Valborg med Neo
Nomi somnade tidigt och Malin var lite trött så jag och Neo smet iväg och firade Valborg själva. Eftersom regnet hängde i luften hade man förlagt hela firandet inomhus i Kinnarumma kyrka. Jättemysigt. Lustigt nog var det flera kända ansikten med i kören. Neo och jag tyckte dock att talet var i segaste laget. Det fick mig att tänka på mitt eget arbete och vikten av att kunna förmedla och inducera känslor. Jag skojar inte om jag säger att jag sett säkert 200 av Sveriges mest anseda föreläsare och till och med i eliten finns det folk som inte har den förmågan. För egen del anser jag det som ett av de viktigaste kriterierna hos en föreläsare att kunna beröra. Jag har alltid känt att såna där snushurtiga föreläsningar om ett glas som är halvfullt eller halvtomt är rätt banala. Så här ser i alla fall jag och Neo ut när vi sitter i kyrkan
Efteråt var det fyrverkeri och sådant tycker både jag och Neo om. Att vara med Neo så här är så himla magiskt. Jag får gnugga mig i ögonen för att på allvar förstå att jag får ha ett sådant underverk i mitt liv. Jag är så tacksam för det. Tänker för mig själv att jag skulle kunna ta bort nästan allting i livet men inte Neo, Nomi och Malin. Det är de som gör livet värt att leva. Tusen tack för att jag får ha så mycket kärlek i mitt liv.
