jespercaron

Nomi satt och plockade med lite saker och fick fram min plånbok. Jag står och håller på med disken. Rätt vad det är hör jag henne gråta högljutt och hon skriker Mammmmm-mmmmmma! Det går inte ta fel på att hon saknar sin mamma. En lång stund är hon otröstlig tills jag kommer på en sak. Jag säger åt henne att pussa mamma. Det gör hon. Det känns som hon verkligen kan associera mamma genom att pussa på bilden. Hon skrattar och pussar och skrattar och pussar i säkert tio minuter. Gestalt-terapi är inte fy skam!