Do the thing and you shall have the power! - Emerson
Detta är några av mina starkaste ledord när jag har ett stort beslut att fatta. Inser att det var över ett halvår sedan jag föreläste på engelska. Brukar vilja ha gott om tid för att få upp flåset ordentligt. Därför hade jag en snabb vånda när Annika på Lära för livet ringde om ett brådskande uppdrag... på engelska. Jag har drillat engelskan hela helgen och inser att det går väldigt bra nu. På onsdag skall de få sig en 100 %ig föreläsning.
Det här blir en bra repetition för mig eftersom det nu är helt klart att jag skall föreläsa på MIT (Massachusetts Institute of Technology) i USA inom kort. MIT är världens i särklass mest välmeriterade Universitet. Bland eleverna finns hela 75(!) nobelpris vinnare. Tanken är oerhört inspirerande att jag skall föreläsa just där. När jag tänker på det känns det som en bra uppvärmning att föreläsa nu på onsdag.
Utvecklingsdag med Actionplant
Noomi föreläste om projicering. Tyvärr kunde jag inte vara med för jag lyckades inte fixa barnvakt till hela dagen. Fick avvika efter en halvtimma.
Tog också en bild på Robban när han visar en applikation på sin dator. Visst ser han mallig ut när han har ett helt gäng med coacher runt sig.
Längtar redan till nästa gång vi skall samla ihop teamet. Jag känner mig verkligen välsignad att ha förmånen att omge mig med så många fantastiska och genuina människor. Det finns så mycket passion, kärlek, vilja och framåtanda i den här gruppen. Actionplant rocks!
Det blev inte som jag tänkte mig
Föreläsning för Stockholms Universitet
Så var det dags igen att inspirera personal på ett Universitet. Det känns alltid speciellt att stå inför människor som är extremt väl utbildade inom de områden jag föreläser. Jag undrar ibland varför de väljer just mig? Jag blir oerhört smickrad och är grymt tacksam för förtroendet de ger mig.
Det är flera kollegor som vägrar att göra uppdrag för lärare. Dels för att ersättningen inte är så fördelaktig och dels för att lärare har en tendens att vara oerhört skeptiska till den typen av föreläsningar som vi håller. Själv brukar jag tänka tvärt om. Både vad gäller ersättningen och yrkeskåren. För visst är det så även för mig att resultatet inte blir riktigt lika starkt som på ett ordinarie uppdrag men det är ändå övertygande. Det är just därför jag fortsätter att acceptera dessa uppdrag. Den dagen jag kan träffa lika rätt för ett gäng lärare då har jag blivit väldigt bra. En bra vädermätare med andra ord.
Idag var jag särskilt laddad eftersom jag ägnat mycket tid på tåget på väg upp att summera senaste halvårets utvärderingsstatistik. Det var oerhört övertygande. Faktum är att i stort sett samtliga föreläsningar jag har gjort i år har haft högre betyg än vad all-time-high var för mina tre första år i branschen.
Hur gick det då idag? Jodå jag nådde inte upp till mitt nya snitt men jag var kusligt nära förra årets all-time-high vilket innebär att jag förmodligen gjort min bästa föreläsning för lärare någonsin.
Fick också en fin kontakt med en av lektorerna på programmet. Hon kom med en gång fram efter föreläsningen och hon var en av de som inte öste superlativ över min föreläsning. Det fina var dock att hon kom med mycket välgrundad feedback. Det hör inte till vanligheten. Jag vet att det hon gav mig idag kan göra föreläsningar för undervisningspersonal avsevärt bättre. Jag fick så att säga veta hemligheten! Ser fram emot nästa Universitetsgigg. Skulle vara kul att testköra mina nya insikter innan jag står på MIT i USA i vår.
Paybacktime!!!
När jag skulle cykla till kontoret igår vräkte regnet ner. Det var en fantastisk möjlighet att bemästra sitt tillstånd! Något motvilligt tog jag tjuren i hornen och gick ut från ett torrt varmt hus ut i det kalla regnet med vetskapen om att jag skulle cykla 45 minuter. På väg från vårt bostadsområde träffar jag en granne som ett par gånger har gett lite spydiga kommentarer för mitt cyklande. I vanliga fall kan jag ta sådant men idag hade jag inte jobbat upp dagsformen ännu så det träffade inte riktigt lika bra.
När han kör om mig med sin bil vinkar han lite triumferande eftersom han sitter i en varm torr bil. Här började jag mitt självarbete för dagen. Anledningen till att jag brinner så för det här med att optimera sitt tillstånd är just för att det är hela skillnaden många gånger. Eftersom jag inte hade jobbat upp ett bra tillstånd så var jag inte mottaglig för hans osmidiga sätt. När jag däremot befinner mig i ett topptillstånd så biter ingenting på mig. Känner du igen dig? Bra tillstånd = tålamod i överflöd, dåligt tillstånd = Klarar inte av en enda liten kommentar.
Det fina med att röra på sig är att man får så mycket bra känslor gratis genom alla endorfiner som rusar i kropppen. Jag blev rätt laddad när jag började tänka på alla fördelar jag får som han inte får:
+ Bättre hälsa och kondition
+ Sparar bensinpengar
+ En annorlunda upplevelse och ett litet vardagsäventyr.
+ Jag gör en ovärderlig insats för miljön genom att inte släppa ut någon CO2.
På bara några minuter inser jag att det är jag som är den stora vinnaren här. Inte han. Jag skrattar gott när jag tänker på det. Den mycket härliga tillfälligheten sker den här dagen som lite grädde på moset. Gud har verkligen humor!
När jag kommit halvvägs ser jag bilkön in till stan. Faktum är att jag aldrig har sett en liknande bilkö i Borås. Det är ett enormt tryck på vägarna just den här dagen. Trafiken står helt still. Jag kör om bil efter bil och till sist... så ser jag hans bil. Det känns skönt att lika triumferande vinka till honom där han sitter helt stillastående i bilkön. (Jag vet. Det är inte bra attityd att göra så men det kändes bra.) Jag har en känsla av att jag inte kommer att få fler kommentarer kring det här med cyklandet i framtiden.
Perfekt träningsväder idag.
Började med en härlig cykeltur. Passade på att köra ett konferenssamtal med coacherna i Actionplan samtidigt som jag cyklade. Det fungerade fint för mig. Har inte fått någon feedback på mitt flåsande i luren... ännu... hehe
På lunchen hade solen på allvar titta fram så jag bestämde mig lite spontant för att köra en kort löptur. Återigen gjorde vädret att jag körde 6 kilometer. Det var riktigt jobbigt idag. Skönt att jag hade solen på min sida. Idag var första gången som jag testade att tejpa foten. Fick ett par tips av en längdskidlandslagets fotspecialister. Köpte en tejprulle men har aldrig testat förrän idag. Provade på ena foten för att se om det blev någon skillnad. Efteråt kändes det mycket bättre i den tejpade foten.
Jag har en känsla av att det här blir rekord vecka vad gäller träning. Skönt. Säsongen har inte riktigt kommit igång för mig ännu så jag har bara två föreläsningar den här veckan. Det innebär ett par extra timmar över här och där och dessa skall jag träna har jag tänkt mig.
Nu är det dags för tredje träningspasset. Nice med en cykeltur hem.
Fredagstrippel
Hade mitt andra träningspass med Jörgen idag. På bilden är jag helt slut. Jag tog förmodligen ut mig mer än jag någonsin gjort. Jag var lite illamående i flera timmar efteråt :) Visst låter det skönt? Det blev ett j-igt bra pass i alla fall.
Sedan var det dags för ett sista cykelpass för att komma hem till min underbara familj. Det blev tre timmar idag också. Har haft en fin träningsvecka. Imorgon blir det midnattslopp. Bra att köra slut sig dagen innan! hehe
Min gode vän Anders hade anmält sig men fick ett skumt skift så han är mitt uppe i arbetet när det hela går av stapeln. Då tänkte jag att då kör jag istället. Helt oplanerat. Har inga ambitioner eftersom antalet löptimmar är begränsade hittills. Det skall däremot bli väldigt kul.
Skönt cykelväder idag.
Det märks att hösten är i antågande. Riktigt friska och härliga vindar och behagligt skön luft på cykelturen idag.
Hade en tung ryggsäck på ryggen så jag var helt plaskvåt när jag kom till kontoret. Tur att jag har byteskläder. Nu blir det PT med Jörgen igen.
Onsdagsträning med Jörgen
Så här ser jag ut när jag är halvnöjd. Träningen har gått riktigt bra i ett halvår nu. Har hittills inte tränat mindre än fyra pass någon vecka. Vanligare är det att jag ligger runt 5-10 träningspass per vecka.. På så sätt är jag riktigt nöjd. Jag känner mig starkare och mer uthållig än på många år. Däremot hade jag nog förväntat mig större utdelning. Ett gammalt klassiskt sätt att bli demotiverad på. :)
Det har nämligen inte hänt så mycket på vågen sedan en bit in på New Life 101. Det har inte varit högsta prioritet men så här ett halvår senare börjar jag känna att jag borde ha åstadkommit mer.
Har pratat med flera experter och alla är inne på att jag skall äta mer och oftare. Tycker att jag äter en hel del som det redan är så jag är ännu inte övertygad. På så sätt var det lättare när jag körde vegan-stilen. Då kunde jag gå ner i vikt oerhört lätt. För att få det hela att fungera håller jag i alla fall på och experimenterar en hel del. Den som söker han finner.
Så bilden är tagen i ett tillstånd av halvnöjdhet.
Härlig kväll med klasskompisar
Missade att berätta att vi var ute i lördags med ett par gamla klasskompisar. Anders, längst till vänster har jag känt och umgåts med i trettio år nu. Rätt coolt va? Martin lärde jag känna när jag var tio år gammal och har numera tagit upp kontakten. Övriga på bilden är, från vänster, Jessika, Angelica, Teresa och Malin. Roligt var det. Det får vi göra om.
Världens bästa Neo.
Neo är inne i en fantastisk ålder nu. 4,5 år. Det kommer så mycket fantastiska idéer ur honom nu. Försöker att inte hämma dessa idéer så han brukar få prova det mesta så länge det inte finns någon fara med det. Simtuberna skulle vara på... Han hade dem hela vägen till dagis faktiskt. Jag är så tacksam för gåvan att ha Neo i mitt liv.
Premiärföreläsning för vänner
Gänget!
Annitta in Action
Två nya medlemmar får sina introduktions ribbons. Välkommen in i gänget, Peo och Patrik.
Hur gick min insats då? Hade varit lite överambitiös med arbetet. Hann hälften av vad jag tänkt mig. Slutet blev lite stympat men jag knöt ihop säcken så det blev någorlunda begripligt. Har en känsla att det här avsnittet kan passa bra i mina "riktiga" föreläsningar om jag får fila lite på det.
Vad sägs om en ny Actionday?
Så var det dags för en Actionday igen. För er nytillkomna läsare är det ett begrepp som jag använder när jag försöker få in så mycket träning på en och samma arbetsdag som möjligt. Idag kan jag konstatera att det blev hela fem pass.
1 Cykel till jobbet. En 45 minutare i kraftig motvind. 
Pass 2: Idag stod det coaching på programet. En av de jag coachar var väldigt sugen på en promenad. Vi skulle snacka hälsa idag så det passade alldeles utmärkt.
Pass 3: Löpning i Annelundsparken. Det blev 8 kilometer idag på en riktigt bra tid. Hade det inte varit för att jag hade en tid att passa så hade jag kört ännu mer. Jag var oerhört pigg i benen idag. Skööööönt!
Pass 4: Behövde göra lite inköp varför jag cyklade iväg till Knalleland en sväng. Sedan blev det en promenad i stan för att köpa fika till kvällens möte med BTC.
Pass 5: Skall jag snart påbörja. Det blir cykel hem igen.
Jag känner mig så oerhört laddad så jag vet inte vart jag skall ta vägen.
The family
Nomi Li Michelle Caron
Nomi again.
Neo Marvin Orlando Caron
Here´s Darth Neo.
Malin my precious wife
Me, In action.
Barnfritt = Extra mycket träning
Efter arbetet i studion smet jag och Malin ut och sprang tillsammans. Neo och Nomi är hos mormor och morfar över helgen så vi kan unna oss lyxen att springa tillsammans för en gångs skull. Det blev sex kilometer för mig sedan var det stopp. Jag hade träningsvärk efter gårdagens pass med Jörgen så jag fick pusha mig extra hårt. Malin däremot passade på att köra ett par kilometer till.
Det blev en bra miltid för min del trots träningsvärken. Runt timman när jag räknade som hastigast. Känns som om det bara är en tidsfårga innan jag gör milen en bra bit under timman. Ser fram emot detta.
Nu skall vi gå på bio. Sköööönt!
Kärt möte i studion
Vi börjar närma oss slutet med inspelningsarbetet. Idag var det sångpålägg som gällde. Peder hade med sig Kerstin och Katri idag för att lägga stämsång. Katri och jag har arbetat tillsammans för sexton år sedan och har bara sett som hastigast sedan dess. Det kändes oerhört stort att arbeta i studion igen. Så mycket har hänt sedan vi sågs sist. Jag blir rörd när jag tänker på det. Inser att jag idag lever min dröm i stort sett varje ögonblick. Mina dagar är en enda lång parad mellan saker som jag älskar att göra. Jag är så tacksam för det.
Idag blev ett sånt där magiskt pass när allt bara stämmer. Tjejerna är så oerhört tighta. Fyra låtar helt klarta nu.
Middag hos Ida och Christian
På kvällen var vi hos Ida och Christian på middag. Ida är Malins kompis och vi har umgåts en hel del genom åren. Jag har alltid en härlig känsla när jag träffar dem för de är så genuint goda människor. När jag började föreläsa var de några av de som tidigast stödde mig i karriären och det kommer jag alltid att minnas.
Det blev en bra middag med mycket god man och trevliga samtal.
PT med Jörgen
Idag (fredag) körde jag första träningen med Jörgen för säsongen. Lite stolt kan jag konstatera att jag kände mig förvånandsvärt stark. All träning under sommaren gör att jag inte var så ringrostig. Det blev TRX träning idag och det är alltid grymt utmanande. Gled ner i bubbelpoolen en kvart efteråt. Skönt.
När jag summerar arbetsveckan är jag väldigt nöjd. Det har varit mycket coaching men jag har ändå kommit iväg och tränat fint. Body Balance i onsdags var något alldeles extra.
Om det inte hade ösregnat varje dag hade jag också kommit igång med cyklingen. Saknar det.
Ett härligt dilemma!
Idag rann tiden ifrån mig och Malin. Klockan gick snabbt och vi hade bestämt oss för att träna och se på film tillsammans. När Malin drog ut på sin löpningstur tog jag hand om ungarna. Sedan var det läggdags för kidsen. Innan Malin kom hem gick jag och lade ungarna. Vi läste Bamse tillsammans. När jag låg där i sängen och myste med båda barnen blev jag allt dåsigare. Jag tappade sugen att träna och blev desto mer sugen på att gå direkt på filmen istället. Någon som känner igen sig?
I alla fall bestämde jag mig för att sitta lite grann på spinningcyklen medan vi tittade på filmen. Den där korta stunden blev nästan en timma cykel. Jätte härligt. Tror nästan det syns på bilden va?
Filmen var dessutom också bra. Det blev Änglavakt. Det fina med filmen är att den så bra gestaltar vilket stålbad det kan vara för människor att expandera sin tro. Oavsett hur stor eller liten den är.
Att ta bort en begränsande övertygelse
Under hela mitt liv har jag haft en idé om att jag inte är händig. Inte med alla saker men med några stora områden. Ett sådant område är bilar. Detta har gjort att jag konstant har undvikit all kontakt med allt som sitter under bilen eller under motorn. I min årsmålsättning skrev jag ned att jag skulle krossa ett par av dessa övertygelser. Bland annat den här. Därför kom det påpassligt nu att lagom tills att vi skulle sälja vår Skoda så rasade bromsarna ihop.
På nära håll har jag en som är duktig med maskiner: Åke. Eftersom vi hade spekulanter på bilen som skulle komma som idag hade jag bokat om ett par möten för att kunna vara med och genomföra arbetet.
För att jag skulle ha en ärlig chans att genomföra arbetet delade vi upp det så att Åke gjorde ena sidan och sedan gjorde jag arbetet på andra sidan. Det gick väldigt bra faktiskt och var inte särskilt svårt. (Vilket nästan alltid är fallet med begränsningar man har om sig själv. Dessutom var det väldigt skönt att byta miljö och göra något som jag aldrig har gjort tidigare. :)
Nästa bild har jag fixat en tävling för er som inte är så vana vid de här delarna av bilen. Meningen är att du skall gissa vilken del som är bytt! ;)
På kvällen kom bilspekulanterna och det blev affär helt enkelt.
Här åker nya ägaren iväg. Jag blir alltid lite nostalgisk vid sådana här tillfällen. Jag tänker på hur många timmar familjen har tillbringat i bilen och allt kul som vi har gjort för att få tiden att gå. Vi har varit helnöjda Skoda ägare. Spännande att notera är hur mycket det varumärket har utvecklats på bara 4,5 år. När vi köpte bilen var det många som sade: Skoda! ha, ha, ha! Hur kan ni köpa sånt skräp? Idag däremot är det inte många som skrattar. De vinner tävlingar i kundnöjdhet och gör fantastiskt bra bilar. Inser att det här faktiskt är första bilen jag har haft som inte haft några problem.
Så här ser nya bilen ut. Här plåtad med mina tre andra älsklingar.
Jag går ur den här dagen med en ny erfarenhet och större tro på mig själv. Syfter har förstås inte varit att bli belmekaniker. Det var inte det som den här dagen handlade om. Det var att ta bort begränsningar. Det mesta som hindrar oss är just att vi har en inre tro att vi inte kan, att vi inte duger, att det inte går osv. Det är lätt att ta till för att slippa ta itu med saker. De där ursäkterna ligger så gott i munnen. Jag är sån... Jag kan inte... Som mentala godisbitar som hindrar oss från att bli större. Bort med dom bara! Det känns så skönt att bli större.
Så även om det var en aldrig så obetydlig liten grej så var det en seger och segrar är sköna! Det är kul att vinna!
Nomi hittar nya kreativa ytor
Nomi försvann i väg bort varpå det blev alldeles tyst. Det visade sig att hon hämtat Neos turspennor och skapat ett fint konstverk på vardagsrumsväggen. Jättefint faktiskt! Eller hur? Vi föredrar nog iofs väggen som den var.
Så här ser hon ut i alla fall. Busfröet.
Nytt bränsle
Har under en längre tid omvärderat vad jag anser vara bra kost. Under tiden har jag egentligen ätit vad som helst och det har varit gott men inte optimalt. Under sommaren har jag och Malin talat en hel del om det här och nu känns det som om vi är rätt färdigtänkta. Igår var första dagen vi satte igång. Det blir lite tallriksmodellen möter Body for Life i ett slags Living Health anda. Eftersom i synnerhet jag har en farlig svaghet att äta sällan och mycket blir det spännande att se hur jag påverkas av att äta oftare och mindre mål.
Cykeltur i full speed genom industrihistorisk miljö.
Titeln är som hämtad ur ett radioprogram på P1. Igår var jag ute på en längre cykeltur. Var fortfarande lite stum i benen vaför jag valde cykel före löpning. Bestämde mig för att cykla till de olika fabriksområdena som ligger i närheten där vi bor. Om du inte varit i Viskafors får du en bra ledtråd av namnet. Samhället ligger utmed Viskan helt klart. Förr i tiden när man projekterade fabriker var det alltid viktigt att man förlade anläggningen vid vatten. Borås med omnejd har hundratals, kanske ännu fler fabriker utmed Viskan. Många står idag tomma eller hyser annan verksamhet än det de byggdes för.
Det blev en härlig tur. Solen värmde gott och jag fick in en fin rythm redan från början. Hade pulsklockan med och snittade på puls 150-160. Var ute i cirka 90 minuter så det blev ett bra pass. (och det behövs med tanke på mitt frikostiga intag av god mat under sommaren.)
Tillbaka till industrihistoria. När jag cyklade som bäst funderade jag mycket på samhällets utveckling. Det här med fabriker som står tomma det tycker jag mig se vart jag än reser i Sverige. Funderade över vart pengarna kommer ifrån idag om de inte kommer från tillverkande fabriker. Helt klart måste värden skapas på något sätt. Svaret är förstås att man kan producera mycket mer i en betydligt mindre anläggning idag. Värden skapas på färre ställen. Dessutom finns det andra sätt att skapa värden än just genom tillverkningsindustri.
Inser att jag skulle kunna vara bättre insatt i de här frågorna varför jag skall boka in ett par möten med personer som jag vet har oerhört stor kunskap på området. Det fina med mitt jobb är just att jag får träffa mängder av människor som har spetskompetens inom, ja, i stort sett allting.
På bilden ses Svaneholms Gummifabrik. Janne Josefsson gjorde ett uppmärksammat reportage om denna fabrik för något år sedan. Det visade sig att ägaren hade grym koll på att fabriken gjorde de anställda cancersjuka. Bakom kulisserna förhandlade man sedan med facket vilket resulterade i att skadestånden till de många anställda bara blev ett par hundralappar. Finns liknande skandaler i andra länder där de anställda fått gigantiska ersättningsbelopp. Det ledsamma i hela historien är väl att personer i ledningen visste att de anställda kunde få cancer men i jakten på att tjäna pengar teg man och idag har massor av folk dött. Sådant borde vara livstids fängelse på. Istället sitter ägaren nere Monaco och "njuter" av sina miljoner. Det är sånt här som gör mig förbannad. Se gärna Jan Josefssons program på SVTs hemsida. Sök på uppdrag granskning och arkivet så finner du programet.
Det blev i alla fall en jättebra cykeltur. Jag är helt slut.
Eldprovet som brann upp fullständigt.
Bilden är tagen i somras.
Eftar att ha förbättrat min kondition ordentligt de senaste fyra månaderna och också blivit starkare och starkare i fötterna har jag väntat på en lämplig dag att verkligen maxa ut. Dels för att se om jag har kapaciteten och dels för att testa att fötterna håller. Idag kom den dagen. Vi hade precis åkte hem från kontoret och jag kände att jag hade oerhört mycket spring i kroppen. Idag var helt rätt dag. Funderade på vad som skulle kunna vara en utmaning och jag fastnade för 9 kilometaren runt Storsjön i Viskafors.
För er som har hela fötter och tränat löpning länge tycker säkert att det här är en rätt mesig längd. För mig däremot med det jag har gått igenom de senaste sju åren så vet jag att jag tidigare hade fått hoppa på kryckor i tio veckor efter en bråkdel av ett sådant pass. Med andra ord en rejäl kraftmätning.
Jag hade hört att 9 kilometaren skulle vara en lite tuffare rutt så det kändes bra. Man kan säga att det här var en smärre underdrift. Efter passet läser jag på tavlan att det inte alls är något motionsspår utan ett vildmarksspår. Med andra ord var det 9 kilometer av sten, trädrötter och knepiga klippavsatser, hopp över bäckar och konstant rutt med uppför- och nerförsbackar etc. Att det sedan regnat flitigt i ett par dagar gjorde att delar av de stigar som ibland fanns var förvandlade till bäckar bokstavligt talat. Andra ställen var lervälling och en del backar hala kanor av gegga.
Det här med att ge upp är inte min starka sida. Så trots att jag redan första kilometern fattade att det här skulle bli avsevärt jobbigare än vad jag mentalt förberett mig på bestämde jag mig för att fortsätta. Efter fyra kilometer sprang jag fullständigt fel. Vilket adderar på ytterligare ett par kilometer på turen. Här någonstans var jag riktigt negg och funderade på om jag inte skulle välja ett annat jobb än motivationsföreläsare med tanke på hur destruktiva tankebanor jag hade. :)
Någonstans halvvägs runt sjön blev jag dessutom bajsnödig. Lyckligtvis hade jag tagit med papper. När jag satt där mitt ute i skogen och uträttade mina behov brast jag ut i skratt av den mer högljudda typen. Jag insåg nämligen att jag hade glömt att det är jag som skapar de här negativa tankarna. All den där mentala plågan som jag fyllde mig med utöver den fysiska tröttheten jag kände var helt och hållet mitt verk. Jag insåg att jag hade fyllt huvudet med frågor som:
- Hur långt är det här j-a spåret egentligen?
- Hur korkad är man inte om man körr terränglöpning efter 50 mm regn?
- Vad är det för fel på min hjärna när jag frivilligt utsätter mig för det här?
Visst blir man laddad... Inga bra coachingfrågor det här.
Bestämde mig snabbt för att mata mig med frågan: Vad finns det för bra med det här? Väl i mål var jag helt euforisk. Jag var helt fylld av möjligheter och nya infallsvinklar. Det fina i kråksången är hur lätt det går att byta fokus när man tränar. Kroppen är som bekant en fantastiskt bra maskin att skapa känslor på och jag började ändra rörelsemönster för att förstärka det nya fokuset. Jag kände mig oövervinnlig.
Fullständigt utmattad anländer jag till bilen och kan konstatera att jag genomfört mitt längsta löppass någonsin i livet. Var ute i:
Jag hade klokt nog lämnat telefonen i bilen med tanke på att hela jag var blöt. Däremot önskar jag att ni kunde få se alla de synintryck jag fick från skogen. Det här är en riktigt fashinerande tripp. Med tanke på terrängen tror jag att jag tog ut mig rejält. Rutten blev kanske 1,1-1,2 mil och trots alla svårigheter med terrängen blev det en skaplig tid. Har inga aktuella tider att ersätta detta med men på de kortare stärckor jag gjort under sommaren har jag haft miltider på runt timman. (Förutsatt att jag fortsatt hålla samma tempo) och då i ett vanligt, torrt löparspår utan backar. Det här bådar gott inför framtiden. Jag känner mig oerhört stark och vital i kroppen.
Det kommer nog däremot dröja ett tag innan jag väljer vildmarksträning efter ösregn.
Arbete i studion
Arbetsveckan har verkligen varit annorlunda. Det har blivit två kreativa dagar fullt av liv och musik. Idag hade jag Peder på besök. Jag producerar hans nya album. Vi hade en fantastisk förmiddag tillsammans. Han är så duktig och generös. Idag gjorde han en av de bästa insatserna någonsin. Har på känn att det kommer att bli något alldeles extra.
Det blir inte så ofta jag gör studioarbete nu för tiden men ibland tackar jag "Ja" bara för att det ger mig så oerhört mycket. (Tror jag skrev något liknande här om dagen...)
Mysigt möte
Idag hade jag ett härligt möte med Anna Björk. Hon är en extremt duktig coach som sprudlar av liv och energi. Det är så skönt med människor som bara sprider livsenergi omkring sig. Det blev många härliga skratt utöver den intensiva agenda vi hade för mötet.
Färdig!
Under sommaren har jag arbetat fram nytt pedagogiskt material till Sveriges barndanslärare. Det här är en enormt härlig uppgift som jag har förmånen att utföra då och då. På bilden ser ni en av mina stora idoler. Elisabeth Wolf. När jag dansade en gång i tiden representerade hon en ikon inom branschen. Sverige har bara någora riktigt stora danspedagoger och Elisabeth är definitivt nummer ett när det gäller barndans och förberedande balett för barn.
Jag har aldrig tyckt det varit konstigt att träffa kända personer men när jag dansade var det med stor beundran
som jag såg Elisabeth. Då kunde jag aldrig ana att jag skulle få förmånen att faktiskt arbeta med henne. När jag sedan fick chansen var det euforiskt. Sedan dess har vi någon gång per år suttit ner och utvecklat material som passar just för barn. Många insikter har vi kartlagt under åren. Hur barn uppfattar ljud, melodier och takt osv. Allt för att få till så bra material som möjligt.
Inser att jag inte har en aning om hur många låtar jag har komponerat. Det måste vara närmare tusen låtar nu. Genom åren har hundratals pedagoger från i synnerhet Skandinavien men även andra länder använt materialet. Vi gjorde ett räkneexempel en gång där vi tänkte att varje pedagog träffar cirka två hundra elever per säsong. Multiplicerat med antal år och lärare är det hundra tusentals barn som har tagit sina första danssteg till de låtar jag har skapat.
På senare år har jag fått allt svårare att lösgöra den tid det tar att skapa materialet. Jag vägrar dock att släppa det här uppdraget eftersom det ger mig så oerhört mycket i själen. Skall dessutom bli mycket spännande att höra hur låtarna mottas det här året. Själv har jag ett par favoriter. 
Idag har vi i alla fall slutfört skivorna så jag har tillbringat hela dagen tillsammans med Elisabeth. Vilken lyx. Vem hade kunnat tro det för femton år sedan. Inte jag i alla fall. Nu är det en mycket lycklig och laddad Jesper som kryper till kojs efter en toppen dag.
