jespercaron

I fastigheten där jag har mitt kontor har vi ett parkeringshus för oss som arbetar. Idag hade en hantverkare parkerat sin bil i den enda utfarten som finns. Hade dock lite marginaler tills dess att jag skulle hämta ungarna på dagis men inte fyrtio minuter, som det tog att leta rätt på hantverkaren.

Som bilden också visar finns det dessutom rikligt med plats bredvid vår bil för honom att parkera på. Jag började fundera lite på hur man tänker när man parkerar på det sättet. Har man sina medmänniskor i första rummet eller är man mest uppe i sin egen värld? När personen väl dök upp så förde han inte heller en tanke på att det kanske kunde vara på sin plats att be om ursäkt. Vilket förmodligen ger en ledtråd till svaret på frågan ovan. :)

Earl Nightingale ställde en gång en spännande fråga: Hur talar man med en idiot? Hans svar var: Det gör man inte! Där jag befann mig idag tänkte jag en liknande fråga: Hur hanterar man när man drabbas av en idiots handlingar? Svaret är väl snarlikt. Man bemästrar sitt tillstånd. Skulle man irritera sig på alla människor som gör udda saker så skulle man vara irriterad jämt och det är ett enormt slöseri med liv om du frågar mig.

Som tur är så har mina barn riktigt underbara dagisfröknar så det var inget problem att jag kom ordentligt sent för att hämta dom. Är grymt tacksam för att de tar hand om våra barn så himla bra.