jespercaron

Ehm... Konstig bild. Insåg att jag faktiskt inte tog någon bild från Aulan under föreläsningen. Däremot fångade jag skolans matsal. Fick en riktig flashback där idag. Kändes som skolan jag gick på när jag gick i lågstadiet.

Uppdraget för dagen var i alla fall lärarkåren för en friskola i Motala. Inför uppdraget har jag haft en mycket givande kontakt med rektorn. Jag har blivit grymt imponerad av skolan eftersom de jobbar stenhårt med personlig utveckling. Framgången har inte låtit vänta på sig. Man har snabbt blivit en av de bästa skolorna i hela regionen. Personalen var verkligen helt fantastisk. Trots att det var första dagen efter sommarlovet var man med på noterna och bjöd jättemycket på sig själva. Många frivilliga kommentarer, spontan frågor och hjärtliga skratt. Då blir mitt jobb väldigt enkelt.

Det stod tidigt klart att vi kunde gå hela vägen tillsammans. Jag har ett antal övningar som jag bara kör när jag märker att jag når hela vägen in. Idag var en sådan dag. Under en övning var det flera som började gråta. Det är stort när någon hittar så rätt att de inte kan hålla tillbaka tårarna.

Det är då jag vet att jag verkligen har nått fram på ett djupare plan. Vid ett tillfälle under föreläsningen mitt under en övning sköljde en underbar känsla av tacksamhet över mig. Jag insåg att jag just då var på jobbet. Vilket jobb jag har! Det är ett sådant priviligie att få föreläsa.

Bättre start på säsongen kunde jag inte ha önskat mig. Den här hösten kommer att bli något alldeles extra. Det känner jag!