En frisk människa har tusen önskningar, en sjuk bara en.
Det märks verkligen att jag börjar komma tillbaka till det normala efter en smärtsam månad. Har idag tänkt på den gamla klyshan som utgör titeln för dagens inlägg. Det som gör att jag på allvar känner att det jobbiga är över för den här gången är just att alla drömmar och visioner för framtiden börjar återkomma. Vet att jag en gång i mellandagarna, när smärtan kulminerade, tänkte just på 2011 och vad jag vill åstadkomma med det här året. Det kom inte fram någonting. Det är på något sätt så påtagligt hur avgörande det är att inte ha ont. Jag har talat med en hel del människor som lever med värk och alla jag hittills mött har blivit mer eller mindre påverkade av det.
Jag har ofta saker som:
Jo det är klart att jag kan skratta men det blir väldigt mekaniskt. Jag förstår vad det roliga är och jag kan skratta åt det men känslan är väldigt avtrubbad.
Det är klart att jag fortfarande kan tänka på framtiden men det känns lite på låtsas. Liksom om det inte riktigt gäller mig även om det gör det.
Jag kan sitta med i ett socialt sällskap och prata som vanligt men jag känner mig väldigt utanför just på grund av att jag har något inom mig som upptar större delen av mitt engagemang.
Jag instämmer i dessa orden. Det kräver ett jäkla engagemang för att hålla sig över ytan. Det går åt en hel del mental energi när jag har så där ont. Det känns lite på låtsas nästan allting. Med tanke på det yrke jag har har jag provat en hel del tekniker och metoder för att mentalt arbeta bort eller åtminstone kunna hantera smärtan och visst funkar det men det kräver en hel del koncentration (läs att göra åt ytterligare mental energi)
Så här i efterhand är jag tacksam över allt jag har lärt mig om fokus och för hur mycket material jag skapat just på grund av det här. Material som inte blivit till om jag inte haft ont. Jag tänker att meningen med all den här smärtan är för att på ett ännu djupare plan kunna förmedla mina föreläsningar.
Att kunna förstå en annan människa blir så mycket enklare om man har levt det själv. Att fråga någon som aldrig upplevt smärta om vad det innebär ger knappast något bra svar. Jag tycker själv att jag har hållt humöret väldigt bra den här gången. För ett par år sedan hade jag inte alls samma förståelse eller kapacitet. Just nu känns det dessutom himmelskt att få vara fri från smärta och kunna leva fullt ut. För en frisk människa har tusen önskningar och en sjuk bara en.
Jag har ofta saker som:
Jo det är klart att jag kan skratta men det blir väldigt mekaniskt. Jag förstår vad det roliga är och jag kan skratta åt det men känslan är väldigt avtrubbad.
Det är klart att jag fortfarande kan tänka på framtiden men det känns lite på låtsas. Liksom om det inte riktigt gäller mig även om det gör det.
Jag kan sitta med i ett socialt sällskap och prata som vanligt men jag känner mig väldigt utanför just på grund av att jag har något inom mig som upptar större delen av mitt engagemang.
Jag instämmer i dessa orden. Det kräver ett jäkla engagemang för att hålla sig över ytan. Det går åt en hel del mental energi när jag har så där ont. Det känns lite på låtsas nästan allting. Med tanke på det yrke jag har har jag provat en hel del tekniker och metoder för att mentalt arbeta bort eller åtminstone kunna hantera smärtan och visst funkar det men det kräver en hel del koncentration (läs att göra åt ytterligare mental energi)
Så här i efterhand är jag tacksam över allt jag har lärt mig om fokus och för hur mycket material jag skapat just på grund av det här. Material som inte blivit till om jag inte haft ont. Jag tänker att meningen med all den här smärtan är för att på ett ännu djupare plan kunna förmedla mina föreläsningar.
Att kunna förstå en annan människa blir så mycket enklare om man har levt det själv. Att fråga någon som aldrig upplevt smärta om vad det innebär ger knappast något bra svar. Jag tycker själv att jag har hållt humöret väldigt bra den här gången. För ett par år sedan hade jag inte alls samma förståelse eller kapacitet. Just nu känns det dessutom himmelskt att få vara fri från smärta och kunna leva fullt ut. För en frisk människa har tusen önskningar och en sjuk bara en.
En sagolik helg.
Det känns som om hela familjen är nöjd med den här helgen. Neo var på barnkalas och fastnade bokstavligt talat i lianerna. Victors föräldrar hade varit smarta nog att lägga barnkalaset i en gymnastiksal så det fanns gott om plats och annorlunda leksaker att ta till. Förmodligen både roligare och billigare än de här nya leklanden med bollhav som poppar upp lite överallt.
Malin och jag hade sökt med ljus och lyckta i kalendern efter en helg som vi båda hade ledigt för att genomföra ett jätteprojekt. Vi har inte varit helt nöjda med andra våningens golv varför vi nu har rådit bot på det. vi blev inte riktigt klara men kom väldigt långt. Så här ser det ut just nu. Fint va?
Nomi fick också precis som hon ville. Igår var både Neo och Nomi hos mina föräldrar. När vi skulle hämta dom ville Nomi stanna kvar och det fick hon. Hon är inne i en sån här tvärtom ålder nu mot mig och Malin. På så sätt var det kul att kunna göra henne belåten.
Ahhh.... En sista grej. Jag har sett till att på allvar vila ut den här helgen. Vid de tillfällen som bjudits har jag kört mental träning med Lars-Eric Uneståhl. Sköööööönt!
Skall bli magiskt att komma tillbaka till jobbet. Det är många föreläsningar den närmsta tiden.
Malin och jag hade sökt med ljus och lyckta i kalendern efter en helg som vi båda hade ledigt för att genomföra ett jätteprojekt. Vi har inte varit helt nöjda med andra våningens golv varför vi nu har rådit bot på det. vi blev inte riktigt klara men kom väldigt långt. Så här ser det ut just nu. Fint va?
Nomi fick också precis som hon ville. Igår var både Neo och Nomi hos mina föräldrar. När vi skulle hämta dom ville Nomi stanna kvar och det fick hon. Hon är inne i en sån här tvärtom ålder nu mot mig och Malin. På så sätt var det kul att kunna göra henne belåten.
Ahhh.... En sista grej. Jag har sett till att på allvar vila ut den här helgen. Vid de tillfällen som bjudits har jag kört mental träning med Lars-Eric Uneståhl. Sköööööönt!
Skall bli magiskt att komma tillbaka till jobbet. Det är många föreläsningar den närmsta tiden.
En frisk kropp kan träna!
Efter en vecka i ett postinflammatoriskt tillstånd kändes träning idag väldigt frisk. Jag kände inte av något symptom alls. Skönt. Det blev ett skönt pass med Jörgen. Jag känner att smärtan har tärt på mig. Jag har inga reserver att ta till direkt. Det går på ren vilja. Idag tyckte jag att jag gjorde bra ifrån mig i alla fall. Nästa vecka har jag för avsikt att prova lite konditionsträning.
Acceptera är skönt!
Jag hade som mål förra veckan att jobba i kapp med all administration. Föga kunde jag ana hur lång tid det skulle ta. Det är inte det att jag inte förstår. Sjukdom, inflammation i fötterna, skum värk i armen, hjärtkontroller och behandlingar. När jag tänker efter så lägger jag en hel del tid på vårdbesök och att återhämta mig. Jag skojar inte om jag har tappat en månads arbetstid på grund av det här det senaste året. Tid som jag gärna skulle vilja investera i min fru, mina barn, min hälsa och mitt företag istället.
Idag blev jag lite ledsen när jag tänkte på det här just på grund av att alla högar med papper är som är ett resultat av utebliven arbetstid. Jag höll fast vid den här känslan ett tag för att se vart den ledde. För er som har varit på mina föreläsningar så är det inga naiva luftslott jag presenterar. Jag kan förstå värdet av alla känslor och förnekelse eller flykt för att låtsas vara något man inte är, är mycket allvarligt. Att därför ta lite tid för att se konsekvenserna av ett destruktivt fokus kan vara guld värt. (Förutsatt att man är medveten om det annars går man miste om den värdefulla läxan.)
Det som kom ut av det här var nog att jag ibland missar första steget när något jobbigt händer: Att acceptera. Saker som gör ont blir oftast mer hanterbara om man kan förlika sig med tanken att det är som det är. Sedan behöver man inte stanna där, det är dumt. Att åtminstone befästa det nya utgångsläget är däremot smart. I mitt fall så är det bara besvärligt att vara borta en månad om man inte har accepterat det. Om man har accepterat det då är saken betydligt enklare. Jag menar det kunde ju vara två månader som jag hade varit borta, eller tre...
Hur går det då med högarna? Jo, jag är på väg i kapp. Jag har säkert fått gjort 80 % om inte ännu mer. Snart är jag framme vid tillfället jag drömmer om: Då jag på allvar kan börja skriva min nya bok! Jag fullständigt vibrerar av lycka när jag tänker på det. Jag har samlat så mycket material det senaste året. Det skall bli så himla kul att ge mig i kast med det.
PT med Jörgen
Det blev ett härligt träningspass med Jörgen idag. Precis vad jag behövde efter en hård vecka. Kan konstatera att inflammationen verkligen är på väg bort för den här gången. Jag har släppt kryckorna nu och det känns verkligen helt euforiskt. Ser fram emot att bli hel så att jag kan träna igen. Det behövs verkligen! Tvingas konstatera att julen och träningsuppehållet gjort att jag återigen väger över 100 kilo. Det suger!
Tröstande är i alla fall att det går fort att gå ner i vikt när jag nu kan börja träna regelbundet igen.
Veckans uppdrag!
I måndags hade vi utvecklingsdag med coacherna i Actionplant. Det är så underbart magiskt att träffas. Det är ett grymt kompetent gäng och alla har var och en sina expertområden. Det innebär att alla har något att lära när vi träffas. Jag gick från dagen med ett par nya verktyg att prova.
När jag satt där slog det mig hur lyckligt lottad jag är att ha så många genuina, generösa, kärleksfulla och professionella personer i min närhet.
stärkt av måndagen var det med extra hunger som jag körde veckans tre föreläsningar och tolv coachningar.
I tisdags fick jag äran att inspirera deltagarna på fyrtio-års jubileet för Tommy Byggare. Det var en gedigen panel av föreläsare och Erik Blix var konfrensie. När jag gick på gymnasiet var jag en flitig lyssnare på radioprogrammet "Riskradion" där Erik Blix var en viktig del. Nu arbetade vi tillsammans. Det kändes coolt. Han var väldigt trevlig och gav mig en riktigt bra presentation. Sådant är viktigt.
Efter uppdraget gick det undan för att hinna till Borås för ett möte med Borås Toastmasters Club. Jag ville så gärna se Susannes debuttal.
Susanne är projektledare för arbetet med etableringslotser i Actionplant. Hon är en toppentjej. Full av energi och intelligent och har dessutom en grym kompetens. Talet gick dessutom jättebra. Efteråt kunde man se att adrenalinet gick ur kroppen. Hon hade laddat för det här. Tur att jag skyndade mig. :)
I Stockholm blev det två korta uppdrag. Jag kom upp på onsdagen kl 22:00 och hade inte bokat hotellrum. Det visade sig vara ett dåligt drag. Det var nämligen fullt på alla hotell i närheten av där jag skulle bo. Efter en timmas letande trevade jag in på Scandic Continental. Det hör inte till de billigast hotellrummen jag bott på... Men jag var så trött så jag kunde nog betalt vad som helst kändes det som.
Man kan se att jag är trött men lycklig eftersom jag vet att jag skall få sova om ett par minuter, eller hur?
Ett spännande uppdrag den här veckan var föreläsningen på Konfexmässan. Ett antal föreläsare var inbjudna. Bland annat Mark Levengood och Malin Berghagen. Jag var med andra ord i gott sällskap:) Det känns fint att ha fått förtroendet. Till skillnad från storheterna jag nämnde så skulle jag föreläsa på lilla scenen som fanns mitt ute på mässan. Det här hade jag gått och lurat på sedan jag fick uppdraget. Hur skulle det bli att föreläsa för personer som går förbi i gångarna? Tog en bild på det enorma publikhavet tre minuter innan jag skulle börja...
Det blev till sist åtta personer. Någon kanske tänker att det var en besvikelse? O nej. Mitt fokus är alltid att jag föreläser för de som kommer, det är för dem jag är där. De andra finns inte på min karta. Mitt jobb är att ge allting jag har till de som har investerat tid att lyssna på mig. Det blev dessutom en framgång eftersom det var heta kontakter som satt där. Jag fick två skarpa uppdrag på plats och när jag kom hem såg jag ännu en förfrågan från en som var där. Bra resultat på denna gedigna grupp tycker jag.
Därefter stod jag i Talarkompaniets monter ett par timmar och gjorde reklam för dem och mig.
Runt 12:30 var det dags att gå. Då väntade ett snabbt möte innan jag skulle med tåget mot Borås. På tåget ringde ännu en kund och bokade en föreläsning. Det blev med andra ord en riktigt lyckosam dag. Härligt!
Vi busar med Malin!
Min fru och jag är ofta väldigt överens om saker. Vad gäller inköp av Lego har vi däremot väldigt olika åsikter. Behöver jag nämna att Neo står mer på min sida i den här frågan. :) Därför bestämde jag och Neo oss för att göra ett litet bus för Malin. Idén var att lura Malin att vi köpt en rejält stor Legolåda medan hon var i Kiruna. För att göra det hela trovärdigt lät vi Malins pappa ringa och läcka lite om ett stoooooort inköp av Lego som vi gjort.
Bakgrunden till det hela var att jag och Neo hade sett en ritning på ett jätterymdskepp som vi räknade ut att vi kunde bygga förutsatt att vi slog ihop alla inköpta lego rymdskepp.
Malin ringde förstås på kvällen och undrade vad det var för inköp... För att hon skulle ha en chans att genomskåda det hela kände jag det som viktigt att svara ärligt på alla frågor. Malin var dock så fokuserad på att vi hade köpt rymdskeppet så hon hörde inte alla ledtrådar i mina svar.
exempelvis:
Malin: Har ni köpt den på internet?
Jesper: Sådana finns att köpa på internet.
Malin: Vad kostade den?
Jesper: Om man köper den på internet får man räkna med 1800 kr.
Passade också på att MMSa bilden ovan till henne. Jag och Neo skrattade mycket åt det här. Det är roligt att busa med folk. Jag trodde att Malin kanske skulle bli sur... men det blev hon inte. Vilken bra fru man har. Ett bra tecken tycker jag för nästa gång vet man inte om det är ett bus eller på riktigt. :)
Bakgrunden till det hela var att jag och Neo hade sett en ritning på ett jätterymdskepp som vi räknade ut att vi kunde bygga förutsatt att vi slog ihop alla inköpta lego rymdskepp.
Malin ringde förstås på kvällen och undrade vad det var för inköp... För att hon skulle ha en chans att genomskåda det hela kände jag det som viktigt att svara ärligt på alla frågor. Malin var dock så fokuserad på att vi hade köpt rymdskeppet så hon hörde inte alla ledtrådar i mina svar.
exempelvis:
Malin: Har ni köpt den på internet?
Jesper: Sådana finns att köpa på internet.
Malin: Vad kostade den?
Jesper: Om man köper den på internet får man räkna med 1800 kr.
Passade också på att MMSa bilden ovan till henne. Jag och Neo skrattade mycket åt det här. Det är roligt att busa med folk. Jag trodde att Malin kanske skulle bli sur... men det blev hon inte. Vilken bra fru man har. Ett bra tecken tycker jag för nästa gång vet man inte om det är ett bus eller på riktigt. :)
Fem dagars utmaning
Helgen blev en riktig utmaning. Min fru skulle till Kiruna på inspirationsresa i fem dagar. Jag skulle ta hand om våra underbara barn under samma tid. Nomi passade dessutom på att få magsjuka och jag hoppade på kryckor pga två värkande, inflammerade fötter.
Torsdagen började i alla fall bra med att jag slutförde arbetet med en skiva jag producerat för en kund under över ett års tid. Här ser ni slutrenderingen av den sista mastringen av låten :)
Det känns som en lyx att få ta sådana här uppdrag ibland. Trots att karriären som föreläsare har tagit fart ordentligt gör jag sådana här uppdrag ibland bara för att jag mår så bra av det. Skulle inte vilja ha det som heltidsarbete men ett par gånger om året är enormt tillfredsställande.
Nomi vaknade till på natten till fredag och var jättehungrig. Inte så konstigt kanske med tanke på att hon kräkts upp allt. Vi hade en mysig stund i soffan medan hon åt. Sedan ville hon inte riktigt sova så vi passade på att filosofera lite om livet. Hon är snart två år och det går att ställa en hel del spännande frågor till henne. Eftersom hon inte kan prata mer än enstaka ord men förstår oerhört mycket så ställer jag Ja och Nej frågor. Det är förundrande hur bra koll hon har på massor av saker. (som jag inte trodde att hon visst något om.)
Neo var verkligen en stor klippa den här helgen. Han körde vagnen vart vi än skulle bara för att jag skulle kunna hoppa på kryckor. Jag är så himla stolt över honom. (också) Han är så generös och visar så stor omsorg.
Nomi piggnade till allteftersom och vi smet iväg på restaurang en dag. Skönt att slippa belasta foten genom matlagning. :)
Tur i oturen är att Nomi är inne i en ålder nu där hon leker väldigt självständigt. Hon har gärna någon bredvid sig men själva lekandet gör hon gärna själv. Detta underlättade betydligt för mig. Jag och Neo byggde en hel del Lego. Här ser ni en flotilj av Neo-fighters väntandes på uppdrag.
På söndagen kom Malins föräldrar ner och hjälpte till. Skönt. Jag är så tacksam över våra fyra föräldrar. Den här helgen hade varit avsevärt tyngre utan deras stöd. Det blev med andra ord en bra helg. Kan också glädjande berätta att inflammation äntligen har gett med sig. Sköööönt!
Torsdagen började i alla fall bra med att jag slutförde arbetet med en skiva jag producerat för en kund under över ett års tid. Här ser ni slutrenderingen av den sista mastringen av låten :)
Det känns som en lyx att få ta sådana här uppdrag ibland. Trots att karriären som föreläsare har tagit fart ordentligt gör jag sådana här uppdrag ibland bara för att jag mår så bra av det. Skulle inte vilja ha det som heltidsarbete men ett par gånger om året är enormt tillfredsställande.
Nomi vaknade till på natten till fredag och var jättehungrig. Inte så konstigt kanske med tanke på att hon kräkts upp allt. Vi hade en mysig stund i soffan medan hon åt. Sedan ville hon inte riktigt sova så vi passade på att filosofera lite om livet. Hon är snart två år och det går att ställa en hel del spännande frågor till henne. Eftersom hon inte kan prata mer än enstaka ord men förstår oerhört mycket så ställer jag Ja och Nej frågor. Det är förundrande hur bra koll hon har på massor av saker. (som jag inte trodde att hon visst något om.)
Neo var verkligen en stor klippa den här helgen. Han körde vagnen vart vi än skulle bara för att jag skulle kunna hoppa på kryckor. Jag är så himla stolt över honom. (också) Han är så generös och visar så stor omsorg.
Nomi piggnade till allteftersom och vi smet iväg på restaurang en dag. Skönt att slippa belasta foten genom matlagning. :)
Tur i oturen är att Nomi är inne i en ålder nu där hon leker väldigt självständigt. Hon har gärna någon bredvid sig men själva lekandet gör hon gärna själv. Detta underlättade betydligt för mig. Jag och Neo byggde en hel del Lego. Här ser ni en flotilj av Neo-fighters väntandes på uppdrag.
På söndagen kom Malins föräldrar ner och hjälpte till. Skönt. Jag är så tacksam över våra fyra föräldrar. Den här helgen hade varit avsevärt tyngre utan deras stöd. Det blev med andra ord en bra helg. Kan också glädjande berätta att inflammation äntligen har gett med sig. Sköööönt!
En skum dag som var kul och gjorde ont.
Vaknade 4:45 utvilad. Det hör inte till vanligheterna. Eftersom jag inte riktigt vet vad jag skall göra åker jag till kontoret. Min tanke är att jag kan sluta tidigare då och på så sätt umgås mer med familjen. Alla vinner med andra ord. Idag värkte båda fötterna något ohyggligt. Det går åt en del mental energi att leva med smärta, i alla fall för mig. Dessutom hade det kommit rikligt med snö vilket gjorde alla utomhus promenader till ett äventyr på kryckor.
Inser att jag egentligen varit sjuk / skadad sedan 15 december. Detta har gjort att jag är efter med allt. Därför har året, de dagar jag inte har coachat eller föreläst hittills bestått av att försöka komma ikapp. Idag kände jag att förutsättningana fanns att detta skulle inträffa. Tanken kittlade skönt. Äntligen kan jag börja fokusera framåt! Blev inte riktigt klar men det känns verkligen befriande att vara där jag är nu.
Idag var jag också i GBG och träffade Mickael och Erica på Talarkompaniet. Det blev ett kul möte. De är så bra människor. Mycket skratt och härliga samtal men ändå ruggigt effektivt. Passade på att fråga Erica lite om tips för fötterrna. Fick höra om något som friidrottarna gör som kallas för värme/kyla behandling. Tydligen grymt effektivt mot inflamationer. Det går till så att man sätter fötterna i en balja med isbitar i fem minuter. (blir en bra mental träning att se om man uthärdar så länge) Därefter doppar man fötterna i vrålvarmt vatten lika länge. Sedan växlar man så ett antal gånger. Skall prova imorgon kväll. Kan inte säga att jag ser fram emot det men det vore skönt att bli av med värken så då är det bara att köra :)
Innan jag åkte till Borås körde jag en coaching med en ny klient.
Inser att jag egentligen varit sjuk / skadad sedan 15 december. Detta har gjort att jag är efter med allt. Därför har året, de dagar jag inte har coachat eller föreläst hittills bestått av att försöka komma ikapp. Idag kände jag att förutsättningana fanns att detta skulle inträffa. Tanken kittlade skönt. Äntligen kan jag börja fokusera framåt! Blev inte riktigt klar men det känns verkligen befriande att vara där jag är nu.
Idag var jag också i GBG och träffade Mickael och Erica på Talarkompaniet. Det blev ett kul möte. De är så bra människor. Mycket skratt och härliga samtal men ändå ruggigt effektivt. Passade på att fråga Erica lite om tips för fötterrna. Fick höra om något som friidrottarna gör som kallas för värme/kyla behandling. Tydligen grymt effektivt mot inflamationer. Det går till så att man sätter fötterna i en balja med isbitar i fem minuter. (blir en bra mental träning att se om man uthärdar så länge) Därefter doppar man fötterna i vrålvarmt vatten lika länge. Sedan växlar man så ett antal gånger. Skall prova imorgon kväll. Kan inte säga att jag ser fram emot det men det vore skönt att bli av med värken så då är det bara att köra :)
Innan jag åkte till Borås körde jag en coaching med en ny klient.
Världens bästa Malin
Att sätta mål ger perspektiv på vad som är viktigt. Vet inte hur många som jag guidat genom TRImap genom åren. Det kändes i alla fall väldigt fint att ha med Malin i år. She´s the one. :)
Skapa ditt bästa år någonsin!
En all-inclusive helg på Stenungsbaden med fullt fokus på 2011. Det blev himla lyckat.
Sitter och summerar alla 32 sidor med mål jag har satt upp för det här året. Känns som om jag har bra koll på hur
jag vill att det här året skall bli.
Malin har precis nyttjat SPA avdelningen och sitter och arbetar med familjemålen.
Till skillnad från förra årets upplaga då schemat löd 14 timmars workshop på lördagen hade jag designat om processen i år. Det blev mer utrymme för bad och eftertanke och ett mer direkt förhållningssätt när vi gjorde målsättningen. Kändes som om det fungerade bra tycker jag.
Vilken härlig dag!
Idag kunde jag bocka av ytterligare ett mål på listan. Målet, som jag satte förra året, var att positionera mig för att göra större föreläsningar för kunder. Mina Lev Nu föreläsningar har för all del varit välbesökta men mina företagsgigg har däremot sällan överstigit hundra personer. Idag skördade jag första frukten av alla ansträngningar. 400 anställda i Folkets Hus i Motala. Jag var euforisk när jag stod vid sidan av scenen och insåg att jag nu gör mitt första "stora" professionella uppdrag.
Hur gick det då? Jo jag var lite nervös när jag gick upp på scenen men det släppte med en gång när jag började snacka. Det kändes riktigt bra. Har inte läst igenom alla 400 utvärderingar ännu men de jag ögnade igenom såg väldigt övertygande ut. Detta var ett uppdrag som Lära för livet fixat och det känns kul att jag nu får förtroendet att göra även sådana här uppdrag. Heja Annika! I vår har jag ytterligare ett tiotal liknande föreläsningar, den största bokade hittills är 800 personer.
Efter föreläsningen åt jag lunch med Mauno som varit min kontaktperson och vi hade ett härligt samtal om pedagogik. Sedan bar det iväg hemåt i ett härligt gnistrande vinterlandskap.
Jag bryr mig inte ens om att jag fick avbok från de som skulle komma på workshopen imorgon. Ingenting kan få mig att må dåligt idag. Jag sjöng i bilen hela vägen hem så jag blev alldeles hes. Har du sett filmen Jerry McQuire och scenen när Tom Cruse sjunger i bilen, då vet du hur jag kände mig. :) Nu somnar jag gott i sängen med ett leende på läpparna. Jag har på känn att det här kommer bli ett riktigt bra år.
Summering av 2010
Satt och lurade på vad jag tyckte var mina största triumfer på det personliga planet förra året. Här är min topp 5 lista:
1 Jag genomförde en USA turné. Ohotad första plats. Sex föreläsningar i USA, bland annat på M.I.T. Världens mest välmeriterade universitet med 65 nobelpristagare bland eleverna känns häftigt. Jag blir speedad bara jag tänker på det. I did it!
2 Jag blev 14 % bättre som föreläsare. Det är min i särklass största förbättring på årsbasis någonsin som föreläsare. Under året som gick slog jag mitt personbästa resultat på föreläsningar ca 20 gånger. Det är mycket träget och målmedvetet arbete som ligger bakom.
3 Jag genomförde New Life 101. Att ha levt i cirka sju år med smärtor och elände och äntligen genom ett antal bra vägval ha genomfört det här känns fantastiskt. Det som gör mig särskilt stolt är att jag när Malin var i Kina tolv dagar lyckades med att träna två pass om dagen som ensam förälder och dessutom egenföretagare. Det om något har ändrat synen på vad jag kan prestera om jag bara vill.
4 Jag var mer synlig i media än någonsin. Totalt blev det trettio tidningsartiklar och reportage. Bland annat Svenska Dagbladet och Pharma Industry som största bedrifter. Det känns lite extra coolt att vara med i ett seriöst magasin. Att jag dessutom fick in en artikel jag skrivit på hela fyra sidor i Pharma Industry bådar gott inför framtiden.
5 Jag skapade två helt nya föreläsningar. Totalt 5 timmar nytt material. Mastermind som en heter fick på mitt första försök bättre betyg än vad snittet för förra årets intränade föreläsningar var. Ett mycket gott första försök.
Årets första träningspass
Efter att ha legat sängliggande i två veckor och hoppat på kryckor i en vecka kändes det väldigt skönt att äntligen kunna träna igen. Det blev ett behagligt pass med min tränare Jörgen. Helt klart nöjd. Vågen visar just nu 99,5 kilo. En bra start att börja det nya året ifrån :)
I helgen åker jag och ett antal drivna människor till Stenungsbaden. Vi skall sätta mål i två hela dagar och verkligen lägga ut en fullständig karta för hela året inom livets alla områden som hälsa, familj, personlig utveckling, karriär och de magiska ögonblicken. Det är fullsatt så det finns ingen möjlighet att följa med. Vill du däremot läsa mer om seminariet och vara tidigt ute för att hänga på nästa år så läs gärna mer på http://www.jespercaron.se/trimap.pdf
Redan nu har jag ett antal idéer kring hur jag vill att mitt år skall se ut. Bland annat vill jag träna mer gruppträning. För er som följt bloggen så har jag under de senaste åtta månaderna blivit mer rörlig i min livsstil. En hel del träning blir det. Vad jag däremot sällan får till det är gruppträning som aerobic och dance, Yoga och zumba osv. Som gammal dansare så är det här avsevärt mer magisk form av träning än att ge sig ut på en cykeltur eller ett löppass. Målet är att på allvar få in den typen av träning med regelbundenhet.
