jespercaron

Höll sista föreläsningsuppdraget för säsongen förra onsdagen. Jag hade 40 graders feber och rösten var illa däran. Jag drog i mig ett par värk tabletter strategiskt innan föreläsningen och körde 100 %. Enligt utvärderingarna gick det hem. Enligt min kropp så var det katastrof. När det gäller att föreläsa så är mitt kall så starkt att det inte finns på kartan att ställa in ett uppdrag. Att däremot göra som jag gjorde är ren idioti. För er som sett mig live vet att jag inte gillar att hålla igen. Det är med andra ord ett ordentligt träningspass att köra en föreläsning.

Att "träna" två timmar i 40 graders feber säger sig självt. Det är inte bra. Det är därför det här inlägget kommer först nu. Jag har nämligen varit sängliggande sedan dess. Febern höll i sig i fyra dagar.



Det säger väl allt.

Medan jag har legat där trött och helt utslagen har jag börjat dra upp riktlinjer för nästa år. Jag har känt sista månaden att jag har kört för hårt. Som om tempot jag hållit har tärt på mig. Inte mycket att göra åt när man är mitt uppe i det och ingen fara om man är medveten om att en förändring måste till. Jag har hela tiden sagt till mig själv att vi hänger i fram till sista uppdraget så ägnar vi julledigheten åt nya planer. Så på sätt och vis var det här en fantastiskt bra start på julledigheten.

Jag har hunnit tänka massor i min sjuksäng. Jag har hunnit ta hand om mig på ett sätt som jag aldrig hinner annars. Det som varit särkilt skönt att lägga märke till är och som jag är väldigt stolt över är att jag trots den stora arbetsmängden och de många nätterna från familjen aldrig ruckat på planerad familjetid. Ungarna och Malin har alltid med regelbundenhet fått planerad tid av högsta kvalitet.

Det jag dock inser är att jag själv däremot aldrig har fått samma lyx. Malin är inne på samma spår. Skulle gissa att vi inte är särskilt unika där. Har man småbar så tar dessa underverk tid. Man kan gilla det eller ogilla det. Vi har valt att gilla det. När man sedan försöker få ihop jobb och familj och eventuellt träning eller aktiviteter då finns det inte mycket tid över. Det är lätt att glömma av egentiden där. Vi har lagt in sådan tid veckovis jag och Malin men det verkar inte som om det räcker. Dessutom har jag använt min tid helt fel märker jag nu när jag ser tillbaka på hösten. Grämer mig inte alls över det. Jag har haft förmodligen mitt livs bästa och mest framgångsrika år och jag har upplevt mer lycka och glädje än, förmodligen något annat år också. Det fina är nu, och det kittlar i hela kroppen när jag tänker på det, att jag genom att göra ytterligare justeringar kan skapa ett 2011 som blir ännu bättre. Mums.

Var iväg på Liseberg i lördags. Hela gänget från Neos dagis var också med.



När jag kollar in helgens bilder märker jag tre saker.

1 Jag behöver bli bättre på att ta bilder för att förbättra den här bloggen.
2 Min iphone utan blixt gör det svårt att uppnå punkt 1.
3 Detta kanske räcker som argument för att köpa en Iphone 4...

Som kontrast till ett par mycket arbetssamma månader med helgaktiviteter befann jag mig helt plötsligt med en helg som var som ett oskrivet papper. Inga måsten eller åtaganden. Bara tid att disponera precis som vi ville. Det blev verkligen en helg utöver det vanliga. Det fina med barn är just att det uppstår magi i de mest enkla av ögonblick. En av höjdpunkterna var exempelvis när Nomi kissade på pottan för första gången själv. Jag har visat henne ett par gånger under veckan och nu i helgen har hon gjort det själv tre gånger. Heja Nomi. Man ser hur stolt hon är.



Att leka med vatten är väl alla barns stora lycka. Jag laddade på med mängder av handdukar och gav Nomi obegränsad mängd vatten. Hon var helt salig.



Jag och Neo passade också på att köpa lite LEGO. Det gäller att passa på innan Malin kommer hem med sådana inköp enligt devisen: Bättre att be om förlåtelse än om tillåtelse.



På söndagen var det dags och hämta Malin. Skönt att ha henne hemma igen.



Nomi är väldigt mammig och Neo är väldigt pappig. Nu när Malin har varit borta har pappa däremot fungerat väldigt bra. Vi har gosat mycket och pappa har varit väldigt bra att ha. I samma ögonblick som hon såg Malin var pappa däremot som bortblåst. :)



På kvällen var det julmarknad i Viskafors. För er som har följt bloggen så vet ni vid det här laget att jag är en riktig nerd på den här typen av evenemang. Det känns fint, traditionsenligt och väldigt svenskt på ett bra sätt. Att vi dessutom har det i vår lilla ort gör inte saken sämre. Mysigt värre och en fin avslutning på en fantastiskt, magisk, underbar, kärleksfull, mysig och enastående lyckad helg.

Skönt att få avsluta veckan med en rejäl urladdning. Jörgen hade någon ny variant av den klassiska "hoover". Grymt jobbigt. Har lyckats rätt OK med kosten den här veckan. Däremot har fyra föreläsningar och långa dagar samt avsaknad av fru gjort att det har varit glest med träningen i veckan. Visst har möjligheter funnits men jag har ärligt talat varit helt slut när ungarna lagt sig. Det har varit raka vägen i säng.
Det är något mindre tryck nästa vecka så då blir det fler träningstillfällen. Skönt.

Härligt ljus utmed kusten idag. En riktigt frisk och bister vind blåste. Idag var det föreläsning för ett IT företag på Särö. Konferenslokalen saknade fullgod belysning så det fick bli ett pass i myspys belysning.



Det blev ett tänkvärt pass. Kollade utvärderingarna som hastigast och det verkar ha funkat bra.

Sedan var det ilfart hem för att hämta ungarna från mamma.



Visst är dom söta?

Avslutade dagen med ett telefonmöte med Riksförbundet för coacher och föreläsare. Vi har en så bra styrelses nu. Jag är grymt stolt över samtliga medlemmar. Vi har gjort stora genombrott i år. Känns toppen.