jespercaron

En ruskigt bra träningsform är att arbeta i trädgården. Jag har funderat en hel del på det här. Hur mycket träning blir det egentligen när man arbetar i trädgården. Beslutade mig för att ta på pulsklockan idag för att se efter. Efter en hel dags träning visade klockan att jag hade varit uppe i ett aerobiskt träningsintervall i över fyra timmar. Dessutom hade jag extrem puls i över 20 minuter. Med andra ord ett riktigt bra träningspass. Tror dessutom att jag arbetade lite extra frenetiskt som en följd av pulsklockan varför den helt klart är här för att stanna.
Att arbeta i trädgården påminner mycket om funktionell träning faktiskt.

Summerar dagens träningspass med följande moment :)

Klippa gräset
Dra upp en enbuske (Grymt bra träning! Nästan värt att plantera lite skit som man drar upp året därpå hehe)
Flytta marktegel. Passade på att lyfta två i varje hand och dessutom göra axelpress när jag flyttade dem.
Lasta jord och sand
Löpartävling med Neo. Neo brukar springa runt huset på tid. Idag ville han att jag skulle göra det. Visserligen inte många minuters träning men jag tog tävlingen på stort allvar och kunde konstatera en puls på över 170 i alla fall.

När jag summerar veckan så slutade jag på ett riktigt bra resultat. Det enda som inte rört på sig särskilt mycket är vågen. Kan säkert bero på att jag inte orkat laga två olika maträtter till mig och ungarna varför kosthållningen har varit sämre än vad den brukar. Mer traditionell husmaskost istället för min specialmat. Men det blir förstås ändring på det nu när jag har lite mer tid. När jag går in i andra halvan av New Life skall kosten få sig ytterligare en uppryckning. Kan konstatera att primära fokuset har legat på träning och kosten har varit sekundär. Nu skall även kosten bli primär.

Ser fram emot en ny härlig vecka!

Avstod från träning idag eftersom jag ville att familjen skulle vara samlad nu när Malin kom hem.

Nomi blev överlycklig över att se mamma igen. Jag och Neo med för den delen. Det blev en dag med mycket kärlek idag. Precis vad samtliga i familjen behövde. Skönt

Tog familjen på en liten promenad idag. Jätteskönt. Hade träningsvärk idag varför det kändes mer än tillräckligt med lite lågintensiv träning.

Lyckades få in en liten promenad imorse trots en lång och intensiv dag. Skönt att rensa hjärnan lite innan jag skulle in och köra föreläsning.

Lämnade ungarna hos mormor och morfar för att kunna få till det med ett uppdrag jag har imorgon. Det blir en föreläsning för Migrationsverket med titeln Frigör din inre styrka. Det kommer bli bra. Jag är väl förberedd och inläst på vad jag skall göra. 

Skönt att mormor och morfar kan rycka in. Relationen mellan mannen och kvinnans föräldrar brukar i film beskrivas som svåra och frostiga. Det är alltid en massa trassel och invecklade förhållningssätt. Så är det inte för oss. Jag känner verkligen att jag har jordens bästa svärföräldrar. Inte bara jag som tycker så förresten. Ungarna älskar att var hos dom också. Jag vet dessutom att de är i bra händer så jag kan tryggt fortsätta färden mot Västerås.



Visst är hon rätt lik mig?

Lyckades komma iväg på lunchen och träna Bodypump. Skönt att få lite styrketräning som omväxling. Har således kammat hem hela fem träningspoäng hittills den här veckan.

Klurar en hel del på hur jag skall få till träningen kul nu när jag har barnen på kvällarna. Idag kom jag på en lösning som jag bestämde mig för att prova. Jag har hela tiden haft fokus på vad jag kan träna när barnen sover. Idag ändrade jag utgångsläge och funderade på vilken träning jag kan göra när barnen är vakna. Ett problem att träna tillsammans med Neo och Nomi är att de blir trötta och jag bara halvtrött. Jag behövde alltså komma på ett sätt som fungerar så att jag får träning men inte nödvändigtvis dom.

Åkte därför till Sportex och köpte en cykelvagn idag. Neo var minst sagt begeistrad. 



Hade inte kunnat föreställa mig hur bra träning det var. Uppförsbackar med 50 kilo packning är grymt bra träning. Totalt var vi ute i cirka 90 minuter. I den branta och över en kilometer långa "djävulsbacken" var pulsen uppe i 198 när jag närmade mig toppen. Synnerligen slagkraftig träning. Jag njöt i fulla drag. Neo tyckte dock att det gick lite långsamt i uppförsbacken :)

Halvvägs tog vi en liten paus där barnen fick äta glass. Ett uppskattat inslag som synes.





Kruxet med att avverka långa pass med barnen är att de kan få långtråkigt. Har börjat fundera på att köra tre-fyra timmar. För att få det att fungera får man ha lite kul aktiviteter med sig samt lite pauser in emellan. Kanske kan cykla till Neos kompis Simon i Sandared. Det blir nästan sju mil. En bra sträcka med andra ord. Funderar på att ha ett slags tema på vägen. Är man lite fantasilös har jag luskat ut att man kan ha med en mini DVD med i vagnen.

Med andra ord slipper jag att träna när ungarna har lagt sig idag. Istället blir det en mycket bra bok "Vägen till mästerskapet" med Brian Tracy. Det var åratal sedan jag läste den så det skall bli spännande att se vad jag tycker om den nu.

Idag har varit en fantastisk dag på många sätt. Den har varit sprängfull med saker som jag älskar. Det enda som har gjort lite ont var att säga adjö till Malin. Nu blir det tolv dagar utan henne. Vi kommer att längta jättemycket.



Kan undra om hon har kommit fram ännu?

Idag har jag kört två coachningar och en halvdagsutbildning. Därefter blev det ilfart till att hämta Nomi hos min mamma och Neo på dagis. Sedan hann vi med ett par ärenden innan vi åkte till ICA maxi för att handla. Det blev en härlig kväll med barnen därefter. Skööööööönt.

Tog en ordentlig tur med familjen idag. Skönt att vara ute och röra på sig. Det var vårmarknad i stan så vi hade ett bra mål för vår promenad.

Hel dag med familjen. Jag som hade planerat att komma ikapp med träningen. Hur lyckas man med både träning och familjen? Jag har mycket att lära här. Har suttit och arbetat fram en massa strategier för att kunna kombinera de båda. Imorgon får det följaktligen bli desto mer träning. Som tur är arbetar jag både lördag och söndag och kommer alltså att kunna komma upp i tolv pass denna veckan trots allt.

Idag blev det två timmar dans på bröllopsfesten. Eftersom jag var chaufför och höll mig nykter och dessutom drack bara vatten känner jag tydligt att det här räknas som träningspass. Som bekant har jag svårt att hålla igen på dansgolvet varför jag även utan pulsklocka vet om att jag peakar lite då och då. Bra jobbat Jesper.

Efter gårdagens noll träningspass är det ultraviktigt att jag fullföljer veckans pass för att inte hamna efter. Detta innebar en utmaning eftersom jag idag hade två föreläsningsuppdrag. Tidigt smet jag iväg upp och körde ett långt cykelpass. Hjärnan var fullt sysselsatt med dagens föreläsningar så det kändes oerhört skönt att komma ut på cykeln.

Lyckades senare också få till ett konditionspass på Onyx. Körde intervall träning på motionscykeln. Växlade mellan 150 och 160 pulsslag per minut. De flesta auktoriteter jag har träffat hävdar att de bästa intervallen man kan ha är inom aerobiskt intervall och strax över. På så sätt kan man köra ett långt pass som ändå är uthärdligt. Dessutom får man full behållning av intervallträningen.



Så dagen bjöd på två träningspoäng trots ett tajt schema. Jag är mycket stolt. Det är nämligen lätt att lyckas när förhållandena är enkla. Det är när det blir mer komplicerat som man med säkerthet vet om man är rätt ute eller inte.

Malin har säljmöte den här veckan vilket gör att de dagar som jag inte kör föreläsningar så hämtar och lämnar jag på dagis. Jättekul eftersom jag får ännu  mera tid med ungarna. Det skapar också en situation där jag får vara ännu mer disciplinerad för att installera den nya livsstilen. Kort sagt möjligheterna till träning blir mer komplicerade. Idag löste jag det hela genom att smita iväg på lunchen och köra pass på Onyx.

Den träningsform som jag älskar allra mest är gruppträning till musik. Inget snack om saken. Det är så skönt när man taggar varandra i gruppen. Musiken gör också att jag glömmer av att jag tar ut mig. Det är först när passet är slut som jag kommer på hur trött jag är i kroppen. Idag var det Mia som höll ett pass som kallades för Functional moves. Funktionell träning i grupp helt enkelt.

Det här med funktionell träning går som en löpeld genom landet och övningarna blir allt mer utvecklade. Detta i kombination med att Mia är en fantastisk instruktör gjorde passet fullständigt toppen. Jag känner redan träningsvärk i småmuskler som jag inte trodde fanns :) Lunchpass är inte sista gången jag kör. Passar utmärkt eftersom jag har gymmet 20 meter från kontoret!

På kvällen körde jag lite styrka och streching hemma för att få till mitt andra pass. På vågen visade sig en ny rekordvikt också. På söndag får du se vilka resultat som veckan har givit.

New Life 101 visar redan det som jag föreläser om: Det är oerhört enkelt att lyckas! Det handlar egentligen bara om att göra rätt saker i tillräckligt stor utsträckning. Denna princip är applicerbar i livets alla skeden och områden. Det som är enkelt att göra är dock också enkelt att låta bli att göra. Det är där disciplinen blir viktig för att installera en vinnande vana. Om 78 dagar får vi se hur självklart jag tycker att det är med mitt nya liv. Det känns redan som om jag är "fast" i min nya livsstil men vi skall inte gå händelserna i förväg.

Märker hur himla fokuserad jag blir när jag tränar. I mitt tidigare liv kunde jag ibland vara lite disträ på morgonen och fick lägga schemat så det passade mitt humör bättre. Numera kan jag göra som jag själv vill. Helt säkert därför att jag kört ett rejält träningspass innan jag sätter mig vid skrivbordet. Konstigt att jag inte kommit på det tidigare. (Jag menar det är inte någon direkt nyhet att man får bättre koncentrationsförmåga när man tränar)
Idag blev det två cykelpass i alla fall. Det ena i en härligt varm vårsol och det andra i becksvart mörker.

Nomi somnade tidigt och Malin var lite trött så jag och Neo smet iväg och firade Valborg själva. Eftersom regnet hängde i luften hade man förlagt hela firandet inomhus i Kinnarumma kyrka. Jättemysigt. Lustigt nog var det flera kända ansikten med i kören. Neo och jag tyckte dock att talet var i segaste laget. Det fick mig att tänka på mitt eget arbete och vikten av att kunna förmedla och inducera känslor. Jag skojar inte om jag säger att jag sett säkert 200 av Sveriges mest anseda föreläsare och till och med i eliten finns det folk som inte har den förmågan. För egen del anser jag det som ett av de viktigaste kriterierna hos en föreläsare att kunna beröra. Jag har alltid känt att såna där snushurtiga föreläsningar om ett glas som är halvfullt eller halvtomt är rätt banala. Så här ser i alla fall jag och Neo ut när vi sitter i kyrkan



Efteråt var det fyrverkeri och sådant tycker både jag och Neo om. Att vara med Neo så här är så himla magiskt. Jag får gnugga mig i ögonen för att på allvar förstå att jag får ha ett sådant underverk i mitt liv. Jag är så tacksam för det. Tänker för mig själv att jag skulle kunna ta bort nästan allting i livet men inte Neo, Nomi och Malin. Det är de som gör livet värt att leva. Tusen tack för att jag får ha så mycket kärlek i mitt liv.