jespercaron

När jag körde bilen från gymmet idag hade jag en fashinerande man bakom mig. Han var en sån här person som ville markera för alla hur man kör bil. Det som var spännande var att vi hade samma rutt genom hela stan så jag fick verkligen studera på allvar hans beteende. Det var fel på alla. Han markerade med gester för fotgängare och cyklister och visade med blinkersen för andra bilster hur de skulle agera. I en rondell stod han precis bakom mig. Han var självklart sur på mig eftersom han upplevde att jag hade hunnit köra in i rondellen innan bilen jag stannat för var framme. I backspeglen mötte jag hans ögon. Då såg jag att hela han var fylld av bitterhet. Jag log mot honom och då blev han riktigt arg.

Då bubblade det över av skratt inom mig. Inte på hans bekostnad utan för att jag vet att han tror att det är alla andras fel att han mår så dåligt. Han tror på fullaste allvar att om hela världen bara var mer som han ville så skulle han må bra. Tänk att man kan bli så vältränad på att skapa ett negativt tillstånd! Det är som bekant betydligt enklare att ändra på sig själv än hela övriga världen.

Jag kom också att tänka på att jag för länge sedan hade exakt samma världsbild. Det är alla andras fel att mitt liv är skit... Jag är så ruggigt tacksam att jag har tagit mig därifrån.