jespercaron

När jag skulle cykla till kontoret igår vräkte regnet ner. Det var en fantastisk möjlighet att bemästra sitt tillstånd! Något motvilligt tog jag tjuren i hornen och gick ut från ett torrt varmt hus ut i det kalla regnet med vetskapen om att jag skulle cykla 45 minuter. På väg från vårt bostadsområde träffar jag en granne som ett par gånger har gett lite spydiga kommentarer för mitt cyklande. I vanliga fall kan jag ta sådant men idag hade jag inte jobbat upp dagsformen ännu så det träffade inte riktigt lika bra.

När han kör om mig med sin bil vinkar han lite triumferande eftersom han sitter i en varm torr bil. Här började jag mitt självarbete för dagen. Anledningen till att jag brinner så för det här med att optimera sitt tillstånd är just för att det är hela skillnaden många gånger. Eftersom jag inte hade jobbat upp ett bra tillstånd så var jag inte mottaglig för hans osmidiga sätt. När jag däremot befinner mig i ett topptillstånd så biter ingenting på mig. Känner du igen dig? Bra tillstånd = tålamod i överflöd, dåligt tillstånd = Klarar inte av en enda liten kommentar.

Det fina med att röra på sig är att man får så mycket bra känslor gratis genom alla endorfiner som rusar i kropppen. Jag blev rätt laddad när jag började tänka på alla fördelar jag får som han inte får:

+ Bättre hälsa och kondition
+ Sparar bensinpengar
+ En annorlunda upplevelse och ett litet vardagsäventyr.
+ Jag gör en ovärderlig insats för miljön genom att inte släppa ut någon CO2.

På bara några minuter inser jag att det är jag som är den stora vinnaren här. Inte han. Jag skrattar gott när jag tänker på det. Den mycket härliga tillfälligheten sker den här dagen som lite grädde på moset. Gud har verkligen humor!

När jag kommit halvvägs ser jag bilkön in till stan. Faktum är att jag aldrig har sett en liknande bilkö i Borås. Det är ett enormt tryck på vägarna just den här dagen. Trafiken står helt still. Jag kör om bil efter bil och till sist... så ser jag hans bil. Det känns skönt att lika triumferande vinka till honom där han sitter helt stillastående i bilkön. (Jag vet. Det är inte bra attityd att göra så men det kändes bra.) Jag har en känsla av att jag inte kommer att få fler kommentarer kring det här med cyklandet i framtiden.