En frisk människa har tusen önskningar, en sjuk bara en.
Det märks verkligen att jag börjar komma tillbaka till det normala efter en smärtsam månad. Har idag tänkt på den gamla klyshan som utgör titeln för dagens inlägg. Det som gör att jag på allvar känner att det jobbiga är över för den här gången är just att alla drömmar och visioner för framtiden börjar återkomma. Vet att jag en gång i mellandagarna, när smärtan kulminerade, tänkte just på 2011 och vad jag vill åstadkomma med det här året. Det kom inte fram någonting. Det är på något sätt så påtagligt hur avgörande det är att inte ha ont. Jag har talat med en hel del människor som lever med värk och alla jag hittills mött har blivit mer eller mindre påverkade av det.
Jag har ofta saker som:
Jo det är klart att jag kan skratta men det blir väldigt mekaniskt. Jag förstår vad det roliga är och jag kan skratta åt det men känslan är väldigt avtrubbad.
Det är klart att jag fortfarande kan tänka på framtiden men det känns lite på låtsas. Liksom om det inte riktigt gäller mig även om det gör det.
Jag kan sitta med i ett socialt sällskap och prata som vanligt men jag känner mig väldigt utanför just på grund av att jag har något inom mig som upptar större delen av mitt engagemang.
Jag instämmer i dessa orden. Det kräver ett jäkla engagemang för att hålla sig över ytan. Det går åt en hel del mental energi när jag har så där ont. Det känns lite på låtsas nästan allting. Med tanke på det yrke jag har har jag provat en hel del tekniker och metoder för att mentalt arbeta bort eller åtminstone kunna hantera smärtan och visst funkar det men det kräver en hel del koncentration (läs att göra åt ytterligare mental energi)
Så här i efterhand är jag tacksam över allt jag har lärt mig om fokus och för hur mycket material jag skapat just på grund av det här. Material som inte blivit till om jag inte haft ont. Jag tänker att meningen med all den här smärtan är för att på ett ännu djupare plan kunna förmedla mina föreläsningar.
Att kunna förstå en annan människa blir så mycket enklare om man har levt det själv. Att fråga någon som aldrig upplevt smärta om vad det innebär ger knappast något bra svar. Jag tycker själv att jag har hållt humöret väldigt bra den här gången. För ett par år sedan hade jag inte alls samma förståelse eller kapacitet. Just nu känns det dessutom himmelskt att få vara fri från smärta och kunna leva fullt ut. För en frisk människa har tusen önskningar och en sjuk bara en.
Jag har ofta saker som:
Jo det är klart att jag kan skratta men det blir väldigt mekaniskt. Jag förstår vad det roliga är och jag kan skratta åt det men känslan är väldigt avtrubbad.
Det är klart att jag fortfarande kan tänka på framtiden men det känns lite på låtsas. Liksom om det inte riktigt gäller mig även om det gör det.
Jag kan sitta med i ett socialt sällskap och prata som vanligt men jag känner mig väldigt utanför just på grund av att jag har något inom mig som upptar större delen av mitt engagemang.
Jag instämmer i dessa orden. Det kräver ett jäkla engagemang för att hålla sig över ytan. Det går åt en hel del mental energi när jag har så där ont. Det känns lite på låtsas nästan allting. Med tanke på det yrke jag har har jag provat en hel del tekniker och metoder för att mentalt arbeta bort eller åtminstone kunna hantera smärtan och visst funkar det men det kräver en hel del koncentration (läs att göra åt ytterligare mental energi)
Så här i efterhand är jag tacksam över allt jag har lärt mig om fokus och för hur mycket material jag skapat just på grund av det här. Material som inte blivit till om jag inte haft ont. Jag tänker att meningen med all den här smärtan är för att på ett ännu djupare plan kunna förmedla mina föreläsningar.
Att kunna förstå en annan människa blir så mycket enklare om man har levt det själv. Att fråga någon som aldrig upplevt smärta om vad det innebär ger knappast något bra svar. Jag tycker själv att jag har hållt humöret väldigt bra den här gången. För ett par år sedan hade jag inte alls samma förståelse eller kapacitet. Just nu känns det dessutom himmelskt att få vara fri från smärta och kunna leva fullt ut. För en frisk människa har tusen önskningar och en sjuk bara en.
Kommentarer
Trackback
