövlig eftermiddag tillsammans med familjen.