jespercaron

Det pirrar lite i magen sådär fem minuter innan man skall dra igång. Publiken är på väg att ta plats. Ljudteknikern testar lite ljus. Myggan sitter på plats. Sandvik hade dessutom hyrt Teatern för att få plats. Då känns det ungefär som när jag var liten och väntade på tomten. Skööönt!

Just att föreläsa på en teaterscen känns också lite extra i mig. Som bekant fick jag ju lägga min karriär som musikalartist på hyllan på grund av hjärtat. Jag var på väg uppåt men tvingades avbryta innan de riktigt stora rollerna kom. Då kändes det jäkligt orättvist. Nu däremot är jag väldigt glad för att det blev som det blev. Hjärtoperationen lyckades och jag hittade en karriär som ger mig långt mycket mer än vad musikalandet gjorde. Därför känns det lite som ett slags återupprättelse när jag står och föreläser på en teaterscen.

Det var ett härligt gäng. Tyckte de var lite trötta först men sedan tog de fart och maxade ut fullständigt. Det där med att de var trötta fick sin förklaring sedan. De arbetar nämligen fyrskift så några hade varit vakna duktigt länge när de kom fram till kvällsföreläsningen. (på en fredag dessutom) Då är det inte konstigt om man behöver lite tid på sig att komma loss. Det var många som kom fram efteråt och tackade och sånt betyder mycket för mig. Helt klart en bra avslutning på veckan.