jespercaron

Under hela mitt liv har jag haft en idé om att jag inte är händig. Inte med alla saker men med några stora områden. Ett sådant område är bilar. Detta har gjort att jag konstant har undvikit all kontakt med allt som sitter under bilen eller under motorn. I min årsmålsättning skrev jag ned att jag skulle krossa ett par av dessa övertygelser. Bland annat den här. Därför kom det påpassligt nu att lagom tills att vi skulle sälja vår Skoda så rasade bromsarna ihop.

På nära håll har jag en som är duktig med maskiner: Åke. Eftersom vi hade spekulanter på bilen som skulle komma som idag hade jag bokat om ett par möten för att kunna vara med och genomföra arbetet.

För att jag skulle ha en ärlig chans att genomföra arbetet delade vi upp det så att Åke gjorde ena sidan och sedan gjorde jag arbetet på andra sidan. Det gick väldigt bra faktiskt och var inte särskilt svårt. (Vilket nästan alltid är fallet med begränsningar man har om sig själv. Dessutom var det väldigt skönt att byta miljö och göra något som jag aldrig har gjort tidigare. :)



Nästa bild har jag fixat en tävling för er som inte är så vana vid de här delarna av bilen. Meningen är att du skall gissa vilken del som är bytt! ;)



På kvällen kom bilspekulanterna och det blev affär helt enkelt.



Här åker nya ägaren iväg. Jag blir alltid lite nostalgisk vid sådana här tillfällen. Jag tänker på hur många timmar familjen har tillbringat i bilen och allt kul som vi har gjort för att få tiden att gå. Vi har varit helnöjda Skoda ägare. Spännande att notera är hur mycket det varumärket har utvecklats på bara 4,5 år. När vi köpte bilen var det många som sade: Skoda! ha, ha, ha! Hur kan ni köpa sånt skräp? Idag däremot är det inte många som skrattar. De vinner tävlingar i kundnöjdhet och gör fantastiskt bra bilar. Inser att det här faktiskt är första bilen jag har haft som inte haft några problem.

Så här ser nya bilen ut. Här plåtad med mina tre andra älsklingar.



Jag går ur den här dagen med en ny erfarenhet och större tro på mig själv. Syfter har förstås inte varit att bli belmekaniker. Det var inte det som den här dagen handlade om. Det var att ta bort begränsningar. Det mesta som hindrar oss är just att vi har en inre tro att vi inte kan, att vi inte duger, att det inte går osv. Det är lätt att ta till för att slippa ta itu med saker. De där ursäkterna ligger så gott i munnen. Jag är sån... Jag kan inte... Som mentala godisbitar som hindrar oss från att bli större. Bort med dom bara! Det känns så skönt att bli större.

Så även om det var en aldrig så obetydlig liten grej så var det en seger och segrar är sköna! Det är kul att vinna!