Allt flyter... nästan
Fick klart med att en oerhört viktig agent kommer och ser min föreläsning i Orlando nästa vecka. Även det kan bli hur bra som helst.
Har dock fått lägga en hel del tid på strul med USA resan. Det krävdes tydligen ett extra dokument som skall skickas in senast 72 timmar före avresa. Något som resebolaget i sina villkor helt glömt att informera om. Via Tarja på Resia fick vi dock in dokumentet idag vilket innebär 69 timmar före avresa. Det kan bli patrull med att stiga ombord på måndag och alltså får jag boka ännu en resa för att anlända på tisdag istället. Känns som onödiga 7000 kr extra. Dags att testa tesen "Det blir som man tänker" på allvar. Jag är nämligen helt bergfast besluten om att jag skall sitta med på måndagsplanet. Vill dock passa på att ge Tarja en stor eloge för att hon lagt ned så mycket tid och energi på att få färdigt allting på fredagkvällen.
Har ägnat kvällen med att fundera över vad det finns med bra med det inträffade. Har hittills kommit fram till ett par bra svar.
Godnatt!
Föreläsning på slottet
Idag var det föreläsning på Bjertorpsslott. En fantastisk byggnad med en oerhört vacker park.
Det kändes speciellt att stå i det oerhört pampiga "musikrummet" och föreläsa. Publiken var dessutom bra med på noterna. Bra avslutning på en intensiv föreläsningsvecka.
Äntligen träning
Efter en maxad föreläsningsvecka kunde jag äntligen komma iväg och köra träning. Dock kändes det att jag varit ute på vägarna en vecka. Jag var oerhört trött i kroppen idag. Det kändes ändå skönt att vara iväg. Konstaterade idag att det bara är en vecka kvar tills dess att jag åker till USA.
För mig brukar USA resor innebära att jag går upp i vikt. För att undvika det har jag arbetat fram en plan som jag skall följa. Hotellen jag bor på har gym, har kollat runt bra restauranger att äta på och skall fortsätta inslagna linje utan socker. Det skall gå.
Ovanlig föreläsning på Skytteholm
Jag slutar aldrig häpnas över alla vackra konferensoaser som jag får möjligheten att besöka. Efter hundratals föreläsningar händer det allt oftare att jag har varit på samma plats tidigare. Det känns lite som att komma hem :) Idag var det dock en anläggning som jag inte föreläst på tidigare. Skytteholm visade sig från sin allra vackraste höstskrud. Underbar anläggning.
Det här blev dessutom en väldigt ovanlig föreläsning. Jag hade en tydlig plan klar för hur jag skulle köra men märkte rätt snabbt att den här gruppen behövde något annat än det jag planerat. Det var bara att glida över till ett annat mode och det gjorde susen. Kunden var märkbart nöjd efteråt.
Nu är det bara ett uppdrag kvar imorgon på lördag förmiddag. Sedan blir det helgmys med familjen.
Neo på akuten
Himmel och helvete på samma dag. Laddad av en härlig föreläsning i Falköping såg jag fram emot en kväll av lek och bus tillsammans med ungarna. Det blev första gången på hela veckan som vi skulle få ett ordentligt pass tillsammans. Innan vi åkte hem svängde vi förbi ett köpcentra. Väl där kräktes Neo på golvet och blev alldeles matt. Han var helt kritvit i ansiktet. Vi sitter på golvet jag och Neo och jag märker att han har det grymt jobbigt. En vänlig tjej från butikspersonalen kommer och ger oss ett glas vatten och papper. Det känns skönt när hjälpen kommer spontant. Nomi står bredvid och tycker att det är långtråkigt.
Malin som precis slutat jobbet kommer till oss i affären. Vi bestämmer oss för att gå till en restaurang och köpa ett glas juice. Där försvinner Neo in i dimman. Han är inte riktigt kontaktbar. Vi åker blixtfort till akuten och där fick hann sedan stanna över natt. Eftersom han piggnat till så kände vi alla att det fungerade att jag och Nomi åkte därifrån. 
Det gör så ont i mig när barnen får lida.
Den här dagen blev det inte alls som jag hade tänkt mig. När jag satt i bilen med Nomi på väg hem funderade jag lite över vad man kan lära sig av det här. Det jag kom fram till är väl att det ibland är bra att bli påmind om att varje dag är en del av livet. Det går inte vänta. Man måste säga till sig själv: Lev Nu! - För allt vad du är värd! Man vet aldrig exakt hur framtiden blir. Med tanke på Malins och mitt arbete med mycket resa är jag dessutom väldigt lycklig över att jag var hemma just den här kvällen. Vi fick ett innerligt möte tillsammans jag och Neo. Jag fanns där för honom och det känns väldigt bra. Senare på kvällen blev hann piggare och hade rockat fett ända till söms.
Fullsatt fartfyllt Falköping!
Igår var jag i Falköping och föreläste på Coachdagen. Det var ett härligt gäng som mötte mig. Jag provade några nya grepp igår. Jag hade bestämt mig för att ta bort ett par saker i inledningen som jag inte tyckte behövdes. Det föll väl ut tycker jag.
Jobbiga övningar
Körde lite boll igår kväll. Den här övningen är så jäkla jobbig. Plankan och så pendla armbågarna framåt och bakåt på bollen.
Känslosamt möte i Borås
Jag är så grymt tacksam för att Marianne och Fabian fanns med i teamet idag. Fabian gjorde en fantastisk insats med ljud och ljud och Marianne var en klippa med att serva med allt runt i kring.
Nu somnar jag med jordens största leende på läpparna. Vilket fantastiskt jobb jag har.
Å vad jag vill träna.
Har sådan längtan till att träna nu så jag blir tokigt. Möjligheterna är dessutom rätt begränsade den här veckan med sex stycken föreläsningar runt om i Sverige. Det blir Jönköping, Borås, Falköping, Skövde, Stockholm och Göteborg på en och samma vecka.
Målet är att åtminstone träna tre tillfällen den här veckan. Det borde gå.
Lev Nu! - För allt vad du är värd.
Det känns alltid så pirrigt de dagarna som jag kör Lev Nu föreläsningen. Den är så mycket mer än en vanlig föreläsning. I kväll bär det av till Jönköping och responsen har varit häpnadsväckande god. Det är alltid svårt med en ny stad. Man vet inte om de kontakter och de kanaler man har marknadsfört sig genom fungerar osv. I Jönköping gick det trögt till en början men till sist så lossnade det. Det blir en välfylld lokal idag.
Dagen till ära skall jag inviga en helt ny övning. Håller tummarna att den får önskad effekt.
3T! 3T! 3T! Här gäller det att vara laddad.
Ett föreläsaräventyr.
Idag körde jag en föreläsning på Ven. Trodde att det låg i Danmark först men fattade väl på plats att ön Ven är en svensk ö. Det var fler än jag visade det sig som hade gått i samma tro. Det är inte varje dag man åker färja till uppdragen.
Ven var verkligen ett äventyr i sig. Natur och hus påminde inte ett dugg om Sverige. Det förde snarare tanken till södra England. Att man kommer till ett helt unikt samhälle innebär också en helt annan puls och sätt att förhålla sig. Bussen exempelvis stannade där man ville och inte på hållplatser. Talade med ett par av de 200 året runt boende som finns på ön och fick intrycket att man känner sig nästan som ett eget land trots sin litenhet. Vet inte hur mycket bilden säger men det här är i alla fall den minsta bussen jag har åkt. :)
Jag hade ett kul samtal med fd Europolitans vVd som också visade sig vara en av talarna. Det är så lärorikt att träffa människor som har så gedigen bakgrund och på allvar vet vad de talar om. Jag satt som ett lackmuspapper.
Konferensanläggningen låg bredvid, om jag fattade det hela rätt, bredvid en Whiskyfabrik. Därav de stora tunnorna utanför.
Det var ett mycket trevligt gäng som mötte mig och jag hade verkligen jättekul. Var också lite pirrig eftersom jag satte ihop ett par olika föreläsningar i en och samma på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Det visade sig fungera bra och det verkade vara ett ömsesidigt gillande när jag läste utvärderingarna eftersom hela 78 % gav toppbetyg.
Kvällen kom snabbt och jag lyckades fånga den här bilden i hamnen.
Det är skönt när resan blir ett äventyr i sig. Neo kommer säkert att uppskatta bilderna jag tog. Det händer lite då och då när jag är ute och reser att han frågar vart jag har varit. Tidigare har jag försökt att förklara vad jag föreläst om och vad kunden arbetar med. Men det är ibland lite för abstrakt för att han skall förstå så numera visar jag bilder på vart jag har varit. Det fungerar mycket bättre.
Den här föreläsningen känns som en fin upptakt till turné premiären.
I kölvattnet av Lisebergs avslutningsfyrverkeri.
I söndags var det säsongsavslutning på Liseberg med traditionsenligt avslutningsfyrverkeri. Som nerd på området var jag självklart där. Själva finalen på fyrverkeriet var något av det bästa jag sett. Oerhört väl komponerat och kraftfullt. Under mina år som föreläsare har jag i stor utsträckning gjort en hel del självanalys och min fashination för fyrverkeri har också fått en analys.
Vad ger det mig? Vad är det som händer i mig? osv.
Den viktigaste aspekten är att jag blir grymt inspirerade. Det förlöser en massa kreativitet inom mig. 28 november 2004 såg jag ett grymt bra fyrverkeri på Epcot center i Florida. Jag var helt speedad efteråt och det ledde fram till min TDK modell som jag nu har utbildat över tio tusen personer i. Utan fyrverkeriet kan jag inte se att modellen hade kommit till. Det var som om jag hade en direktkanal till mina bästa resurser och kunde använda min fulla kapacitet.
Sedan vetskapen om detta fenomen söker jag alltid upp fyrverkeri när jag har viktiga beslut att fatta och när jag är inne i en kreativ process. Har arbetat med att försöka reproducera tillståndet även utan "fyrverkeri triggern" och genom menta träning men hittills har detta bara givit ett begränsat resultat. Jag behöver helt enkelt fortfarande ett riktigt fyrverkeri för att få fram effekten. Om det är ett bevis för att jag kan förbättra min fantasi eller att triggern är så komplex så att jag inte funnit alla viktiga ingredienser (eller något helt annat) låter jag vara osagt. Spännande är det i alla fall.
Supervecakan avslutad
Jag har haft ett mål som kittlat en längre tid och det är att träna lika mycket som jag gjorde när jag dansade professionellt. Förra veckan kändes det som den veckan hade kommit. Det hela kom dock av sig pga att ungarna blev sjuka. Efter att hav VABat (Vård av barn för er som inte har småbarn) drog jag på mig samma förkylning med halsont. Däremot gick träningen bra fram tills dess och trots avbrottet landade veckan på elva timmars träning.
Det blev hela åtta cykelpass och tre pass på gymmet. Här kommer lite sköna bilder från träningsveckan.
Att cykla i minusgrader är grymt coolt. Coolt i dubbel bemärkelse. :) Efter en timma ute i höstkylan känns det så skönt att komma in på ett varmt kontor. 
Jörgen har en ny övning som är grymt jobbig. Syftet är att få upp pulsen i max och träna återhämtning. Det är bra träning för mig som föreläsare. Jag har ett antal explosiva övningar och då är det bra om jag själv inte står där och hyperventilerar efteråt. Intervall träning är en utmaning tycker jag. Men just på grund av att det är så påfrestande så är det också grymt bra träning. Jörgen är dessutom väldigt bra på att få fram de sista procenten från mig. 
Kan stolt konstatera att de helt onödiga extra sommarkilona är borta och att vi nu på allvar jobbar mot min målbild. I alla fall så har livsstilen att utesluta socker blivit till en lätt match nu. Jag saknar inte eländet på något sätt. Varken i form av fysiskt beroende, vanemässighet eller längtan. Det känns som om jag kan och vill fullfölja det här beslutet. Har kartlagt hela 48 vanemässiga mönster där "jag måste ha" socker i någon form. Alla 48 mönster är nu utplånade helt.
Ett mönster som är värt att nämna är min (tidigare) förkärlek för marknadsgodis. Mitt tidigare trossystem var. Det är marknad två gånger om året. Det gäller att utnyttja tillfället att köpa en stor påse medan möjligheten finns. Numera är trossystemet så här: Eftersom jag ändå inte skall köpa något marknadsgodis spelar det ingen som helst roll hur sällan eller ofta det är marknad. Det hela förstärks också av min absoluta tro att: Jag äter inte godis.
Superveckan då... Med anledning av Sverige turnén och mina föreläsningar i USA så uppstår nästa möjlighet att komma upp i denna extrema träningsdos någon gång i december. Då skall jag minsann få revange.
BMI Sucks!
Jag avråder starkt från att använda BMI som utgångspunkt för att räkna fram idealvikt.
Utmaxning på träningsfronten
Efter att ha kasserat teorin om veganmat till förmån för mer traditionell kost har jag haft svårt att hålla vikten även om jag har tränat mycket. Det blev rätt uppenbart att sockret var den stora boven för det var så att säga det enda jag kunde peka på som inte fyllde någon som helst funktion för min livsföring. Det gör att jag sakta men säkert nu tappar vikt. Känns som om jag äntligen har en vinnande strategi som fungerar och som inte undernär mig som vegan-maten gjorde.
Denna veckan skall jag träna lika många timmar som jag gjorde som aktiv dansare. En rätt bra utveckling efter bara ett halvt år intensiv träning. Rev av de första två timmarna idag på cykeln. Det var härligt höstväder idag och en skön höst vind som blåste livligt.
Fullt fokus på barnen.
Idag har jag varit själv med barnen. Malin behövde jobba hela dagen. Jag frågade Neo vad han ville göra och då kom han på att det vore kul att åka till djurparken eller Liseberg. Jag frågade vilken han ville helst och han svarade: Båda! Planen blev följaktligen att hinna med båda. När vi väl satt i bilen började han resonera lite kring det här och kom fram till att vi kanske kunde spara en park till ett annat tillfälle. (Jag försökte inte övertala honom.)
Därför blev det Liseberg idag. 
Nomi fullkomligt älskade kaninresan.
Jag satt och funderade på hur trädgårdsmästarna lyckas ta sig ut till den här "ön" och hur de håller efter alla planteringar :)
För egen del tycker jag nog att höjdpunkten var en hummersoppa med pillgrimsmusslor på Lisebergs restaurang "Hamnkrogen". Visste inte om att man hade så bra mat inne på Liseberg. Tidigare har vi alltid hamnat på Burger King. Det lär bli fler besök. Mums.
Alla var väldigt nöjda med den här dagen. Vi hade jättekul tillsammans och Malin fick gjort massor. Ett perfekt sätt att skapa harmoni i alla familjemedlemmar.
Sällskap på lördagsturen
Fick sällskap på löpturen igår. Vi började kl 7:30 och körde en timma. Varav 15 minuter stretching och promenad. Det är verkligen skönt att börja dagen med lite träning. Efter gårdagens pass med Jörgen hade jag grym träningsvärk i vaderna men det gick fint ändå. På eftermiddagen däremot var vaderna hårda som stål. Fick gå med ett slags pinngång för att kunna mjuka upp vaderna. Skööööönt!
Att någonting så fel kan bli så rätt
Det hela uppdagades när en rar tjej ringde för att kolla om min föreläsning i Skövde. Ehm.. tänkte jag. Skövde skall vi inte ha någon föreläsning förrän nästa år... Uppenbarligen har den felaktiga annonsen väckt intresse för det har kommit in både telefonsamtal och mail som följd. Några vill gärna se föreläsningen i Skövde (som alltså var för ett år sedan) och andra har i ren nyfikenhet letat sig in på hemsidan och gjort bokningar till Trollhättan trots att vi annonserade för en föreläsning i Skövde. Visst är det coolt!
Till sist lyckades jag få tag på säljaren och i veckan kan vi korrigera misstaget. På måndag däremot kommer tidningsläsarna i Trollhättan återigen läsa om Skövde föreläsningen eftersom den inte går att bromsa.
Med andra ord gör det ingenting om du gör fel saker! Fel saker kan alltid bli rätt så länge intentionen fins att det skall bli rätt. Att däremot göra ingenting leder aldrig någonstans.
Två hårda träningspass
Hade avsatt extra mycket tid för träning idag och han med både ett balanspass på morgonen och personlig träning med Jörgen. Här kör vi lite skuggboxning för att få upp pulsen.
Mys med ungarna
Det fanns gott om värme i solen och sjön låg spegelblank.
Visst är dom söta?
Vid sjön kom Neo på att en glas skulle sitta fint.
Ett rejält gungpass han vi med också sedan var det dags för mig att gå på föräldramöte.
Anna, E-A och Karin är verkligen jordens bästa dagisfröknar. Jag är så grymt imponerad över hur dom lyckas få till alla extra saker hela tiden. När vi pratar med andra föräldrar märker vi vilket häpnadsväckande engagemang de har får våra ungar och hur bortskämda vi har blivit. Jag är så tacksam.
Sedan skulle vi måla ett självporträtt. Barnen skulle sedan lista ut vem som var vem bland alla våra konstverk. Gjorde det enkelt för Neo med mitt lasersvärd och en Tie-fighter som flyger. Han kommer garanterat att fatta att det är jag. (Tur det med tanke på min outvecklade förmåga att teckna. hihi.)
Storheten i varje människas liv.
Jag har alltid tyckt om att leka med ord och har genom åren utvecklat en hel del egna sådana.
Avundfrisk är ett sådant ord. Om jag uppfunnit ordet eller någon annan myntat ordet före mig låter jag vara osagt men när jag för första gången använde ordet och sökte i sökmotorerna så fanns det 0 träffar.
Min idé med det ordet var att det var ett ord som jag bara skulle använda när jag föreläste. På så sätt skulle jag kunna se om ordet började sprida sig som en följd av föreläsningarna. Ungefär en gång i månaden har jag varit inne och sökt på ordet. Det första året som föreläsare kom det ingen respons alls. (vilket förmodligen beror på att jag bara hade fem uppdrag det året.J) Sedan började Avundfrisk att dyka upp i enstaka exempel i sökmotorerna. När jag sedan sökte på vem som skrivit kunde jag ibland härleda det till deltagare från en enskild föreläsning. Coolt va?
I år har däremot något fantastiskt hänt. Ordet har börjat användas mycket flitigt. Det är verkligen som om ett momentum har uppstått. I viss mån sammanfaller det kanske med att jag har föreläst för fler människor än någonsin men min gissning är att spridningen nu har väldigt lite med mig att göra. Ordet är bra och därför används det.
Anledningen till att jag berättar det är för att jag vill att du ännu mer skall förstå kraften i att du finns. Det är så lätt att man tror att om jag gör si eller så, vad spelar det för roll? Sanningen är istället att alla människor räknas och varje röst blir hörd. Ett intressant exempel är Riksdagsvalet. Hela Sveriges politiska framtid de närmsta fyra åren hängde på några få röster. Om du inte är nöjd med utgången av valet och valde att inte rösta kan du alltså ha varit en av dem som gjorde att vi idag är där vi är.
Till och med i ett så stort sammanhang som ett Riksdagsval är alltså din röst en mätbar del och det är just din röst som är en del av hela skillnaden.
Miljön är ett annat exempel där effekten blir exakt lika avgörande. Jag hör ideligen människor som säger att vad spelar det för roll om jag inte kör bil. Helt fel. Det spelar en j-kla roll. Genom att du gör något så finns möjligheten att du är med och skapar ett momentum som leder till en helt ny framtid för dig, din omgivning och, som i miljöns fall, hela planeten. Att ha mindre tankar om dig själv är helt oansvarigt om du frågar mig!
Så om du nu är så kraftfull att du kan vara med att påverka en hel planet...
Vad vill du ändra i den här världen?
Vad skulle du vilja var annorlunda?
Vad tycker du skulle behövas mer / eller mindre av?
Du är en människa och har en röst! Använd den!
