jespercaron

Träffar ibland på människor som är såååå duktiga på att avgöra vad folk är för skrot och korn. Hur snabbt dömer du en människa? Jag själv tvingas erkänna att jag går i fällan då och då. Ju mer jag lär mig om människor så inser jag dock att första intrycket sällan ger en komplett bild av det som pågår på insidan. Det kan däremot ge ledtrådar eller uppslag för hur saker och ting ligger till men inte hela bilden.

Däremot är det svårt för att inte säga omöjligt att fejka en känsla. I det komplexa uttryck som utgör en människas känslokod verkar det omöjligt att fejka lycka om man är ledsen eller ointresse om man är intresserad osv. Hela vårt väsen skickar signaler hela tiden utan att vi tänker på det. Mycket spännande.

Hörde en bra historia idag från en av de jag coachade som beskriver fenomenet på ett bra sätt.

Det hela ägde rum på en matmarknad här i Borås. En man står före i kön och har köpt barnmat, blöjor, ost och ett sexpack öl. När mannen skulle betala saknades det pengar på kortet varför han lägger bort blöjpaketet. När de provar att dra kortet igen fungerar det fortfarande inte. Då plockar mannen bort barnmaten men inte heller det fungerar. Då tar mannen bort osten och då går köpet igenom.

Utifrån det här är det ganska lätt att utläsa vad som mannen just vid det här ögonblicket värderade högst. Mer än så vet vi inte. Här på Actionplant kontoret har vi vänt och vritt på den här historien en hel del nu. För det kan finnas en hel del alternativ till den förklaring som vi uppfattar som mest självklar.

Ett uppslag som är möjligt är: Mannen kanske hade ost, blöjor och barnmat hemma och skulle bara köpa till lite för att det säkert skulle finnas hemma. Däremot var ölen slut just den dagen skulle grabbarna se på fotboll och dricka ett par öl tillsammans. Men någon tänker kanske så här att då kan man åtminstone utläsa att han dricker öl men inte ens det är säkert om vi tittar tillräckligt stort. Mannen kanske hade lovat att köpa öl åt en kompis som inte hann just den dagen och därför kände mannen det viktigare att hålla löftet till kompisen än att tänka på sig själv oavsett vilka varor det gällde.

I de två perspektiven kan handlingen framstå som mer "vettig".

Stephen Covey berättade en gång en historia för mig som jag tyckte var fantastiskt bra. Den ägde rum en gång när han åkte tunnelbana i New York. Ombord i vagnen fanns en pappa med sina två barn. Barnen var sjövilda och oerhört störiga. Stephen blev mer och mer irriterad för att pappan inte bad barnen att lugna sig. Till sist kunde han inte hejda sig utan säger åt pappan att han minsann fick ta ansvar för sina barn och inte låta dem hålla på som de gjorde. Pappan svarade då lågmält: Jo, jag antar att du har rätt. Du förstår, barnens mamma dog idag så jag antar att de inte vet hur de skall hantera situationen och ärligt talat vet jag inte riktigt själv vad jag skall ta mig till.

Just därför måste vi sträva efter att:

Var kärleksfull för du vet aldrig vem som mest behöver din kärlek!
Var förstående för du aldrig vem som suktar efter att bli förstådd!
Var lyhörd för du vet aldrig vem som verkligen längtar efter att få sin röst hörd!
Var tacksam för du vet aldrig när det som betyder mest för dig försvinner!

Du har aldrig fått någon att må bra i onödan!

Lev Nu - För allt vad du är värd!