jespercaron

 

Bildtext: Uppvärmning inför Gothia Cup finalen. Man kände hur nervösa tjejerna var. Tjejerna försökte skoja fram glädjen men skratten fastnade lite i halsen.

 

 

För ungefär fyra månader sedan fick jag ett uppdrag för Bergdalens F14 lag. När samtalet kom blev jag förstås glad men samtidigt var jag säker på att jag skulle tacka nej. Har gjort insatser i Borås för både Norrby, BHC och Elfsborg och med väldigt fina resultat. Norrby vände en förlustsvit på sex matcher efter min insasts.  

 

När vi däremot börjat förhandla om ersättning har det stått klart att man gärna ville använda min kompetens men inte gärna ville betala för den. Med ett relativt måttligt intresse för idrott (Att kolla på idrott och vara supporter. Inte att utöva själv.) så har det känts mindre intressant. 

 

Som jag ser det finns det oändligt mycket viktigare frågor att lägga min tid på. Som att arbeta mot den globala uppvärmningen eller för att hjälpa personer som är utbrända upp på banan. 

 

När det gällde Elfsborg kunde jag nog gjort ett undantag eftersom laget ändå leder Allsvenskan och på så sätt skulle det kunnat bli en fin fjäder i hatten. Men eftersom det var en enskild spelare som kom till mig ville han absolut inte att det skulle komma ut att vi träffades och då föll även det argumentet. 

 

Därför blev jag mycket förvånad när Bergdalens F14 lag faktiskt hade en budget för att arbeta med Mental konditionsträning. Jag tackade följaktligen ja till erbjudandet och det blev början på en spännande resa. 

 

Tränarna berättade för mig att tjejerna ofta vikte ned sig om man hamnade i underläge i en match. Att man sedan inte kunde samla sig och komma tillbaka. Fick också höra att tjejerna är riktigt bra på fotboll och förra året tog sig till Semifinal i Gothia Cup vilket aldrig hade hänt tidigare. Potentialen fanns där. 

 

Bildtext: Promenaden från Heden till Gamla Ullevi var en spännande studie i tillstånd. Några tjejer var alldeles stela i ansiktet av nervositet. Andra hade gått in i fokusmode. Den där blicken är omisskänlig. När ögonen ser med tunnelseende och hela kroppen utstrålar att Nu fasen skall vi ta dem.

 

 

Det första jag gjorde när jag träffade tjejerna en undersökning om laget. Hur de kände inför laget och att spela fortboll. Vilka mål de hade och hur de mådde på det privata planet och en massa andra faktorer. Utifrån deras svar och tränarnas önskemål satte jag sedan samman ett par punkter som vi skulle arbeta med. Det var kul att läsa tjejernas berättelser. Det gick inte att ta miste på hur mycket de vill med fotbollen. Jag ryktes med fullt ut. Meningen var att jag skulle arbeta 10 timmar. Det har blivit det femdubbla hittills. :)

 

Bildtext: Ju närmre spelaringången vi kom desto mer fokuserade blev tjejerna. 

 

En av faktorerna som vi skulle jobba med var att tighta ihop laget mer. Utifrån tjejernas berättelser var det tydligt att det fanns mycket att vinna här. När jag sedan träffade laget upplevde jag detsamma. Det fanns väldigt mycket hierarki och inre grupperingar inom laget. Har därför lagt ned massor av tid på att få tjejerna att släppa in varandra mer. När vi gjort par och gruppövningar har instruktionen hela tiden varit att arbete med tjejer i laget som man normalt inte pratar så mycket med. Vissa har tagit det här ansvaret mer än andra. Före Gothia Cup kände jag inte alls att vi var färdiga med detta arbetet även om vi gjort framsteg. 

 

Bildtext: Fick höra av en av föräldrarna att föräldrarna brukar vara rätt tysta under matcherna. Det blev min mission att ändra på det. :) Tyckte att de gjorde bra ifrån sig. 

 

 

Via facebook hade jag följt framfarten i Gothia Cup. Hur man sakta men säkert vunnit sig fram till Semifinalen och där tog sig vidare till final. Vi har utvecklat ett kodord med anknytning till Gothia Cup för att styra tanken rätt i trängda situationer. Tränarna har berättat om att tjejerna har använt kodordet vid matcher för att fouka rätt.

 

I finalen mötte man Vasalund från Stockholm. Vasalund öppnar mycket starkt. Första kvarten är man avgjort det bättre laget. Det är en sådan enorm nivåskillnad så det är inte sant. Ser hur våra tjejer börjar stressa och slå bort bollar. Man har inte mycket att sätta emot. Det är inte konstigt att man drar på sig först en straff (som Vasalund bränner) och sedan ännu en. Det blir underläge och alltså en sådan situation som man tidigare brukar vika ner sig i. 

 

 

Men tjejerna viker inte ner sig. Man samlar sig och växer och spelar sig mer och mer in i matchen. När slutsignalen i första halvlek kommer tycker jag att det är två jämnbördiga lag som möts. Vi har dessutom haft ett par fina chanser att kvittera.

 

 

I andra halvlek är det jämt och till sist kommer utdelningen. Mycket välförtjänt. Det är match igen. Vasalund blir stressade. De har inte den mentala konditionen som krävs för att komma tillbaka fullt i matchen. Min känsla är att de var så säkra på att vinna att de inte kunde styra om mentalt på att faktiskt förlora. Så här skulle det ju inte gå. Att de går in i ett sådant mode passar förstås våra tjejer desto bättre. 

 

 

I slutet av matchen åstadkommer Vasalund för all del ett par anfall men det blir aldrig riktigt farligt. Matchen går till straffsparksläggning.

 

 

När det blir staffsparkar är jag 100% säker på att vi skall ta hem det här. Med ett nerdigt intresse i att studera folks tillstånd så är det redan klart. Våra tjejer går ut mot mittcirkeln som ett lag. De går centrerade och med ett lugn omkring sig. Här finns det positiv energi och laddning. Vasalund däremot flackar med blickar och visar en uppsjö av ideosynkrasier i kroppen som bara skriker ett och samma budskap: nervositet. Tycker att man kan se det till och med på den här taffliga iphonebilden. Lägg också märke till Vasalundtjejerna i vitt. Det är redan färdigt. 

 

 

och på den här... Det syns att Bergdalen kommer att vinna.

 

 

Samtidigt i Vasalund: Nedåtvända blickar, fingrar i ansiktet och i håret. Några har börjat gå mot mittcirkeln, några sitter ner. Här är man ett splittrat och nervöst lag. Det är kört redan här. Jag vet det helt säkert. Tog mängder av bilder bara för att visa tjejerna när vi ses hur nervositet ser ut vs framgång. En jättefin stilstudie.  

 

 

och det blev seger. Tjejerna lyckades vända i motgång och som ett enda lag. Mission accomplished. Tycker att tjejerna förtjänade det här. De är så himla duktiga och ambitiösa. De visar ett sådant engagemang i det dom gör. Om alla ungdomar i Sverige visade samma hängivenhet så hade vi haft ett helt annat land idag. (och inte bara ungdomar förresten. Det gäller de vuxna med.) 

 

Ja, jag erkänner. Fotboll kan faktiskt vara kul även som supporter men då vill jag nog gärna ha ett finger med i spelet. :)