Smygsemester...



Denna sommaren är verkligen helt annorlunda mot vad somrar brukar vara. Jag har nämligen helt frivilligt avstått från att umgås väldigt mycket med den här coola tjejen



En tuff brud i cowboy förpackning.



Den här sköna killen har jag heller inte sett så mycket av periodvis.



Jag har däremot en hel del bilder på saker som övriga familjen gjort så jag vet att de inte har haft tid att sakna mig så mycket. :)



Den här kvinnan har jag också sett lite av live...

Jag är så grymt tacksam däremot att hon har ställt upp på mig den här sommaren. Amore... :)
Utan henne hade jag aldrig kunnat genomföra två av mina drömprojekt. Ett av dem var att färdigställa och producera ett helt nytt program på engelska. Det blev en utbildning på CD i försäljning som är hela fem timmar lång. Det känns så coolt att vara färdig. En kompis Cathy som jag arbetar med som kommer från England gav mig jättemycket ros för min engelska. Det kändes riktigt skönt. I did it! (Det är engelska och betyder: fasen vad stolt jag är... hehe)

Det andra projektet var att ta fram helt nytt pedagogiskt material till Dansforum och elisabeth Wolf. Det är alltid helt magiskt att få sitta ner och fokusera på kreativt arbete. Att dessutom ha en nära kontakt med Elisabeth är oerhört stort. Läs gärna följande inlägg om detta:

http://jespercaron.blogg.se/2010/august/fardig.html

I alla fall så har jag hunnit med och smyga in ett par kul saker med familjen. Vi har varit på Liseberg fem gånger i år exempelvis. Något som hela familjen gillar :) Har dessutom varit noggrann med att få de små ögonblicken med hela familjen. En strategi som verkligen skapar stor effekt. Det spelar ingen roll hur mycket fokus du har på annat. Får du bara in de små ögonblicken av kärlek, omtanke och lycka så funkar det. På måndag börjar semestern :)

Det finns inget dåligt väder bara dålig attityd



Jag tycker personligen att folk håller på och lipar väl mycket över det svenska sommarvädret. Vi bor i Sverige... Det regnar här ibland... Vissa somrar mer än andra... Det hör till... Därför har jag inlett ett experiment för att kolla vad man kan göra i regnväder. Idag öste det ner något alldeles otroligt mycket. Passade då på att åka inlines. Det gick riktigt bra. Dessutom svettas man inte så mycket när det regnar. Bra va? Det fina med att göra saker i regn är att man skapar en dimension av upplevelsen som man går miste om annars.

Så nästa gång det regnar, gör följande:

1 Säg: Regn, fasen va kul! Nu går vi ut och har kul!
2 Kom på vad det där "kul" innebär för dig! (Förmodligen något som du brukar gillar att göra ute när det inte regnar.
3 När du känner att du har maxat ut. Gå in och njut av en kopp varm choklad eller nåt annat gott.
4 Lägg märke till vilken helt makalös upplevelse du fick och skratta lite när du tänker på alla andra som sitter och neggar över regnet du just upplevt.

Perfekt sommarväder...

... för att sitta inomhus och jobba. Kan konstatera att jag nu är färdig med mitt nya PU-program. Har dock ett projekt kvar för Dansforums räkning. Nu äntligen kan jag gå ner på lite behagligare arbetstempo. Har passat på att träna ett par gånger i veckan också. Skönt.



Jag har fått upp ett härligt tempo på cykeln. Det märks att ett års träning har gett resultat. Kan också konstatera att GearUp50 verkligen har blivit en succé. Har tappat ytterligare 7 kilo sedan jag avslutade GearUp. Det fina är dessutom att jag har en fungerande strategi.

Känner verkligen att jag tappat blogg-stinget nu när jag maxat ut i studion. Det finns utrymme för förbättring här helt klart :)

Ett inlägg...

Vill bara med detta snabba inlägg meddela att jag lever. :) De sista veckorna har jag spenderat dag (och natt) bokstavligt talat i studion. Har pushat mig själv hårdare än någonsin tidgare och ställt mig själv inför en utmaning som jag tidigare bara har drömt om. Mycket mental konditionsträning ligger bakom det här. Sakta men säkert har jag arbetat mot slutet och nu återstår bara lite tekniska detaljer innan allting är färdigt.

Känslomässigt har det här arbetat varit väldigt spännande. Jag har på allvar förstått hur jag reagerar under enormt stor press. Det har pendlat mellan eufori och förtvivlan stundom. Någon sade en gång att man växer i smärta. Vet inte om det är en absolut sanning men för mig innebär de senaste veckorna en enorm utveckling och, ja, ibland har det gjort väldigt ont.

Saknar att ha rikligt med tid tillsammans med Malin och ungarna...
Saknar bloggandet...
Saknar att träna dagligen... Har bara blivit ett par pass i veckan på senaste tiden.
Saknar semester med familjen...
Längtar efter att se produkten färdig...

Mums vad härligt det här blir när det är färdigt.


Mycket studiotid blir det.



Håller som bäst på att spela in ett 10-dagars program i ämnet kommunikation och försäljning... på engelska. Det här med engelska är den stora utmaningen. Jag kör för all del ett tjugotal föreläsningar årligen på engelska men det är inte riktigt samma sak. När man föreläser gör det inget om något ord blir lite fel eller om man tar om sig, så länge min energi är på rätt ställe. Jag har väldigt bra självförtroende här efter snart tusen utvärderingar från mina engelska föreläsningar. (som faktiskt, enligt statistiken, har ett ännu högre snitt, om än marginellt.)

Att däremot spela in på engelska kräver mycket mer. Här måste det bli så perfekt det kan. Kan väl konstatera att det stundom låter riktigt bra men oftast så är jag ärligt talat inte alls nöjd. Hur som helst har min engelska coach, min referensgrupp och en stor redan kund godkänt kvalitén så därför är det bara att köra på.

Första dagen jag spelade in krävdes det åtta timmars inspelning för att få ut sju minuters material. Nu är jag mer inne i det. Tycker själv att jag efter en vecka i studion har blivit bättre på engelska. Jag får till meningarna snabbare och genomgående låter uttalet bättre. Långt ifrån perfekt men... varje steg räknas.

När jag föreläser i USA frågar man alltid efter material och nu äntligen kommer jag att kunna ge dem som önskar någonting. Känns hur kul som helst.

Skall bli kul att se den färdiga produkten och hur den mottas. :)

Fötterna bra igen



Efter en vecka på kryckor kunde jag äntligen ge mig ut och cykla igen. Det var ett riktigt härligt väder. Ljummet och med en skön frisk, men inte för stark, vind som blåste och höll mig härligt sval. Hade bra hastighet dessutom. Tror att det beror lite på att jag väger mindre nu förtiden. Efter GearUp50 har jag fortsatt den positiva trenden med maten och det känns verkligen toppen.

När jag satt på cyklen kände jag i varje fiber i min kropp att: Det här är jag. Att träna är en del av min identitet. Det är väl därför det känns så mycket de gånger jag har haft problem med fötterna.

Vill inte förta mig nu men jag suktar verkligen efter att träna lite Zumba eller Body Attack. Såg förresten att mitt gym hade tagit bort Body Attack träningen på sommarschemat. Hur tänkte dom där egentligen? :)


RSS 2.0