jespercaron

Har satt upp ett grymt ambitiöst träningsmål. Märker att det dessutom går med full fart framåt. För min del så blir det rätt mycket cykel nu. Har cyklat 10 timmar senaste veckan. Det fina med cykelträning för min del är att jag kan köra många timmar utan att riskera att foten gör sig påmind. (En eventuell inflammation i foten är som ett regnmoln som finns där vid sidan av mig.)



För att lite illustrera en del av mitt träningsmål så lägger jag in en bild på min kära Nomi som har en väldigt fin splitt. Efter år av styrketräning och en avsevärt mindre stretching än vad jag brukade köra när jag dansade har jag nu satt upp målet att nå samma smidighet som jag hade när jag dansade. Testade lite gamla dansövningar på gymmet förra veckan och inser att jag egentligen inte klarar av särskilt många av dessa grejor just nu. Inte som en följd av ålder eller brist på muskler utan för att jag har stelnat rätt rejält på senare år. Det skall bli ändring på det nu. Bara så att ni vet.



Dom har fått nya spinningcyklar på Onyx. Tyvärr måste jag säga att jag föredrog de gamla cyklarna. De nya är tyvärr lite ostabila och trampet känns inte lika harmoniskt. Däremot är det fortfarande ett bra komplement att träna spinning till allt cyklande. (Eh? hur tänkte du nu Jesper)



Min underbara fru gav mig och henne en Spa-weekend på St Jörgen Park Resort i julklapp. Det blev en mycket lyckad helg. Vi var också inbokade på ett Zumba pass. Första gången Malin tränade Zumba. Hon gillade det. Det kändes lite som när hon och jag träffades. Då tränade vi ofta aerobic tillsammans. Det kändes helrätt att träna tillsammans med henne. Här är nästa del i min målsättning. Har varit väldigt konsekvent med träningen de senaste 2,5 åren. Det märks verkligen. Jag har fått en helt annan styrka och en avsevärt bättre kondition. Inledningsvis tappade jag en hel del kilon (8 kilo) vilket jag har kunnat hålla ganska bra. (Det har blivit några kilon upp när foten har bråkat men de har snabbt försvunnit när jag åter har varit tillbaka i träning.)

Däremot så har jag inte fortsatt resan neråt. Har lurat mycket på varför. Man skulle kunna tro att det är brist på motivation men så är det inte. Motivation är något som går att skapa. Det som har slått mig alltmer är att jag inte haft någon tydlig målsättning. Det har mer varit viktigt att träna regelbundet än att fortsätta gå ner i vikt.

Har nu satt upp en målsättning för att göra ännu ett sådant kliv ner. Min målsättning är att väga samma vikt som jag gjode när jag dansade. Det vill säga 81 kilo. När jag tänker på det blir jag grymt laddad. Jag har dessutom en väldigt långsiktig plan för att det här faktiskt skall inträffa.



När jag och Malin köpte hus var ett av mina mål att vi skulle ha ett "Actionroom". Ett allaktivitetsrum med bland annat en fet ljusanläggning och rökmaskin i taket. På så sätt skulle vi kunna gå upp hela familjen och dansa tillsammans. Det händer ganska ofta och det är himla roligt att shaka loss hela familjen tillsammans. Senaste veckan har vi blivit svettiga där ett par gånger. Den bilden illustrera ännu en del i målsättningen. Det måste nämligen vara roligt att träna. För att kunna nå hela målet så behöver jag ännu mer ha fokus på att det skall vara kul. På så sätt kan jag öka ytterligare i träningsmängd utan att för den skull tappa mental energi.



Kan tyckas som en motsägelse här MEN det är just nu för mig enda vägen. Var riktigt orolig en dag i veckan för jag fick nämligen känningar i foten igen. Det visade sig dock att det gick över på en dag. Just den dagen körde jag en timma armcykel. Om jag skall nå mitt mål så är det inte möjligt att pausa i träningen som en följd av att foten bråkar. Jag har genom åren haft ett antal träningsuppehåll. Där kommer armcykeln som en räddande hand. Det är det enda sättet att konditionsträna som jag har hittat som inte involverar fötterna i någon mån. Det går med andra ord att ta kryckorna till gymmet och köra en timma trots fotsmärtor. Det finns bara ett STORT problem. Det är något så sjukt jäkla tråkigt! Har nu utarbetat ett antal strategier för att göra denna träningen roligare. Dessa strategier står redo att lanseras så fort det behövs.

Nu är det dags för Gearup 2.0. Nästa fas i träningen. Jag är förmodligen mer redo än jag någonsin varit eftersom jag redan har gjort ett par genombrott. Jag börjar inte från början den här gången. Jag är redan ordentligt på rätt väg. Härligt!

Körde ett uppdrag för Ericsson som jag upplever fungerade riktigt bra. Har ett par nya delar som jag har lagt in i föreläsningen och i det här uppdraget funkade de nya delarna riktigt bra. Ett par tjejer kom dessutom fram efteråt och berättade att min gode vän Olof Röhlander var där förra året och körde en föreläsning och de tyckte att min föreläsning var precis lika bra och dessutom helt annorlunda mot Olofs. Först tänkte jag bara bort det där. Olof Röhlander blev årets föreläsare 2011. Jag känner för all del att jag är på rätt väg men det är en bit kvar innan jag upplever att jag förtjänar titeln årets föreläsare.  

Nu har jag däremot landat i vad tjejerna sade och känner mig väldigt stolt över att de faktiskt gjorde jämförelsen. Olof är en av mina förebilder och en god vän som givit mig tonvis med goda råd genom åren. Det här visar verkligen att jag är på rätt väg. Mer stolt blev jag över att de upplevde att det var helt annorlunda. I branschen finns det en hel del copycats och jag kan tänka mig att det är en och annan som tittar på hur Olof gör just nu. Jag kör min egen grej och det fungerar uppenbarligen bra det också.

Har haft ett dilemma kring det här med att lägga ut föreläsningar. Såg att min blogg blev rätt tråkig ett tag när det var idel publikbilder och inlägg från föreläsningar. Det är ju min vardag och lyckliga ögonblick och något som jag är väldigt stolt över men det kanske är mer spännande för mig än för er läsare... Har nu därför bara gjort inlägg kring vissa utvalda uppdrag. Men då finns förstås risken att någon känner sig osedd och undrar varför jag inte lade ut bilder från just deras uppdrag. Kanske tänker jag lite för mycket här men det är för att jag vill väl. :)

21 februari. Vågade bege mig till gymmet förra veckan. Foten känns stabil. Har därför tränat lite mer den här veckan. Det känns helt magiskt att få röra på mig igen. Det blev PT med Jörgen. Han hade en hel del nya kul redskap och övningar. Härligt.



22 februari. Spinning. Ett härligt svettigt pass. Känns bara hur bra som helst. :) Älskar spinning. När jag tränar vaknar jag till liv på ett sätt som är helt otroligt. Så finns det de som säger att kroppen inte har någon inverkan i att skapa känslor. F-k my... säger jag då. Det är ju så löjligt enkelt att bevisa. Gå och träna bara!



23 februari blev det styrketräning igen. Skönt. Hade duktigt med träningsverk från förra passet men idag kändes det bättre. Träning är bara så rätt för mig. Konstaterade den här dagen att mitt liv har tre faser. 1 Foten bråkar fasen. Då det värker så att jag håller på att gå sönder. Då är det inte lätt att träna. 2 Väntefasen Då smärtan har gått över men jag inte vågar komma i väg och träna för att risken är för stor att jag får tillbaka inflammationen 3 Träningsfasen. Det är här jag känner att jag kan leva fullt ut. Då är det roligt att heta Jesper. Kändes bra att definiera de olika faserna. Har olika strategier för de olika faserna

1 På alla tänkbara sätt försöka knäcka nöten med värken. Vet inte hur många metoder och experter som jag har träffat. Fast den som söker finner till sist. Allt letande har åtminstone gjort att återhämtningen går mycket fortare.
2 När kroppen inte längre behöver lägga mental energi på smärtan så uppstår här en skön känsla av att ha för mycket mental energi. Den försöker jag på alla tänkbara sätt kanalisera till bra saker (som inte har med träning att göra.)
3 Här maxar jag ut så mycket jag kan och hinner. Här tränas det för hela slanten. (Om det inte framgått så är jag i den fasen just nu:)



24 februari. Ett spinningpass på Onyx är alltid bara såååå rätt :) Folk undrar ibland om det inte är så att jag får den där smärtan i foten för att jag tränar så mycket. Svaret är att jag inte hittat något sådant samband.

Ibland har jag tränat mycket utan att få smärta
Ibland har jag tränat lite och ändå fått smärta
Ibland har jag fått smärta och så har den gått över av träningen
Ibland har jag vilat hur länge som helst utan att smärtan gått över.
(och självklart alla motsatta varianter av samma resonemang...)



26 februari Bästa spinningpasset hittills. Fasen vad jag maxade. Lyckomätaren slog i taket fullständigt under det här passet.



27 februari PT med Jörgen igen. Han hade så sjukt jobbiga övningar den här dagen. Det blev träningsvärk så det bara small om det.



28 februari. Vårsol och cykel utomhus. Är det rätt eller är det rätt? Det är bara så himmelskt rätt. När jag cyklade här tänkte jag på alla de som inte har några som helst problem med kroppen men som ändå inte tränar. Jag menar jag har kompisar som är handikappade, själv har jag min fot som ställer till det. Men att inte ha något fel på kroppen. Då känns det verkligen som folk har fått en gåva som de inte använder.



1 mars Body Pump på lunchen. Skönt att variera med lite annat. Det blir snart Zumba igen. Helt klart. Konditionen och styrkan börjar komma på allvar nu.