Att prova någonting helt nytt
Har testat en ny sak med mina fötter. En typ av genombrottsträning som har levt i det fördolda. Första gången jag fick höra talas om det var när min gode vän som är utbildad läkare Adam Löfving tipsade om det. Sedan har jag stött på metoden igen via intervjuer och möten med flera av Sveriges mest framgångsrika friidrottare bland annat Stefan Holm och Susanna Kallur.
I korthet bygger metoden på att man inte vilar. Man gör istället det som krävs för att uthärda smärtan och trycka bort inflammationen.
Beroende på vem man frågar så händer lite olika saker här. Den förklaringen som jag gillar bäst säger så här. Om du har en inflammation... och vilar... då minskar muskelmassan. (Jfr benbrott) När du sedan skall bygga upp muskeln igen har du alltså en mindre kapacitet än tidigare vilket gör att steget för att bygga upp är ännu större vilket gör att inflammationen kan återkomma.
Om du istället fortsätter att träna med full belastning trots inflammationen och använder värktabletter och ketoprofen som medspelare förlorar du ingen muskelmassa. Eftersom jag är hjärtopererad kan jag inte använda kortison annars är det föstås mycket bra om man kör den här metoden.
Sägas skall att jag har väldigt blandade känslor inför mediciner så har jag tvekat länge innan jag bestämde mig för att testa. I sommar har det således blivit en hel del sådant här. Vad säger ni hälsokost freaks... känns helt rätt va? :)
Det var ett svårt beslut just på grund av det du ser på bilden ovan.
Det känns liksom fel i hela mig. Men sanningen att säga så kände jag inte att jag hade fler alternativ kvar.
Jag har varit hos runt 100 olika läkare, experter och fotortopeder, testat akupunktur, feldenkreis, massage, kinnesologi och allehanda alternativ behandlingar, provat närmare 80 olika kosttillskott. Allt från blåbärs juice och asaybär till mangosteenfrukt, krom, vitaminer, mineraler, aloevera osv. Testat en massa olika behandlingar i ett alternativt medvetande tillstånd, NLP, NAC, mental träning, mindfulness, Resanterapi m.fl. Har tagit säkert 50 olika prover på lasarettet där man testat allt från gickt till reumatism etc.Vet inte hur många olika röntgen vinklar och MR jag har varit på. På gymmet har jag provat mängder av olika uppbyggande övningar via 5 stycken olika personliga tränare. Ingenting har fungerat. Slutnotan ligger förnärvarande på ett belopp som skulle gå att köpa en ny bil för. Men den mystiska smärtan kvarstår. Har säkert 50 sidor dokumenterat med anteckningar om vad jag har testat och analyserat.
Jag vet att man aldrig kan säga att man har provat allt men just nu dyker det aldrig upp något nytt när folk i min närhet skall ge tips.
Det som fick mig att fatta beslutet att testa var en intervju med Stefan Holm. Minns inte exakt hur han beskrev det men med engång kändes det rätt. Rädslan hade bytts till förväntan.
I sommar har jag följaktligen gjort allt som jag har samlat på listan över saker som triggar igång inflammationen. Allt från trädgårdsarbete, till trappmaskin, till konstiga belastningar i olika situationer, åka inlines, mm.
Oavsett hur ont det har gjort så har jag kört på. En Citodon bara så... Har haft värk mer eller mindre i åtta veckor nu.
I förrförra veckan gav äntligen smärtan med sig.
Där jag nu är alltså i ett läge där alla små muskler och liggament i fötterna är starkare än på säkert tio år. Jag påstår inte att det här är över och att jag har löst problemet för alltid men jag vet att jag har ett nytt utgångsläge.
För tre år sedan vilade jag cirka 18 veckor på grund av inflammationen. Är det någon som tror att jag blev starkare i fötterna av det? Icke sa nicke.
Det är som den gamla devisen säger: Never, ever give up!
För om du gör det då kan du vara säker på att du inte hittar några nya svar.
Mycket cykel blir det... :)
Skönt att cykelsäsongen verkligen är här. För min del blir det cykel till och från jobbet. Tar dessutom den lite längre vägen så det blir 4-5 mil om dagen för min del. Har varit flitig med att ta bilder på de senaste veckans cykelpass. Här kommer några av upplevelserna tillsammans med några väl valda.
Inser att det blir en 20-25 mil i veckan på cykel. Jämför man med mina kompisar Jonas Colting och Pasi Salonen som båda är bland de bästa i världen på Triatlon så är det förstås inga längder att jubla över men som motionär så är det definitivt värdefullt. Ett jobb där det är en hel del sittande på kontor och på tåg. Jag märker att jag blir avgjort mer skärpt när jag tar cyklen. På bilden som är tagen förra fredagen var det riktigt kallt. -1 grad. Burr. Skönt att min fru är designer på Craft så jag har riktigt bra och funktionella kläder. 
Den här veckan har det däremot varit betydligt varmare. Får ofta frågan om jag inte tycker det är läskigt att cykla i trafiken. Tänker faktiskt inte så mycket på det. Vägrenen är väldigt bred. Det känns verkligen aldrig som man har bilarna särskilt nära. Visst är det klart att någon kan ligga på renen och inte se mig och PANG... Men olyckor kan hända överallt. Om man fokuserar på allt skit som faktiskt kan hända så blir man tokig. 
Lyckades ta ett självporträtt i tisdags. En sak som jag verkligen älskar med att cykla är att jag får egen tid att tänka. Det är rätt maxade scheman när man är föreläsare och dessutom har fru och två barn. Att få ihop allt kräver en hel del detaljplanering. Så även om jag verkligen gillar allt det så kan jag ibland känna att livet är lite väl inrutat. Här gör verkligen cykelpassen underverk. Det går fort. Man är i naturen. (På perfekt avstånd. Jag är ingen 100%ig skogsmulle så för mig räcker det med att titta på den.)
Dessutom är det ju precis så som jag är ute och föreläser om att när du involverar kroppen så händer det saker i hjärnan. Man mår bättre och får en hel massa bra idéer som inte uppstår annars. Det har varit ultraviktigt nu när jag arbetar med min nya föreläsning men självklart även annars. Ny input och kreativitet är sällan egenskaper folk vill ta bort :)
För tre dagar sedan så snöade det när jag cyklade. Trots mina vinterhandskar var händerna helt stela av värk när jag väl var framme. Just på grund av snöflingorna som föll rakt in i mina ögon var det en utmaning att hålla humöret uppe. Jag hade dessutom tagit tremila sträckan så det var bara att härda ut. Skrattade gott åt alla fantasier som jag använde för att avleda uppmärksamheten från de irriterande flingorna. Tänkte mig att jag var jultomten som körde med släden. :) Funkade ett tag... Sedan provade jag med att jag var kurir i Första Världskriget som hade ett mycket viktigt meddelande som kunde avgöra livet på ett helt regemente om det inte kom fram.
Här tänker någon säkert att: Jesper... Du är rätt fucked up. Jag vet inte det ja. Det funkade i alla fall. Resan kändes kortare och hellre att lura sig till att bli glad än helt utan ansträngning lyckas med att bli negativ. Det känns verkligen som att vara fucked up. :)
I förgår var det däremot riktigt bra väder. Klart och skönt väglag. Lagom varmt och vindstilla. Det gick riktigt fort då. Hade en snitthastighet på nästan 30 kilometer i timman och det är mycket på mountainbiken. På racerhojen däremot är det en ganska medioker tid. Men nu var det som sagt var mountainbiken. Det är lite don efter situation. Om det är dåligt väder och när jag har ärenden i stan blir det mountainbiken. Den funkar också bra när jag har arbetsväskan med mig då jag skall med tåget. Racern har inget lås så därför tar jag den bara när väglaget är bra och jag bara behöver ta mig direkt till och från kontoret. Då blir det vanligtvis också ett extra långt pass.
Idag var det riktigt gyttjigt på vägen. Kallt och regnigt var det också. Testade att tänka på att jag faktiskt var väldigt klimatsmart när jag tog mig till jobbet. Det funkade fint. Insåg att om alla gjorde som jag så hade vi inte haft något problem med globala uppvärmningen. Det finns ett par studier som pekar på att vi egentligen skulle kunna lösa i stort sett hela problemet om vi tog bort privatbilismen. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att tillverkningen av bilar, alla avgaser och resurser som går åt som en följd av bilismen är en stor bov i sammanhanget. Dessutom hade vi haft ett avsevärt mindre problem med fetma. Jag kände mig som en bästa sortens hjälte hela vägen till jobbet och det hjälpte definitivt till att inte fokusera på regnet och gyttjan. Heja mig!
Utmaxning
Har satt upp ett grymt ambitiöst träningsmål. Märker att det dessutom går med full fart framåt. För min del så blir det rätt mycket cykel nu. Har cyklat 10 timmar senaste veckan. Det fina med cykelträning för min del är att jag kan köra många timmar utan att riskera att foten gör sig påmind. (En eventuell inflammation i foten är som ett regnmoln som finns där vid sidan av mig.)
För att lite illustrera en del av mitt träningsmål så lägger jag in en bild på min kära Nomi som har en väldigt fin splitt. Efter år av styrketräning och en avsevärt mindre stretching än vad jag brukade köra när jag dansade har jag nu satt upp målet att nå samma smidighet som jag hade när jag dansade. Testade lite gamla dansövningar på gymmet förra veckan och inser att jag egentligen inte klarar av särskilt många av dessa grejor just nu. Inte som en följd av ålder eller brist på muskler utan för att jag har stelnat rätt rejält på senare år. Det skall bli ändring på det nu. Bara så att ni vet.
Dom har fått nya spinningcyklar på Onyx. Tyvärr måste jag säga att jag föredrog de gamla cyklarna. De nya är tyvärr lite ostabila och trampet känns inte lika harmoniskt. Däremot är det fortfarande ett bra komplement att träna spinning till allt cyklande. (Eh? hur tänkte du nu Jesper)
Min underbara fru gav mig och henne en Spa-weekend på St Jörgen Park Resort i julklapp. Det blev en mycket lyckad helg. Vi var också inbokade på ett Zumba pass. Första gången Malin tränade Zumba. Hon gillade det. Det kändes lite som när hon och jag träffades. Då tränade vi ofta aerobic tillsammans. Det kändes helrätt att träna tillsammans med henne. Här är nästa del i min målsättning. Har varit väldigt konsekvent med träningen de senaste 2,5 åren. Det märks verkligen. Jag har fått en helt annan styrka och en avsevärt bättre kondition. Inledningsvis tappade jag en hel del kilon (8 kilo) vilket jag har kunnat hålla ganska bra. (Det har blivit några kilon upp när foten har bråkat men de har snabbt försvunnit när jag åter har varit tillbaka i träning.)
Däremot så har jag inte fortsatt resan neråt. Har lurat mycket på varför. Man skulle kunna tro att det är brist på motivation men så är det inte. Motivation är något som går att skapa. Det som har slått mig alltmer är att jag inte haft någon tydlig målsättning. Det har mer varit viktigt att träna regelbundet än att fortsätta gå ner i vikt.
Har nu satt upp en målsättning för att göra ännu ett sådant kliv ner. Min målsättning är att väga samma vikt som jag gjode när jag dansade. Det vill säga 81 kilo. När jag tänker på det blir jag grymt laddad. Jag har dessutom en väldigt långsiktig plan för att det här faktiskt skall inträffa.
När jag och Malin köpte hus var ett av mina mål att vi skulle ha ett "Actionroom". Ett allaktivitetsrum med bland annat en fet ljusanläggning och rökmaskin i taket. På så sätt skulle vi kunna gå upp hela familjen och dansa tillsammans. Det händer ganska ofta och det är himla roligt att shaka loss hela familjen tillsammans. Senaste veckan har vi blivit svettiga där ett par gånger. Den bilden illustrera ännu en del i målsättningen. Det måste nämligen vara roligt att träna. För att kunna nå hela målet så behöver jag ännu mer ha fokus på att det skall vara kul. På så sätt kan jag öka ytterligare i träningsmängd utan att för den skull tappa mental energi.
Kan tyckas som en motsägelse här MEN det är just nu för mig enda vägen. Var riktigt orolig en dag i veckan för jag fick nämligen känningar i foten igen. Det visade sig dock att det gick över på en dag. Just den dagen körde jag en timma armcykel. Om jag skall nå mitt mål så är det inte möjligt att pausa i träningen som en följd av att foten bråkar. Jag har genom åren haft ett antal träningsuppehåll. Där kommer armcykeln som en räddande hand. Det är det enda sättet att konditionsträna som jag har hittat som inte involverar fötterna i någon mån. Det går med andra ord att ta kryckorna till gymmet och köra en timma trots fotsmärtor. Det finns bara ett STORT problem. Det är något så sjukt jäkla tråkigt! Har nu utarbetat ett antal strategier för att göra denna träningen roligare. Dessa strategier står redo att lanseras så fort det behövs.
Nu är det dags för Gearup 2.0. Nästa fas i träningen. Jag är förmodligen mer redo än jag någonsin varit eftersom jag redan har gjort ett par genombrott. Jag börjar inte från början den här gången. Jag är redan ordentligt på rätt väg. Härligt!
Eufori är bara förnamnet - Utdrag från träningsdagboken.
21 februari. Vågade bege mig till gymmet förra veckan. Foten känns stabil. Har därför tränat lite mer den här veckan. Det känns helt magiskt att få röra på mig igen. Det blev PT med Jörgen. Han hade en hel del nya kul redskap och övningar. Härligt.
22 februari. Spinning. Ett härligt svettigt pass. Känns bara hur bra som helst. :) Älskar spinning. När jag tränar vaknar jag till liv på ett sätt som är helt otroligt. Så finns det de som säger att kroppen inte har någon inverkan i att skapa känslor. F-k my... säger jag då. Det är ju så löjligt enkelt att bevisa. Gå och träna bara!
23 februari blev det styrketräning igen. Skönt. Hade duktigt med träningsverk från förra passet men idag kändes det bättre. Träning är bara så rätt för mig. Konstaterade den här dagen att mitt liv har tre faser. 1 Foten bråkar fasen. Då det värker så att jag håller på att gå sönder. Då är det inte lätt att träna. 2 Väntefasen Då smärtan har gått över men jag inte vågar komma i väg och träna för att risken är för stor att jag får tillbaka inflammationen 3 Träningsfasen. Det är här jag känner att jag kan leva fullt ut. Då är det roligt att heta Jesper. Kändes bra att definiera de olika faserna. Har olika strategier för de olika faserna
1 På alla tänkbara sätt försöka knäcka nöten med värken. Vet inte hur många metoder och experter som jag har träffat. Fast den som söker finner till sist. Allt letande har åtminstone gjort att återhämtningen går mycket fortare.
2 När kroppen inte längre behöver lägga mental energi på smärtan så uppstår här en skön känsla av att ha för mycket mental energi. Den försöker jag på alla tänkbara sätt kanalisera till bra saker (som inte har med träning att göra.)
3 Här maxar jag ut så mycket jag kan och hinner. Här tränas det för hela slanten. (Om det inte framgått så är jag i den fasen just nu:)
24 februari. Ett spinningpass på Onyx är alltid bara såååå rätt :) Folk undrar ibland om det inte är så att jag får den där smärtan i foten för att jag tränar så mycket. Svaret är att jag inte hittat något sådant samband.
Ibland har jag tränat mycket utan att få smärta
Ibland har jag tränat lite och ändå fått smärta
Ibland har jag fått smärta och så har den gått över av träningen
Ibland har jag vilat hur länge som helst utan att smärtan gått över.
(och självklart alla motsatta varianter av samma resonemang...)
26 februari Bästa spinningpasset hittills. Fasen vad jag maxade. Lyckomätaren slog i taket fullständigt under det här passet.
27 februari PT med Jörgen igen. Han hade så sjukt jobbiga övningar den här dagen. Det blev träningsvärk så det bara small om det.
28 februari. Vårsol och cykel utomhus. Är det rätt eller är det rätt? Det är bara så himmelskt rätt. När jag cyklade här tänkte jag på alla de som inte har några som helst problem med kroppen men som ändå inte tränar. Jag menar jag har kompisar som är handikappade, själv har jag min fot som ställer till det. Men att inte ha något fel på kroppen. Då känns det verkligen som folk har fått en gåva som de inte använder.
1 mars Body Pump på lunchen. Skönt att variera med lite annat. Det blir snart Zumba igen. Helt klart. Konditionen och styrkan börjar komma på allvar nu.
Framsteg på gymmet
Har kört utan personlig tränare under hösten. Det har gjort att jag har varit lite orolig att jag skall börja slappa. Därför har jag kompenserat genom att träna betydligt fler pass än vanligt. När jag nu bestämt mig för att träna lite personlig träning igen så var det därför väldigt glädjande att se att min kondition hade blivit väldigt mycket bättre under hösten. Det bästa uppmätta resultatet någonsin faktiskt. Invägningen var väl sådär. Hade gått upp nästan 5 kilo i USA. Kommentarer är väl egentligen överflödiga. Jag ångrar ingenting i alla fall. Det var riktigt gott att äta alla läckerheter och lika roligt som det var gott skall det bli att maxa ut på gymmet så man är tillbaka på rätt vikt igen.
Spinning med Lina.
Var iväg och körde ett spinningpass. Hade pulsklockan med och körde på rejält hårt. Pulsen var uppe i 180 ett antal tillfällen. Bra jobbat Jesper.
Träning!
Har haft svårt att få till ett träningspass sista veckan. Mycket uppdrag och dessutom har ungarna varit sjuka så jag har varit hemma och VABat. Därför kändes det fantastiskt i måndags när jag äntligen kunde komma iväg och köra spinning. Det blev svettigt värre och efteråt var jag helt euforisk. Sköööööööööööönt!
Min oas i vardagen
De här orden förmedlar rätt väl vart tiden går just nu. Det fina av allt är att jag gillar alla tre. :)
Har hunnit med ett antal träningspass senaste veckan. Skönt. Det blir verkligen min tid. Har designat mitt liv så att jag ofta befinner mig i en situation där jag förväntas levera och jag trivs verkligen med det. För mig blir det därför en sådan skön kontrast att komma till gymmet. Det blir så avkopplande att helt gå upp i mig själv utan att det förväntas något av mig.
Sköööööööönt!
Har hunnit med ett antal träningspass senaste veckan. Skönt. Det blir verkligen min tid. Har designat mitt liv så att jag ofta befinner mig i en situation där jag förväntas levera och jag trivs verkligen med det. För mig blir det därför en sådan skön kontrast att komma till gymmet. Det blir så avkopplande att helt gå upp i mig själv utan att det förväntas något av mig.
Sköööööööönt!
De första stegen
Efter att jag i en enorm träningshunger körde lite för hårt har jag tagit det lugnt ett tag. Det var i vanlig ordning foten som blev inflammerad igen. Det fina var att den akuta smärtan gick över på fyra dagar. Däremot så har jag inte riktigt vågat köra någon vidare träning eftersom jag har velat undvika att inflammationen skulle återkomma. I veckan som var blev det däremot tre pass. Skönt att vara igång igen. Det blev dessutom bara mina favvopass.
Zumba med Anna är alltid bara så skönt. Hon ger så mycket av sig själv. Det är lätt att inspireras till att ge sig hän passet.
Body Attack med Mia är också bara sååååå skönt. Body Attack sägs vara det jobbigaste man kan träna på ett gym och jag är benägen att hålla med. Att ge allt i 60 minuter är en utmaning som kräver en gedigen kondition. Jag är inte där ännu men jag känner att jag går åt rätt håll för varje pass. :)
Körde också lite StepStyrka med Cissi. Hade aldrig tränat för henne tidigare. Det visade sig dock vara ett väldigt bra pass så det kommer garanterat att bli fler gånger. :)
Zumba med Anna är alltid bara så skönt. Hon ger så mycket av sig själv. Det är lätt att inspireras till att ge sig hän passet.
Body Attack med Mia är också bara sååååå skönt. Body Attack sägs vara det jobbigaste man kan träna på ett gym och jag är benägen att hålla med. Att ge allt i 60 minuter är en utmaning som kräver en gedigen kondition. Jag är inte där ännu men jag känner att jag går åt rätt håll för varje pass. :)
Körde också lite StepStyrka med Cissi. Hade aldrig tränat för henne tidigare. Det visade sig dock vara ett väldigt bra pass så det kommer garanterat att bli fler gånger. :)
Yoga... Äntligen
Har känt mig väldigt stark i kroppen på sistone. Har därför de senaste veckorna börjat fantisera om att träna yoga. Vet att jag fått problem tidigare när jag tränat Yoga. I fredags vågade jag dock ta steget. Det gick fint faktiskt. Det gick till och med så bra att jag körde Zumba traditionsenligt på kvällen :)
Därefter bar det iväg för att gå på VIP invigning av PT-huset i Borås. Ett gym för de som tränar Personlig Träning helt enkelt. Det är tre kompisar till mig som dragit igång det här gymmet; Anneth Lindström, Jörgen Magnusson och Pasi Salonen. De är så grymt kompetenta tillsammans så min känsla är att det här kan bli hur bra som helst.
Ett av rummen är minst sagt helt unikt. Man har lyckats skapa något slags utomhus känsla med diverse stockar och stenar. Det här med funktionell träning har ju blivit mode nu och här har man drivit konceptet ett steg längre. Skall bli kul att testa :)
Zumba-eh!
Har kört ett antal Zumba-pass på sistone. Det är verkligen en träningsform som passar mig. Det känns på sätt och viss som på den tiden då jag dansade professionellt. Dessutom har fötterna hållit för träningen :) Sköööönt!
Perfekt sommarväder...
... för att sitta inomhus och jobba. Kan konstatera att jag nu är färdig med mitt nya PU-program. Har dock ett projekt kvar för Dansforums räkning. Nu äntligen kan jag gå ner på lite behagligare arbetstempo. Har passat på att träna ett par gånger i veckan också. Skönt.
Jag har fått upp ett härligt tempo på cykeln. Det märks att ett års träning har gett resultat. Kan också konstatera att GearUp50 verkligen har blivit en succé. Har tappat ytterligare 7 kilo sedan jag avslutade GearUp. Det fina är dessutom att jag har en fungerande strategi.
Känner verkligen att jag tappat blogg-stinget nu när jag maxat ut i studion. Det finns utrymme för förbättring här helt klart :)
Jag har fått upp ett härligt tempo på cykeln. Det märks att ett års träning har gett resultat. Kan också konstatera att GearUp50 verkligen har blivit en succé. Har tappat ytterligare 7 kilo sedan jag avslutade GearUp. Det fina är dessutom att jag har en fungerande strategi.
Känner verkligen att jag tappat blogg-stinget nu när jag maxat ut i studion. Det finns utrymme för förbättring här helt klart :)
It´s raining man... Hallelujah!
Körde PT med Jörgen idag. Regnet hängde i luften under morgonen och ju närmre träningspasset vi kom desto mer regnade. När vi väl hade börjat var det Mighty-ösregn. Fantastiskt! Vad gör man inte för att ha Annelundsparken för sig själv. Bra puls. Var lite sliten sedan gårdagens tre träningspass men det gick fint eftersom Jörgen var på ett strålande humör.
Insåg också hur fantastiskt gott Annelundsparken luktar när det regnar. Regn tar verkligen fram en helt annan doftflora. Härligt.
Var väldigt blöt efteråt men det gjorde bara att en varm dusch satt ännu skönare.
Jörgen var på sitt bästa humör idag också så vi hade ett kul pass.
PS Jag har Loopia som webbhotell...
http://blogg.loopia.se/2011/06/15/ar-din-blogg-vard-en-ipod/
Äntligen bra i foten!
Fick tillbaka en jobbig värk i foten för en tio dagar sedan. Idag var det dag för träning och foten höll. Har funderat en hel del vad det var som satte igång det hela den här gången. Det känns verkligen som om jag gör väldigt mycket rätt just nu. I alla fall känns det skönt att det är över för den här gången.
Vital är bara förnamnet
Tränar verkligen på full nivå nu. Det har tagit tid att repa sig efter vinterns tragiska smärta i fötterna. Igår körde jag ett löppass tillsammans med Jörgen. Kändes riktigt skönt.
Har dessutom hittat ett nytt favoritträningspass: Body Attack. Det är som den gamla tidens Aerobic, på 90 talet kallat Hi-Impact. Skillnaden är att man höjt hastigheten på musiken radikalt. Pulsen flyger i taket på en gång. Det här är ett pass att växa i. Redan nu går det allt bättre men jag känner att jag har långt kvar innan jag är uppe på en anständig nivå.
Idag tränade jag Zumba igen. Också det en favorit. Lite lägre puls än Body Attack. Däremot blir det mer intervall träning här så det är ett bra komplement. Idag stannade jag upp lite och insåg att jag nu tränar dans. Jag blev alldeles till mig.
Om jag summerar mitt träningsliv så hade jag egentligen inte tränat någonting innan jag började dansa som 18 åring. När jag sedan blev friskförklarad efter hjärtoperationen så kunde jag inte träna dans. Jag hade inte kapaciteten. Fötterna illgjorde sig för minsta lilla. Att nu regelbundet kunna träna på ett sätt som jag verkligen brinner för känns helt otroligt.
Jag är så himla glad över att vara tillbaka. Jag har för all del lärt mig att uppskatta styrketräning och den uppbyggnadsträning jag träget har genomfört de senaste åren men det står sig slätt jämfört med att dansa.
Skillnaden i träningskvalitet är otrolig. När jag tränar dans kan jag köra puls 170 utan att jag märker det. När jag kör löpning så är det attitydträning på hög nivå för att kunna härda ut själva passet. Så mycket gratis får jag genom dansträningen.
När attityden segrar.
Hade bestämt mig för att cykla till jobbet igår. Jag gick och hämtade cykeln och när jag kom ut såg det ut så här. Himlen hade på bara några minuter öppnat sig. Hm. Vad gör jag? Lurar på att ta bussen men bestämmer mig för att gå in och hämta regnjacka. Jag skall cykla, så är det bara. Det finns inga dåliga väder... bara dåliga kläder...
När jag kom ut efter fem minuter hade det svängt igen. Det hade slutat regna. Då funderade jag på om jag skulle ta regnkläder eller vanliga kläder? Molnen var fortfarande mörka. Jag bestämmer mig för att köra vanliga kläder men jag packar ner regnkläder.
Halvvägs till stan såg det ut så här. Solen gassade gott och lukterna från ett nyduschat landskap var helt otroliga. Det finns ingen skapad doft i världen som kan mäta sig med detta, jag lovar.
Körde ett spinningpass sedan också. (Även det passet utan regnkläder:)
Jag känner mig alltid så där oövervinnlig när jag trotsar vädret. Det är på något sätt en symbol för attityd för mig. Vet inte varför men det funkar. Det blev en segerrik dag igår med andra ord.
Frustruation, en fantastisk källa till stordåd.
Efter att ha varit ute och föreläst en hel vecka och haft massor av spännande möten har jag haft det svårt att komma ut och träna. Malin var dessutom i Litauen ett par dagar vilket gjorde att jag fick exklusiv tid med ungarna. Härligt!
Det var därför med stor frustruation för att jag inte tränat som jag såg att det fanns en hel del möjligheter i fredags. Att jag skulle cykla till och från jobbet var en självklarhet. Så är det alltid när jag inte har ärenden som kräver bil.
Morgonens cykling till jobbet var himmelskt. Kroppen bara skrek av lycka. Temperaturen var i och för sig nära nollan men vad gjorde det äntligen fick jag röra på mig. Det här var min tid. Att våren nu verkligen är här kändes på alla lukter. Jag slutar aldrig att häpna över det mirakel som naturen erbjuder med alla sina lukter. Något som man går fullständigt bet på när man sitter i en instängd bil.
Hann med en timma intensivt pappersarbete innan det var dags att cykla till gymmet för lite personlig träning med Jörgen.
Dagen till ära hade Jörgen lite nya övningar i sin trollerilåda. Mycket mage blev det... Den här är ju bara sååå jobbig.
I slutet på magpasset blev det lite planka också. Lite och lite förresten. Slog personligt rekord faktiskt. 2,5 minuter. Vet inte om det är bra eller dåligt men det är där jag är nu. :) Skulle gissa att allting var ett resultat av den här frustruationen jag hade i kroppen. (som just på den här bilden hade ersatts med en manisk ilska.)
Efter passet med Jörgen tog jag en snabb mellis och kände att jag var oerhört laddad inför mer träning. Såg på schemat att de hade ett lunchpass med Body Attack. Hade aldrig provat det tidigare men hört att det skulle vara grymt jobbigt och påminna mycket om hur aerobics var när träningsformen kom. Jag bokade mig självklart :)
Det var ett ohyggligt jobbigt pass men fruktansvärt roligt. Det känns verkligen som ett pass jag kan tänka mig att träna igen. Det gick rätt ok med tanke på att jag redan hade tränat två timmar före passet. Kul att vara tillbaka i danslokalen igen. Jag har en dröm om att en gång kunna vara med på dansklasser igen och det här kändes som ett naturligt steg i den riktningen.
När jag väl kommit tillbaka till kontoret kände jag att det fanns mer att ge. Det här var min möjlighet att träna... Den måste utnyttjas... Det blev en liten joggingrunda när de andra på mitt kontorshotell fikade. :)
När jag var färdig med all administration och bokföring och annat kul så var det dags att cykla hem. Skrattade gott när jag insåg att jag den här arbetsdagen hade tränat mer än jag suttit på kontoret. Det finaste med min arbetsgivare är ju att han tycker att det är så det skall vara. Han uppmuntrar alla initiativ till träning eftersom det är bra för företaget. :)
Jag var riktigt trött när jag cyklade hem. Det kändes att jag varit igång. Det här var verkligen en magisk dag. Frustruationen är helt klart över... för den här dagen.
Träning med Jörgen
På senaste tiden har jag och Jörgen börjat köra en hel del benövningar för att stärka upp fötterna. Håller tummarna att även denna insats hjälper mig!
Mitt livs födelsedagspresent
Efter ett par hundra mil till och från jobbet på en tung mountainbike tyckte Malin att jag kunde behöva ett bättre färdmedel. I födelsedagpresent hade hon därför ordnat en racer. Väger mindre än hälften så mycket och är en bra träningscykel för en motionär som jag.
Har redan kört ett antal mil och det känns riktigt bra. Malin är verkligen världens bästa fru.
GearUp50 - Dag 50
I helgen slutförde jag projektet GearUp50.
Viktnedgången blev 5,1 kilo på 50 dagar. Ett riktigt bra resultat.
Jag och Jörgen har pratat mycket om det här och han har visat mig och berättat om ett flertal studier där folk går ner i vikt fort eller kör olika typer av specialdieter. Resultatet blir nästan varje gång att folk går upp all vikt igen och mer där till. Personligen får jag också ställa mig i den gruppen som i min vilja att åstadkomma snabba resultat har levt på extremdieter och gjort en rejäl pendling på vågen. Jag har inte mått särskilt dåligt av att inte nå fram. Jag vet att jag är väldigt mentalt stark. Det enda som har saknats har varit en fungerande strategi och det har inte de programen jag har kört kunnat erbjuda. Punkt slut.
Målsättningen med GearUp har varit att skapa något som kan bli bestående. Något som fungerar långsiktigt. Att alltså på allvar söka efter fungerande strategier för att nå mitt viktmål.
Faktum är att jag är grymt förvånad över att jag har tappat så mycket som 5 kilo med tanke på att jag under tiden har ätit både godis och läsk och pizza och McDonalds och... (Det räcker kanske så:) Men det är också det som är grejen. Du kan äta allt det här! Men inte jämt och inte mycket av det. Det som gör att folk avbryter ett program eller en diet är just att längtan efter det här blir för stor och så avbryter man. Personligen tror jag aldrig att jag med sådan lätthet har tappat 5 kilo. Jag har inte behövt disciplinera mig från att avstå något. Visst är det bra?
Allt har förstås inte varit enkelt. En av framgångsfaktorerna har jag fått kämpa med och det är att äta ofta och lite. Fler än en gång har jag suttit med ett mellanmål och varit tvungen att äta det. Jag har inte alls känt mig sugen på att äta eftersom jag har känt mig helt mätt. Det har varit svårt för hjärnan att förstå logiken i att äta när man är mätt.
Det är många års vana att bara äta när man är vrålhungrig som skall brytas. Problemet är just att när man är vrålhungrig så skriker oftast kroppen efter snabba kolhydrater och inte efter det som kroppen verkligen behöver. Så här 50 dagar senare tycker jag fortfarande att det är jobbigt med de här mellanmålen men jag har hittat ett par favoriter som fungerar bra. Bland annat färsbiff, proteinshake eller en fruktsallad.
Senaste gången jag träffade Jörgen gjorde han mig också uppmärksam på vad som har hänt med min kropp de senaste två och ett halvt åren. Vi har transformerat nästan 10 kilo fett till muskler! När vi började träna vägde jag 106,5 kilo och hade en fett procent på 33%. Inga bra siffror för er som inte har koll på det här med fett. Nu är jag nere på en fettprocent på 23%. Långt ifrån perfekt men ändå att bra kliv i rätt riktning. Totalt innebär det med viktnedgång att 17 kilo massa har förändrats.
Just nu är jag väldigt förväntansfull över vart det här leder på lång sikt. Jag har aldrig känt mig så övertygad tidigare om att jag kan nå min målbild och målvikt.
Viktnedgången blev 5,1 kilo på 50 dagar. Ett riktigt bra resultat.
Jag och Jörgen har pratat mycket om det här och han har visat mig och berättat om ett flertal studier där folk går ner i vikt fort eller kör olika typer av specialdieter. Resultatet blir nästan varje gång att folk går upp all vikt igen och mer där till. Personligen får jag också ställa mig i den gruppen som i min vilja att åstadkomma snabba resultat har levt på extremdieter och gjort en rejäl pendling på vågen. Jag har inte mått särskilt dåligt av att inte nå fram. Jag vet att jag är väldigt mentalt stark. Det enda som har saknats har varit en fungerande strategi och det har inte de programen jag har kört kunnat erbjuda. Punkt slut.
Målsättningen med GearUp har varit att skapa något som kan bli bestående. Något som fungerar långsiktigt. Att alltså på allvar söka efter fungerande strategier för att nå mitt viktmål.
Faktum är att jag är grymt förvånad över att jag har tappat så mycket som 5 kilo med tanke på att jag under tiden har ätit både godis och läsk och pizza och McDonalds och... (Det räcker kanske så:) Men det är också det som är grejen. Du kan äta allt det här! Men inte jämt och inte mycket av det. Det som gör att folk avbryter ett program eller en diet är just att längtan efter det här blir för stor och så avbryter man. Personligen tror jag aldrig att jag med sådan lätthet har tappat 5 kilo. Jag har inte behövt disciplinera mig från att avstå något. Visst är det bra?
Allt har förstås inte varit enkelt. En av framgångsfaktorerna har jag fått kämpa med och det är att äta ofta och lite. Fler än en gång har jag suttit med ett mellanmål och varit tvungen att äta det. Jag har inte alls känt mig sugen på att äta eftersom jag har känt mig helt mätt. Det har varit svårt för hjärnan att förstå logiken i att äta när man är mätt.
Det är många års vana att bara äta när man är vrålhungrig som skall brytas. Problemet är just att när man är vrålhungrig så skriker oftast kroppen efter snabba kolhydrater och inte efter det som kroppen verkligen behöver. Så här 50 dagar senare tycker jag fortfarande att det är jobbigt med de här mellanmålen men jag har hittat ett par favoriter som fungerar bra. Bland annat färsbiff, proteinshake eller en fruktsallad.
Senaste gången jag träffade Jörgen gjorde han mig också uppmärksam på vad som har hänt med min kropp de senaste två och ett halvt åren. Vi har transformerat nästan 10 kilo fett till muskler! När vi började träna vägde jag 106,5 kilo och hade en fett procent på 33%. Inga bra siffror för er som inte har koll på det här med fett. Nu är jag nere på en fettprocent på 23%. Långt ifrån perfekt men ändå att bra kliv i rätt riktning. Totalt innebär det med viktnedgång att 17 kilo massa har förändrats.
Just nu är jag väldigt förväntansfull över vart det här leder på lång sikt. Jag har aldrig känt mig så övertygad tidigare om att jag kan nå min målbild och målvikt.
