jespercaron

Hej igen
Jag hoppas av hela mitt hjärta att Du har en häpnadsväckande bra dag!

Har funderat mycket på hur mångfacetterat vi ser på ordet ”märkvärdig”. Det är ett ord som vi verkligen använder med flera olika betydelser. Den ursprungliga betydelsen är förstås ”värd att märkas” vilket är jättepositivt. (Åtminstone om vi lever efter attityden att vi väljer att lägga märke till det som är bra.)

Det märkvärdiga behovet

Vi är alla märkvärdiga! Vi är födda till den här jorden för att vara märkvärdiga! Vi har ett inbyggt BEHOV av att vara märkvärdiga! Det är därför de människor som tillintetgör sin personlighet och gör det till sitthögsta mål att vara som alla andra undrar varför de inte är lyckliga längre. Det finns liksom inget märkvärdigt i det.

Om jag däremot skulle säga till dig att:

”Jag tycker att du är märkvärdig!”

…då skulle många inte betrakta det som en komplimang.

I det hänseendet har ordet mer fått betydelsen att man är lite översittare och besserwisser. Vilket ju för all del också kan vara värt att märka. :)

Ordlistans syn på ordet

På webben finner jag följande synonymer till märkvärdig:

Egendomlig, Konstig, Underlig, Märklig, Besynnerlig, Säregen, Speciell Ovanlig, Intressant, Viktig, Förträfflig, Utomordentlig, Enastående, Struntviktig, Struntförnäm, Stroppig, Mallig

Vad tycker du om den listan?

Större delen av orden har, i alla fall som jag uppfattar det, en lite negativ klang. I talspråk finner vi dock att vi även använder ordet för att beskriva positiva saker. I exempelvis uttrycket

”Jaha, vad var det för märkvärdigt med det?”

I den frågan ligger att vi faktiskt förväntade oss någonting positivt, något som vi tyckte var värt att märkas. (Men som vi sedan tyckte uteblev.)

Det stör mig faktiskt lite. När vi nu har ett så bra ord som "märkvärdig" så har vi styrt det åt det här destruktiva hållet! Det är verkligen dags att vi återerövrar det här ordet och använder det som det positiva ord det faktiskt är. Hjälp mig gärna med det!

Du är märkvärdig!

Så om ingen har sagt det till dig idag...
Jag tycker att du är märkvärdig!
Du är riktigt märkvärdig! 
Alla dina unika egenskaper är märkvärdiga!
Allt som är rätt och riktigt med dig och alla dina fel och brister gör dig märkvärdig!
Din personlighet är märkvärdig!
Det är det som gör dig till den du är!
Var inte som alla andra. Var märkvärdig!
Våga vara ännu mer märkvärdig! Det är där det stora i livet börjar!
Kärlek, godhet och generositet är alltid märkvärdigt!

Vi hörs snart igen!

Lev Nu! – För allt vad du är värd!

MVH Jesper Caron

”Du vet att du är lycklig när du inte vill somna för att verkligheten överträffar drömmarna!”

– Jesper Caron




Prenumeration på IN Action.

Om du tycker att IN Action är av värde för dig och Materialet gör skillnad i ditt liv så är jag tacksam om du rekommenderar det vidare till andra. Att bli prenumerant är mycket enkelt. Man besöker www.jespercaron.se och klickar på knappen ”IN Action”. Därefter fyller man i formuläret och sedan är man prenumerant!

Copyright © Actionplant AB - Innehållet i IN ACTION får kopieras och distribueras för icke kommersiellt bruk så länge som författarens namn, hemsida och kontaktinformation medföljer. Copyright upprätthålls av din personliga ärlighet och integritet.

Det pirrar lite i magen sådär fem minuter innan man skall dra igång. Publiken är på väg att ta plats. Ljudteknikern testar lite ljus. Myggan sitter på plats. Sandvik hade dessutom hyrt Teatern för att få plats. Då känns det ungefär som när jag var liten och väntade på tomten. Skööönt!

Just att föreläsa på en teaterscen känns också lite extra i mig. Som bekant fick jag ju lägga min karriär som musikalartist på hyllan på grund av hjärtat. Jag var på väg uppåt men tvingades avbryta innan de riktigt stora rollerna kom. Då kändes det jäkligt orättvist. Nu däremot är jag väldigt glad för att det blev som det blev. Hjärtoperationen lyckades och jag hittade en karriär som ger mig långt mycket mer än vad musikalandet gjorde. Därför känns det lite som ett slags återupprättelse när jag står och föreläser på en teaterscen.

Det var ett härligt gäng. Tyckte de var lite trötta först men sedan tog de fart och maxade ut fullständigt. Det där med att de var trötta fick sin förklaring sedan. De arbetar nämligen fyrskift så några hade varit vakna duktigt länge när de kom fram till kvällsföreläsningen. (på en fredag dessutom) Då är det inte konstigt om man behöver lite tid på sig att komma loss. Det var många som kom fram efteråt och tackade och sånt betyder mycket för mig. Helt klart en bra avslutning på veckan.

Nej, men bra nära. Det här är en tjej som stod i montern på Konferensmässan. Väldigt trevlig var hon dessutom. Jag frågade henne om hon hört att hon är lik Tove. Och det hade hon mååånga gånger. Jag kan relatera till det eftersom jag genom åren ofta fått höra att jag är lik Christoffer Reeves (Han som spelade Superman ni vet.) Vi snackade lite om det där med att förknippas med någon annan. Det är kul ibland men inte när det blir för ofta. Det är väl som med allting. Om mam väljer att bjuda på det och väljer att se det positivt så kan man ha mycket kul med att vara lik någon annan.

Roligaste minnet jag har med att vara lik superman är när jag var på Universal Studios en gång. Då hade de en lookie-like patrull som gick omkring för att hitta vilka gäster som var lik någon stjärna. Jag kvalificerade mig som tillräckligt lik. Hade dock inte tid att vara kvar under själva tävlingen så exakt hur långt jag kommit i den där tävlingen vet i fasen. Ett kul minne är det i alla fall.

Träffade Jörgen Oom på Arlanda. Vi skulle med samma plan. Jörgen har ända sedan jag började föreläsa varit en av mina förebilder. Dels för att han är en av Sveriges bästa föreläsare men också för att han är en mycket genuin person. Vi har träffats ett par gånger genom åren och varje gång har han frikostigt delat med sig av goda råd för hur jag skall lyckas. Det kommer jag vara livslångt tacksam för. Även denna gång hade vi ett kul samtal.

Det var helt smällfullt på föreläsningen i Jönköping i måndags. Konferenspersonalen ställde in extra stolar i omgångar. Trots det fick några stå upp ut med väggarna för att få plats. Egentligen spelar storleken på publiken ingen roll När jag kör så har jag fokus på att leverera så mycket jag kan för dem som är där oavsett om det är 10, 100 eller 1000-tals personer.

Just det där när de ställer in extra stolar däremot gör att jag får lite extra feber. Det är väl något slags fåfänga som får sig en dos. Jag vet inte. Roligt är det i alla fall. Just den här dagen hade jag ett filmteam på plats. Inser att jag behöver en ny film. De som ligger på youtube är snart tre år gamla och det har hänt en hel del sedan dess.

Körde en föreläsning för Migrationsverket i veckan. Har gjort ett antal föreläsningar för dem tidigare och får alltid väldigt bra betyg där. Vet inte varför vi klickar så bra men så är det. Ett roligt pass och en personalstyrka som verkligen var på hugget. Kul, kul, kul!

 

Det är nog femte gången som jag kör ett föreläsningspass för elever på Chalmers. Känns alltid lika fint att träffa studenter på det här sättet. När jag började föreläsa för några år sedan kändes det osannolikt att jag skulle föreläsa på Sveriges bästa högskolor och universitet. Nu har jag varit på nästan samtliga viktiga utbildningsanläggningar i Sverige och även kört på M.I.T i USA. Det kittlar när jag tänker på det. Just den här gången handlade passet om mentorskap och relationer.

Körde bil idag på väg till ett uppdrag. Ett viktigt uppdrag så jag var verkligen tokfokuserad. (på föreläsningen, inte på bilkörningen.) Snabbt kör en bil ut och jag tokbromsar. Krocken är oundviklig. Vi kör åt sidan och konstaterar snabbt att det inte var några större grejor varken den andra killens bil eller på min bil.

Det visar sig att det inte är hans bil utan hans mammas så han ringer henne. Han ser lite nervös ut. Kanske lite skakad av händelsen, kanske lite nervös för vad morsan skall säga. Själv har jag en hel del adrenalin i kroppen av händelsen. Eftersom det är mitt fel känner jag inte heller att jag kan vara sur på killen. Är lite stressad dock eftersom klockan tickar snabbt och jag skall vara på föreläsning inom kort. Kommer jag hinna?

Till sist kommer hans mamma. I min hjärna tänker jag att hans mamma kommer vara på riktigt dåligt humör. Till min stora förvåning kommer hon till krockplatsen med jordens största leende. Hon säger:

Det är ju du! Du var och föreläste för oss förra veckan. Hon överöser lovord till mig och berättar med stor entusiasm om att de gör övningarna som jag visade. Hennes entusiasm smittar av sig på mig.

Det som tycktes som ett irriterande avbrott i den mentala uppladdningen blev istället den bästa uppladdningen jag kunde ha.



Tillfälligheternas spel eller Verkligheten överträffar tanken. Det blir helt klart inte alltid som man planerar. Ibland blir det väldigt mycket bättre!

En sak är riktigt säker: Idag var det roligt att krocka!