jespercaron

Skönt att cykelsäsongen verkligen är här. För min del blir det cykel till och från jobbet. Tar dessutom den lite längre vägen så det blir 4-5 mil om dagen för min del. Har varit flitig med att ta bilder på de senaste veckans cykelpass. Här kommer några av upplevelserna tillsammans med några väl valda.



Inser att det blir en 20-25 mil i veckan på cykel. Jämför man med mina kompisar Jonas Colting och Pasi Salonen som båda är bland de bästa i världen på Triatlon så är det förstås inga längder att jubla över men som motionär så är det definitivt värdefullt. Ett jobb där det är en hel del sittande på kontor och på tåg. Jag märker att jag blir avgjort mer skärpt när jag tar cyklen. På bilden som är tagen förra fredagen var det riktigt kallt. -1 grad. Burr. Skönt att min fru är designer på Craft så jag har riktigt bra och funktionella kläder.



Den här veckan har det däremot varit betydligt varmare. Får ofta frågan om jag inte tycker det är läskigt att cykla i trafiken. Tänker faktiskt inte så mycket på det. Vägrenen är väldigt bred. Det känns verkligen aldrig som man har bilarna särskilt nära. Visst är det klart att någon kan ligga på renen och inte se mig och PANG... Men olyckor kan hända överallt. Om man fokuserar på allt skit som faktiskt kan hända så blir man tokig.



Lyckades ta ett självporträtt i tisdags. En sak som jag verkligen älskar med att cykla är att jag får egen tid att tänka. Det är rätt maxade scheman  när man är föreläsare och dessutom har fru och två barn. Att få ihop allt kräver en hel del detaljplanering. Så även om jag verkligen gillar allt det så kan jag ibland känna att livet är lite väl inrutat. Här gör verkligen cykelpassen underverk. Det går fort. Man är i naturen. (På perfekt avstånd. Jag är ingen 100%ig skogsmulle så för mig räcker det med att titta på den.)
Dessutom är det ju precis så som jag är ute och föreläser om att när du involverar kroppen så händer det saker i hjärnan. Man mår bättre och får en hel massa bra idéer som inte uppstår annars. Det har varit ultraviktigt nu när jag arbetar med min nya föreläsning men självklart även annars. Ny input och kreativitet är sällan egenskaper folk vill ta bort :)



För tre dagar sedan så snöade det när jag cyklade. Trots mina vinterhandskar var händerna helt stela av värk när jag väl var framme. Just på grund av snöflingorna som föll rakt in i mina ögon var det en utmaning att hålla humöret uppe. Jag hade dessutom tagit tremila sträckan så det var bara att härda ut. Skrattade gott åt alla fantasier som jag använde för att avleda uppmärksamheten från de irriterande flingorna. Tänkte mig att jag var jultomten som körde med släden. :) Funkade ett tag... Sedan provade jag med att jag var kurir i Första Världskriget som hade ett mycket viktigt meddelande som kunde avgöra livet på ett helt regemente om det inte kom fram.
Här tänker någon säkert att: Jesper... Du är rätt fucked up. Jag vet inte det ja. Det funkade i alla fall. Resan kändes kortare och hellre att lura sig till att bli glad än helt utan ansträngning lyckas med att bli negativ. Det känns verkligen som att vara fucked up. :)



I förgår var det däremot riktigt bra väder. Klart och skönt väglag. Lagom varmt och vindstilla. Det gick riktigt fort då. Hade en snitthastighet på nästan 30 kilometer i timman och det är mycket på mountainbiken. På racerhojen däremot är det en ganska medioker tid. Men nu var det som sagt var mountainbiken. Det är lite don efter situation. Om det är dåligt väder och när jag har ärenden i stan blir det mountainbiken. Den funkar också bra när jag har arbetsväskan med mig då jag skall med tåget. Racern har inget lås så därför tar jag den bara när väglaget är bra och jag bara behöver ta mig direkt till och från kontoret. Då blir det vanligtvis också ett extra långt pass.



Idag var det riktigt gyttjigt på vägen. Kallt och regnigt var det också. Testade att tänka på att jag faktiskt var väldigt klimatsmart när jag tog mig till jobbet. Det funkade fint. Insåg att om alla gjorde som jag så hade vi inte haft något problem med globala uppvärmningen. Det finns ett par studier som pekar på att vi egentligen skulle kunna lösa i stort sett hela problemet om vi tog bort privatbilismen. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att tillverkningen av bilar, alla avgaser och resurser som går åt som en följd av bilismen är en stor bov i sammanhanget. Dessutom hade vi haft ett avsevärt mindre problem med fetma. Jag kände mig som en bästa sortens hjälte hela vägen till jobbet och det hjälpte definitivt till att inte fokusera på regnet och gyttjan. Heja mig!