Summering av 2010
Satt och lurade på vad jag tyckte var mina största triumfer på det personliga planet förra året. Här är min topp 5 lista:
1 Jag genomförde en USA turné. Ohotad första plats. Sex föreläsningar i USA, bland annat på M.I.T. Världens mest välmeriterade universitet med 65 nobelpristagare bland eleverna känns häftigt. Jag blir speedad bara jag tänker på det. I did it!
2 Jag blev 14 % bättre som föreläsare. Det är min i särklass största förbättring på årsbasis någonsin som föreläsare. Under året som gick slog jag mitt personbästa resultat på föreläsningar ca 20 gånger. Det är mycket träget och målmedvetet arbete som ligger bakom.
3 Jag genomförde New Life 101. Att ha levt i cirka sju år med smärtor och elände och äntligen genom ett antal bra vägval ha genomfört det här känns fantastiskt. Det som gör mig särskilt stolt är att jag när Malin var i Kina tolv dagar lyckades med att träna två pass om dagen som ensam förälder och dessutom egenföretagare. Det om något har ändrat synen på vad jag kan prestera om jag bara vill.
4 Jag var mer synlig i media än någonsin. Totalt blev det trettio tidningsartiklar och reportage. Bland annat Svenska Dagbladet och Pharma Industry som största bedrifter. Det känns lite extra coolt att vara med i ett seriöst magasin. Att jag dessutom fick in en artikel jag skrivit på hela fyra sidor i Pharma Industry bådar gott inför framtiden.
5 Jag skapade två helt nya föreläsningar. Totalt 5 timmar nytt material. Mastermind som en heter fick på mitt första försök bättre betyg än vad snittet för förra årets intränade föreläsningar var. Ett mycket gott första försök.
Sista uppdraget för säsongen i 40 graders feber
Höll sista föreläsningsuppdraget för säsongen förra onsdagen. Jag hade 40 graders feber och rösten var illa däran. Jag drog i mig ett par värk tabletter strategiskt innan föreläsningen och körde 100 %. Enligt utvärderingarna gick det hem. Enligt min kropp så var det katastrof. När det gäller att föreläsa så är mitt kall så starkt att det inte finns på kartan att ställa in ett uppdrag. Att däremot göra som jag gjorde är ren idioti. För er som sett mig live vet att jag inte gillar att hålla igen. Det är med andra ord ett ordentligt träningspass att köra en föreläsning.
Att "träna" två timmar i 40 graders feber säger sig självt. Det är inte bra. Det är därför det här inlägget kommer först nu. Jag har nämligen varit sängliggande sedan dess. Febern höll i sig i fyra dagar.
Det säger väl allt.
Medan jag har legat där trött och helt utslagen har jag börjat dra upp riktlinjer för nästa år. Jag har känt sista månaden att jag har kört för hårt. Som om tempot jag hållit har tärt på mig. Inte mycket att göra åt när man är mitt uppe i det och ingen fara om man är medveten om att en förändring måste till. Jag har hela tiden sagt till mig själv att vi hänger i fram till sista uppdraget så ägnar vi julledigheten åt nya planer. Så på sätt och vis var det här en fantastiskt bra start på julledigheten.
Jag har hunnit tänka massor i min sjuksäng. Jag har hunnit ta hand om mig på ett sätt som jag aldrig hinner annars. Det som varit särkilt skönt att lägga märke till är och som jag är väldigt stolt över är att jag trots den stora arbetsmängden och de många nätterna från familjen aldrig ruckat på planerad familjetid. Ungarna och Malin har alltid med regelbundenhet fått planerad tid av högsta kvalitet.
Det jag dock inser är att jag själv däremot aldrig har fått samma lyx. Malin är inne på samma spår. Skulle gissa att vi inte är särskilt unika där. Har man småbar så tar dessa underverk tid. Man kan gilla det eller ogilla det. Vi har valt att gilla det. När man sedan försöker få ihop jobb och familj och eventuellt träning eller aktiviteter då finns det inte mycket tid över. Det är lätt att glömma av egentiden där. Vi har lagt in sådan tid veckovis jag och Malin men det verkar inte som om det räcker. Dessutom har jag använt min tid helt fel märker jag nu när jag ser tillbaka på hösten. Grämer mig inte alls över det. Jag har haft förmodligen mitt livs bästa och mest framgångsrika år och jag har upplevt mer lycka och glädje än, förmodligen något annat år också. Det fina är nu, och det kittlar i hela kroppen när jag tänker på det, att jag genom att göra ytterligare justeringar kan skapa ett 2011 som blir ännu bättre. Mums.
En lektion i attityd
På Universal studios har man designat en hel del attraktioner för att man skall bli rejält blöt. Med tanke på vädret är det inget större problem eftersom man är kruttorr på cirka 20 minuter igen en vanlig dag. Därför var det väldigt kul att se en svensk familj ge sig i kast med en av dessa attraktioner. Det var familjen Negg som var ute i semestersvängen. Hela familjen hade sådana där regnponchos på sig för att inte bli blöta. I båten satt också jag och en spansk familj. Inga regnkläder här inte.
För er som har åkt Kållerado på Lisberg så är det här ungefär samma sak men med en nedblötningsfaktor gånger 20. Det dröjde inte länge förrän vattnet började skvätta rejält. I ena halvan av båten sitter jag och den spansktalande familjen och fullständigt tjuter av lycka. Det här är bara helt fantastiskt kul. I andra halvan av båten sitter det fyra personer som på alla sätt och vis kämpar för att inte få vatten på sig. En helt omöjlig uppgift.
Det dröjer inte länge innan mamman i familjen får sig en rejäl dusch som inte ens hennes regnponcho har en chans att motstå. Hon blir fullständigt dyblöt. Där sitter de och muttrar och diskuterar att de minsann skall klaga efteråt...
Jag funderar på om jag skall tillkännage att jag också är från Sverige. Jag kan dock inte komma på något bra att säga utan fortsättera att njuta av den underbara turen. Det skrattretande är att mamman inte fattar hur nära hon var sitt livs upplevelse. Hade hon kunnat min T4 modell hade hon varit där på nolltid!
I kölvattnet av Lisebergs avslutningsfyrverkeri.
I söndags var det säsongsavslutning på Liseberg med traditionsenligt avslutningsfyrverkeri. Som nerd på området var jag självklart där. Själva finalen på fyrverkeriet var något av det bästa jag sett. Oerhört väl komponerat och kraftfullt. Under mina år som föreläsare har jag i stor utsträckning gjort en hel del självanalys och min fashination för fyrverkeri har också fått en analys.
Vad ger det mig? Vad är det som händer i mig? osv.
Den viktigaste aspekten är att jag blir grymt inspirerade. Det förlöser en massa kreativitet inom mig. 28 november 2004 såg jag ett grymt bra fyrverkeri på Epcot center i Florida. Jag var helt speedad efteråt och det ledde fram till min TDK modell som jag nu har utbildat över tio tusen personer i. Utan fyrverkeriet kan jag inte se att modellen hade kommit till. Det var som om jag hade en direktkanal till mina bästa resurser och kunde använda min fulla kapacitet.
Sedan vetskapen om detta fenomen söker jag alltid upp fyrverkeri när jag har viktiga beslut att fatta och när jag är inne i en kreativ process. Har arbetat med att försöka reproducera tillståndet även utan "fyrverkeri triggern" och genom menta träning men hittills har detta bara givit ett begränsat resultat. Jag behöver helt enkelt fortfarande ett riktigt fyrverkeri för att få fram effekten. Om det är ett bevis för att jag kan förbättra min fantasi eller att triggern är så komplex så att jag inte funnit alla viktiga ingredienser (eller något helt annat) låter jag vara osagt. Spännande är det i alla fall.
Att någonting så fel kan bli så rätt
Det hela uppdagades när en rar tjej ringde för att kolla om min föreläsning i Skövde. Ehm.. tänkte jag. Skövde skall vi inte ha någon föreläsning förrän nästa år... Uppenbarligen har den felaktiga annonsen väckt intresse för det har kommit in både telefonsamtal och mail som följd. Några vill gärna se föreläsningen i Skövde (som alltså var för ett år sedan) och andra har i ren nyfikenhet letat sig in på hemsidan och gjort bokningar till Trollhättan trots att vi annonserade för en föreläsning i Skövde. Visst är det coolt!
Till sist lyckades jag få tag på säljaren och i veckan kan vi korrigera misstaget. På måndag däremot kommer tidningsläsarna i Trollhättan återigen läsa om Skövde föreläsningen eftersom den inte går att bromsa.
Med andra ord gör det ingenting om du gör fel saker! Fel saker kan alltid bli rätt så länge intentionen fins att det skall bli rätt. Att däremot göra ingenting leder aldrig någonstans.
Storheten i varje människas liv.
Jag har alltid tyckt om att leka med ord och har genom åren utvecklat en hel del egna sådana.
Avundfrisk är ett sådant ord. Om jag uppfunnit ordet eller någon annan myntat ordet före mig låter jag vara osagt men när jag för första gången använde ordet och sökte i sökmotorerna så fanns det 0 träffar.
Min idé med det ordet var att det var ett ord som jag bara skulle använda när jag föreläste. På så sätt skulle jag kunna se om ordet började sprida sig som en följd av föreläsningarna. Ungefär en gång i månaden har jag varit inne och sökt på ordet. Det första året som föreläsare kom det ingen respons alls. (vilket förmodligen beror på att jag bara hade fem uppdrag det året.J) Sedan började Avundfrisk att dyka upp i enstaka exempel i sökmotorerna. När jag sedan sökte på vem som skrivit kunde jag ibland härleda det till deltagare från en enskild föreläsning. Coolt va?
I år har däremot något fantastiskt hänt. Ordet har börjat användas mycket flitigt. Det är verkligen som om ett momentum har uppstått. I viss mån sammanfaller det kanske med att jag har föreläst för fler människor än någonsin men min gissning är att spridningen nu har väldigt lite med mig att göra. Ordet är bra och därför används det.
Anledningen till att jag berättar det är för att jag vill att du ännu mer skall förstå kraften i att du finns. Det är så lätt att man tror att om jag gör si eller så, vad spelar det för roll? Sanningen är istället att alla människor räknas och varje röst blir hörd. Ett intressant exempel är Riksdagsvalet. Hela Sveriges politiska framtid de närmsta fyra åren hängde på några få röster. Om du inte är nöjd med utgången av valet och valde att inte rösta kan du alltså ha varit en av dem som gjorde att vi idag är där vi är.
Till och med i ett så stort sammanhang som ett Riksdagsval är alltså din röst en mätbar del och det är just din röst som är en del av hela skillnaden.
Miljön är ett annat exempel där effekten blir exakt lika avgörande. Jag hör ideligen människor som säger att vad spelar det för roll om jag inte kör bil. Helt fel. Det spelar en j-kla roll. Genom att du gör något så finns möjligheten att du är med och skapar ett momentum som leder till en helt ny framtid för dig, din omgivning och, som i miljöns fall, hela planeten. Att ha mindre tankar om dig själv är helt oansvarigt om du frågar mig!
Så om du nu är så kraftfull att du kan vara med att påverka en hel planet...
Vad vill du ändra i den här världen?
Vad skulle du vilja var annorlunda?
Vad tycker du skulle behövas mer / eller mindre av?
Du är en människa och har en röst! Använd den!
Trött och segerrik
Min första mentor, Jan-Eric Nyman, sade en sak som jag aldrig kommer att glömma. Man måste hinna längta. Visst är det bra? Man måste hinna längta! Det är ett av det smartaste tipsen man kan ge en som är fokuserad tycker jag. En av de bästa lärarna jag haft, Anders Lindnér, använde ett klassiskt ordspråk för att säga samma sak. Livet är fullt av smultronställen. Jag har alltid fått enormt mycket hopp av de orden. Det finns så mycket inbyggt i det uttrycket. Dels att inte stirra sig blind för mycket på en sak men också att inte gråta över det som inte blev eftersom det alltid finns någonting annat.
I helgen skall jag hinna längta efter mitt arbete som jag fullkomligt älskar av hela mitt hjärta och jag skall också besöka smultronställen som jag gått förbi den här veckan.
ha en bra helg och gör den till något alldeles extra!
Man borde göra något
Har under en längre tid haft något som gått och gnagt och det är det här med den globala uppvärmningen. Det känns som om nästan alla är medvetna om det här idag men ingen gör någonting. Alla flyr in i sina egna vardagsutmaningar och skiter i det som är det absolut viktigaste. Har samlat några av de vanligaste ursäkterna jag får i ansiktet:
1 - Marknaden fixar det!
Svar: Det verkar inte så. Eftersom vi kunder fortfarande väljer billigt till varje pris ändrar inte marknaden på sig mer än nödvändigt.
2 - Politikerna fixar det!
Svar: Efter det senaste toppmötet som skulle bli det stora genombrottet efter Kyoto-avtalet är det uppenbart att politikerna inte har det mod som krävs för att fatta nödvändiga beslut.
3 - Jag läste någonstans att det bara var en bluff!
Svar: Idag finns det en konsensus bland seriösa forskare att (1) det pågår en global uppvärmning (2) vi människor är en stor bov i dramat (3) om vi inte ändrar livsstil så kommer det att få katastrofala följder som vi idag inte ens kan föreställa oss.
4 - Det är redan för sent.
Svar: Den här är lite klurig eftersom tron på att det är så bara föder destruktiva beteenden. Om det är sant så varför bry sig... Därför är det kanske särskilt viktigt att göra något eftersom dagen som det definitivt är för sent närmar sig.
5 - Men jag har bytt till lågenergilampor och dessutom köper vi ekologiskt när det är rabatt!
Svar: Här blir jag nästan arg varje gång jag hör det här. Som om dessa lågenergilampor löser hela problemet! Det fungerar i stället som ett slags samvetsbedövare som har motsatt effekt.
6 - Jag blir så deprimerad varje gång jag tänker på det.
Svar: Just därför kanske vi måste börja ta det på allvar. För även om du flyr bort från en lögn så är det fortfarande en lögn du lever i. Enda sättet att bli fri från lögnen är att erkänna sanningen hur smärtsamt det än är. Det är, som jag ser det, första steget till verklig lycka.
7 - Det verkar så tråkigt att leva om man skall vara miljövänlig.
Svar: Helt klart innebär en ren livsföring att man får ändra sin livsstil men de bästa sakerna i livet, det som skapar den största lyckan, om du är helt ärlig, skapar inga miljöproblem. Den som måste resa utomlands sex gånger om året för att må bra har stora problem inte den som blir lycklig av ett leende.
För egen del känns det som mina egna miljöbeslut inte räcker längre. Jag vill åstadkomma mer. Därför har en tanke vuxit sakta men säkert i ungefär två års tid att starta något slags organisation som arbetar för planeten. Jag inser att jag har möjlighet att påverka en hel del eftersom jag träffar så många människor varje år. På senare tid har jag dessutom kopplat en hel del folk till mig för att säkerställa att det här blir av. Om du känner som jag att du vill göra något, men kanske inte vet hur eller vad, tror jag att det här kanske kan vara något för dig.
Några snabbfakta:
Organisationen heter Actionplant Foundation.
Vi är en livsstilsorganisation (och ingen miljöorganisation.)
Vi tror på att inspirera och locka till förändring (och inte komma med pekpinnar och skuldkänslor.)
Vi tycker att livet är värt att levas fullt ut (och tror att det är förenligt att uppnå helt utan miljöproblem.)
Så här ser logotypen ut:
Tjejen som har gjort grafisk profil och design heter Åsa Torstensson
och är som synes helt grymt duktig. Hennes hemsida är http://www.asa-torstensson.se/
Bästa hälsningar
/Jesper Caron
Paybacktime!!!
När jag skulle cykla till kontoret igår vräkte regnet ner. Det var en fantastisk möjlighet att bemästra sitt tillstånd! Något motvilligt tog jag tjuren i hornen och gick ut från ett torrt varmt hus ut i det kalla regnet med vetskapen om att jag skulle cykla 45 minuter. På väg från vårt bostadsområde träffar jag en granne som ett par gånger har gett lite spydiga kommentarer för mitt cyklande. I vanliga fall kan jag ta sådant men idag hade jag inte jobbat upp dagsformen ännu så det träffade inte riktigt lika bra.
När han kör om mig med sin bil vinkar han lite triumferande eftersom han sitter i en varm torr bil. Här började jag mitt självarbete för dagen. Anledningen till att jag brinner så för det här med att optimera sitt tillstånd är just för att det är hela skillnaden många gånger. Eftersom jag inte hade jobbat upp ett bra tillstånd så var jag inte mottaglig för hans osmidiga sätt. När jag däremot befinner mig i ett topptillstånd så biter ingenting på mig. Känner du igen dig? Bra tillstånd = tålamod i överflöd, dåligt tillstånd = Klarar inte av en enda liten kommentar.
Det fina med att röra på sig är att man får så mycket bra känslor gratis genom alla endorfiner som rusar i kropppen. Jag blev rätt laddad när jag började tänka på alla fördelar jag får som han inte får:
+ Bättre hälsa och kondition
+ Sparar bensinpengar
+ En annorlunda upplevelse och ett litet vardagsäventyr.
+ Jag gör en ovärderlig insats för miljön genom att inte släppa ut någon CO2.
På bara några minuter inser jag att det är jag som är den stora vinnaren här. Inte han. Jag skrattar gott när jag tänker på det. Den mycket härliga tillfälligheten sker den här dagen som lite grädde på moset. Gud har verkligen humor!
När jag kommit halvvägs ser jag bilkön in till stan. Faktum är att jag aldrig har sett en liknande bilkö i Borås. Det är ett enormt tryck på vägarna just den här dagen. Trafiken står helt still. Jag kör om bil efter bil och till sist... så ser jag hans bil. Det känns skönt att lika triumferande vinka till honom där han sitter helt stillastående i bilkön. (Jag vet. Det är inte bra attityd att göra så men det kändes bra.) Jag har en känsla av att jag inte kommer att få fler kommentarer kring det här med cyklandet i framtiden.
Att ta bort en begränsande övertygelse
Under hela mitt liv har jag haft en idé om att jag inte är händig. Inte med alla saker men med några stora områden. Ett sådant område är bilar. Detta har gjort att jag konstant har undvikit all kontakt med allt som sitter under bilen eller under motorn. I min årsmålsättning skrev jag ned att jag skulle krossa ett par av dessa övertygelser. Bland annat den här. Därför kom det påpassligt nu att lagom tills att vi skulle sälja vår Skoda så rasade bromsarna ihop.
På nära håll har jag en som är duktig med maskiner: Åke. Eftersom vi hade spekulanter på bilen som skulle komma som idag hade jag bokat om ett par möten för att kunna vara med och genomföra arbetet.
För att jag skulle ha en ärlig chans att genomföra arbetet delade vi upp det så att Åke gjorde ena sidan och sedan gjorde jag arbetet på andra sidan. Det gick väldigt bra faktiskt och var inte särskilt svårt. (Vilket nästan alltid är fallet med begränsningar man har om sig själv. Dessutom var det väldigt skönt att byta miljö och göra något som jag aldrig har gjort tidigare. :)
Nästa bild har jag fixat en tävling för er som inte är så vana vid de här delarna av bilen. Meningen är att du skall gissa vilken del som är bytt! ;)
På kvällen kom bilspekulanterna och det blev affär helt enkelt.
Här åker nya ägaren iväg. Jag blir alltid lite nostalgisk vid sådana här tillfällen. Jag tänker på hur många timmar familjen har tillbringat i bilen och allt kul som vi har gjort för att få tiden att gå. Vi har varit helnöjda Skoda ägare. Spännande att notera är hur mycket det varumärket har utvecklats på bara 4,5 år. När vi köpte bilen var det många som sade: Skoda! ha, ha, ha! Hur kan ni köpa sånt skräp? Idag däremot är det inte många som skrattar. De vinner tävlingar i kundnöjdhet och gör fantastiskt bra bilar. Inser att det här faktiskt är första bilen jag har haft som inte haft några problem.
Så här ser nya bilen ut. Här plåtad med mina tre andra älsklingar.
Jag går ur den här dagen med en ny erfarenhet och större tro på mig själv. Syfter har förstås inte varit att bli belmekaniker. Det var inte det som den här dagen handlade om. Det var att ta bort begränsningar. Det mesta som hindrar oss är just att vi har en inre tro att vi inte kan, att vi inte duger, att det inte går osv. Det är lätt att ta till för att slippa ta itu med saker. De där ursäkterna ligger så gott i munnen. Jag är sån... Jag kan inte... Som mentala godisbitar som hindrar oss från att bli större. Bort med dom bara! Det känns så skönt att bli större.
Så även om det var en aldrig så obetydlig liten grej så var det en seger och segrar är sköna! Det är kul att vinna!
Kreativ träning.
Det här är världens bästa trummaskin för er som inte vet det.
Här är två av mina favvosynthar.
Trots att det är över tio år sedan jag lämnade musikbranschen så ringer det fortfarande kunder som vill att jag skall komponera och producera musik. Jag blir alltid väldigt smickrad. Eftersom uppdraget inkräktar på semestern tog jag tid på mig innan jag fattade beslutet att tacka ja. Nu blir det till att komponera 30 låtar ASAP.
Har kommit igång fint och har redan ett par låtar klara som jag tycker är bra. Vet inte hur hemligt det här är så jag vågar inte publicera något ännu men vem vet.
MålBILd!
Det känns viktigt för mig att ha en svensk bil eftersom jag arbetar, mestadels i alla fall, för företag i Sverige. Jag har en enorm tro på att handla lokalt och regionalt. Läs gärna inlägg http://jespercaron.blogg.se/2010/april/saab-9-3x.html
I början av året satte jag upp som mål att vi skall byta bil i år. Numera sitter det bilder på Saab 9-3 överallt. Det är så häftigt med målbilder hur det sätter igång processer inombords. Jag menar, egentligen är det bara en bil, men arbetsmoralen jag får av att tänka på målet är helt ovärderlig. Det fina är att när jag lämnar ungarna på dagis så står det en Saab på parkeringen. Jag blir med en gång superladdad. Om jag inte vaknat till innan dess så är jag garanterat vaken efteråt.
Hur triggar du dig för att må och prestera bättre?
Hur skapar du laddning för att uppnå dina mål?
Nomi kan själv
Har försökt truga i Nomi mat i säkert 45 minuter. Ingenting fungerar. Eftersom jag sedan länge har ledsnat på att sitta där och truga låter jag helt enkelt Nomi äta för egen maskin. Då slinker den här portionen ner i ett nafs. Vad som saknades var, skulle jag gissa, utmaningen. Behovet av att växa är inte att underskatta. Därför har jag låtit Nomi prova ett antal saker som hon inte har gjort själv under helgen. Det har fungerat fint. Sitter just och tänker på hur många människor det finns ute i världen som gör en dålig insats i sin livsföring för att de inte ges utrymme att växa.
Ger du din omgivning möjlighet att växa?
Får du själv möjlighet att växa av de omkring dig?
Har du möjlighet att utvecklas på ditt jobb?
Att växa är att leva!
Vad vet vi egentligen?
Däremot är det svårt för att inte säga omöjligt att fejka en känsla. I det komplexa uttryck som utgör en människas känslokod verkar det omöjligt att fejka lycka om man är ledsen eller ointresse om man är intresserad osv. Hela vårt väsen skickar signaler hela tiden utan att vi tänker på det. Mycket spännande.
Hörde en bra historia idag från en av de jag coachade som beskriver fenomenet på ett bra sätt.
Det hela ägde rum på en matmarknad här i Borås. En man står före i kön och har köpt barnmat, blöjor, ost och ett sexpack öl. När mannen skulle betala saknades det pengar på kortet varför han lägger bort blöjpaketet. När de provar att dra kortet igen fungerar det fortfarande inte. Då plockar mannen bort barnmaten men inte heller det fungerar. Då tar mannen bort osten och då går köpet igenom.
Utifrån det här är det ganska lätt att utläsa vad som mannen just vid det här ögonblicket värderade högst. Mer än så vet vi inte. Här på Actionplant kontoret har vi vänt och vritt på den här historien en hel del nu. För det kan finnas en hel del alternativ till den förklaring som vi uppfattar som mest självklar.
Ett uppslag som är möjligt är: Mannen kanske hade ost, blöjor och barnmat hemma och skulle bara köpa till lite för att det säkert skulle finnas hemma. Däremot var ölen slut just den dagen skulle grabbarna se på fotboll och dricka ett par öl tillsammans. Men någon tänker kanske så här att då kan man åtminstone utläsa att han dricker öl men inte ens det är säkert om vi tittar tillräckligt stort. Mannen kanske hade lovat att köpa öl åt en kompis som inte hann just den dagen och därför kände mannen det viktigare att hålla löftet till kompisen än att tänka på sig själv oavsett vilka varor det gällde.
I de två perspektiven kan handlingen framstå som mer "vettig".
Stephen Covey berättade en gång en historia för mig som jag tyckte var fantastiskt bra. Den ägde rum en gång när han åkte tunnelbana i New York. Ombord i vagnen fanns en pappa med sina två barn. Barnen var sjövilda och oerhört störiga. Stephen blev mer och mer irriterad för att pappan inte bad barnen att lugna sig. Till sist kunde han inte hejda sig utan säger åt pappan att han minsann fick ta ansvar för sina barn och inte låta dem hålla på som de gjorde. Pappan svarade då lågmält: Jo, jag antar att du har rätt. Du förstår, barnens mamma dog idag så jag antar att de inte vet hur de skall hantera situationen och ärligt talat vet jag inte riktigt själv vad jag skall ta mig till.
Just därför måste vi sträva efter att:
Var kärleksfull för du vet aldrig vem som mest behöver din kärlek!
Var förstående för du aldrig vem som suktar efter att bli förstådd!
Var lyhörd för du vet aldrig vem som verkligen längtar efter att få sin röst hörd!
Var tacksam för du vet aldrig när det som betyder mest för dig försvinner!
Du har aldrig fått någon att må bra i onödan!
Lev Nu - För allt vad du är värd!
Den bästa och den värsta dagen i mitt liv.
Den här dagen var länge en dag en oerhört smärtsam dag för mig. Min egen student var allt annat än lycklig. I stort sett hela min tid från högstadiet och gymnasiet var jobbig för mig. Jag kände då att jag inte dög och att jag inte var värd att älskas. I takt med att åren gick blev jag allt mer "lurig" i min jakt efter att hitta rätt. Sanningen var att jag hade en verklighetsuppfattning som var väldigt konstig och ju mer jag försökte desto värre blev det.
Hela tiden kände jag också att det var viktigt att ingen fick reda på hur dåligt jag mådde så samtidigt försökte jag bygga upp en bild av hur bra det var och hur framåt jag var. Trodde verkligen att ingen märkte det. :)
När det väl var dags för studenten så ändrades allt det där. Jag minns fortfarande hur jag vaknade på morgonen för att fira "den lyckligaste dagen i livet" och det kändes allt annat än det. Redan på morgonen insåg jag att något måste ändras. Jag var less på att spela någon som jag inte var och jag kände att jag behöver inte låtsas längre. Det visade sig på fler än ett sätt under den dagen.
Jag fattade då ett beslut som hänger med mig än idag. För som jag kände då så var det alla andras fel att jag mådde dåligt. Att alla andra var elaka, syniska och hårda. Så med den världsbilden bestämde jag att Ingen skall få mig att må dåligt mer i mitt liv. (Väldigt långt från det jag föreläser om idag men ändå ett rejält kliv framåt)
Många gånger sedan dess har jag kommit tillbaka till den känslan. Det är ett bra sätt att nollställa sig.
Som du säkert har räknat ut räckte inte det beslutet för att städa upp hela mitt känsloliv men det var där resan började.
Länge var därför studenten en smärtsam dag eftersom varje gång det hände så blev jag påmind om allt som var jobbigt och alla smärtsamma år. Det fina är dock att just det här med att bli påmind gör att man tvingas arbeta ännu mer med sig själv. Idag firar jag studenten som ett slags pånyttfödelse. Jag kan med stolthet se att mitt liv tog en vändning den där smärtsamma dagen för nitton år sedan.
Idag stod jag en lång stund och tittade på alla lastbilar som passerade och det slog mig att det var ganska många som stod där på lastbilsflaken och firade den lyckligaste dagen i sitt liv som såg ganska vilsna och härjade ut.
När jag stod där på min student så trodde jag på fullaste allvar att jag var den enda som kände så.
En helt ny känsla!!
Som du säkert redan är medveten styr hur vi använder kroppen de känslor vi känner i betydande utsträckning.
Det händer någon enstaka gång att jag får mothugg på det här när jag föreläser. Mycket spännande faktiskt eftersom det är så oerhört lätt att bevisa sambandet. Dessutom finns det tonvis med seriös forskning och studier som stödjer detta faktum. Men för sakens skull kan jag ge exemplet med träning. Om du någon gång har varit lite låg och går och tränar en timma så att du blir svettig. Kan du ens komma ihåg varför du var låg innan då?
Därför var det kul när Neo kom och berättade om en ny känsla som han hade uppfunnit. Han kallade den för "Gladarg" och det är, som du säkert kan räkna ut, en kombination av att vara glad och arg på samma gång.
Jag frågade Neo om han kunde visa hur det ser ut när man är gladarg och det kunde han ju självklart. Se på bilden!
Som du ser på bilden så rynkar han ihop näsan och partiet vid ögonen (som när man gör känslan arg) och sedan sätter han ett stort leende till den här känslan (som man förstås gör när man är glad) Det lustiga uppstår förstås om du på allvar försöker kombinera ihop känslorna. Det uppstår en känsla i kroppen som jag aldrig har känt förrut!!! Kan inte riktigt säga om jag gillar känslan eller inte. Rent logiskt sett är det väl så att man sällan, för att inte säga aldrig, är arg och glad på samma gång, varför känslan känns fullständigt ovan och konstig.
Prova själv så får du se!
