jespercaron

Vi var på Liseberg idag. Ett nöje som hela familjen uppskattar.

För att Neo skulle få åka lite vildare karuseller delade vi på oss en sväng och jag och Nomi begav oss till hennes favvokarusell Flygplanen. Framför oss stod en man som försökte få kontakt med karusellskjötaren eftersom han ville försäkra sig om att hans barn skulle få åka i samma flygplan. Särskilt komiskt tyckte jag detta var eftersom det säkert var två vändor kvar med karusellen innan det blev hans tur. Hela tiden spydde han kommentarer omkring sig om vilken dålig park det var och hur långa köerna var.

När de fyllt upp alla platser utom en frågar tjejen som sköter karusellen om något barn kan tänka sig att åka på den sista platsen. Ingen verkar vara i situationen att de bara har ett barn som skall åka så jag reagerar blixtsnabbt och räcker upp handen. Trots att vi står så långt bak ser karuselltjejen oss så vi gör en total Jack Pot. Vi får gå förbi hela kön inkluseive den störiga och stressade mannen. :) Själv är jag mycket nöjd och ännu nöjdare är Nomi. Mannen däremot härsknar till. Han tycker det är orimligt att någon skall få gå förbi en hel kö.

Karuselltjejen som retat sig på att mannen hela tiden kommenterar hennes jobb upplyser honom mycket nöjt med att han ju ville att båda hans barn skulle åka i samma flygplan och tillägger därefter att man bara får sitta ett barn på varje sits. Något som mannen säkert vet om... och som tjejen också vet att mannen vet om... Man märker på henne att hon tycker att det känns lite kul att få trycka till honom lite. Hon är inte på något sätt oförskämd dock.



När karusellen är färdig vill Nomi åka en gång till. Nu kommer vi till det riktigt roliga i den här historien. Samma situation uppstår igen. En plats kvar... Ingen förälder har ett barn. Vid det här laget är vi ett känt ansikte så vi går raka vägen fram till insläppet och Nomi får alltså passera hela kön en gång till! Näst längst fram står mannen med sina två barn och vi går alltså förbi honom i kön en gång till. Det här blir för mycket för honom. Trots att han köat med sina ungar en 15-20 minuter så tar han dom ur kön och går därifrån fullständigt vansinnig.

Nomi är däremot helt salig. Hon gillar inte heller att köa och har nu sluppit köa två åk på raken. Själv står jag och ser på Nomi när hon åker och tänker på mannen. Jag förstår inte hur han tänker. Att han går från kön när de var så nära. Att han är så irriterad och arg på allt och alla. Att gå på Liseberg skall ju vara roligt.

Det är både komiskt och tragiskt på samma gång. Jag tror nämligen att han på allvar tror att om hela världen bara ändrade på sig så hade hans liv varit fantastiskt. Han går hela dagarna och försöker få alla andra att passa in i hans värld. När det enda han egentligen behöver göra är att ändra sig själv. Han skulle, om han bara ville, kunna skratta åt en sådan här oerhört märklig tillfällighet. Istället bar han sig åt som en idiot. Det är ganska komiskt.

Det tragiska är dock att hans ungar får växa upp med en sådan pappa. Hur många perfekta och magiska ögonblick kommer de gå miste om bara för att han lyckas hitta allt som var fel med allt och alla vid just det tillfället? Vilka konsekvenser får det för ungarna? Hur kommer de att färgas av hans beteende? Det är förstås omöjligt att svara på men jag har svårt att tänka mig att det kan vara rätt melodi för barnuppfostran. :)

Fast för all del... Han kanske bara hade en dålig dag... I så fall kan jag lite lyckligt och tacksamt konstatera att jag aldrig i hela mitt liv har haft en riktigt så dålig dag. :)