Tacksamhet x 1000
En av deltagarna på föreläsningen förra veckan, Chris, hade skickat ett paket till mitt hotellrum. I paketet låg också några känslosamma rader av tacksamhet över vad min insats satt igång i honom. Paketen innehöll ett Xpress pass till Universal Studios. Det innebär i korthet att man går före i kön på alla attraktioner. Sådant är alltid välkommet. Det blev med andra ord fem timmar på Islands of Adventure innan jag skulle i väg och jobba.
I bilen på väg till Universal slog det mig än en gång vilket fantastiskt jobb jag har. Att i 28 grader värme och strålandesolsken gå ett VIP pass för att sedan gå iväg och köra en timmas föreläsning och kalla det för arbetsdag. Det är en sådan jäkla kontrast till mina tidigare arbeten så det är inte sant. Jag skrek av lycka och grät om vartannat av tacksamhet.
Jurrasic Park - Boat river ride får mig att tappa hakan fullständigt. Detaljrikedomen är helt enorm. Jag är rätt petig med sådana här saker men faktum är att några av dinosaurerna är så välgjorda att man nästan tror att de är riktiga. De andas och rör sig organiskt och äter(!) På bilden ovan ser ni tydligt att dinosauren inte har något i munnen.
Här har mr Bracciusaurus däremot slitit tag i en gren och smaskar. Hur går det här till egentligen. Jag menar det passerar ju båtar säkert tusen gånger under en dag.
Upps vi har visst kört in på förbjudet område...
Tacksamhet ja. Jo jag blir nämligen jäkligr förbannad då och då på några av mina föreläsar kollegor som avstår från uppdrag om de inte får tillräckligt bra betalt. Skräckexemplet är en kollega som berättade för mig att han hellre satt hemma eftersom han inte fick 50000 från en skola som hade ställt en förfrågan om en föreläsning. Hallå eller...
Det är nog så långt ifrån min drivkraft man kan komma. Kanske är det nog tacksamhet som är den stora skillnaden mellan oss. För har man som jag städat sjukhus, torkat spyor på nattklubbar, stått i fabriker där rökning är tillåten för att skyddsombuden ser mellan fingrarna, fått skärsår av wellpappen på fler än ett lager, sanerat rum från urin i äldreboende, tvingas ge upp fem års artistutbildning pga en hjärtsjukdom, jobbat arton dagar i ett sträck för en lön på 62 kr / timman för att chefen hotade med att man skulle få sparken annars då är det väldigt lätt att inse att man har en oerhörd gåva i att få chansen att vara runt och visa människor hur man gör för att må och prestera bättre. Idag var just en sådan arbetsdag när jag tog in den här kontrasten igen. Jag lever verkligen min dröm nu. Tack för att jag får leva.
I bilen på väg till Universal slog det mig än en gång vilket fantastiskt jobb jag har. Att i 28 grader värme och strålandesolsken gå ett VIP pass för att sedan gå iväg och köra en timmas föreläsning och kalla det för arbetsdag. Det är en sådan jäkla kontrast till mina tidigare arbeten så det är inte sant. Jag skrek av lycka och grät om vartannat av tacksamhet.
Jurrasic Park - Boat river ride får mig att tappa hakan fullständigt. Detaljrikedomen är helt enorm. Jag är rätt petig med sådana här saker men faktum är att några av dinosaurerna är så välgjorda att man nästan tror att de är riktiga. De andas och rör sig organiskt och äter(!) På bilden ovan ser ni tydligt att dinosauren inte har något i munnen.
Här har mr Bracciusaurus däremot slitit tag i en gren och smaskar. Hur går det här till egentligen. Jag menar det passerar ju båtar säkert tusen gånger under en dag.
Upps vi har visst kört in på förbjudet område...
Tacksamhet ja. Jo jag blir nämligen jäkligr förbannad då och då på några av mina föreläsar kollegor som avstår från uppdrag om de inte får tillräckligt bra betalt. Skräckexemplet är en kollega som berättade för mig att han hellre satt hemma eftersom han inte fick 50000 från en skola som hade ställt en förfrågan om en föreläsning. Hallå eller...
Det är nog så långt ifrån min drivkraft man kan komma. Kanske är det nog tacksamhet som är den stora skillnaden mellan oss. För har man som jag städat sjukhus, torkat spyor på nattklubbar, stått i fabriker där rökning är tillåten för att skyddsombuden ser mellan fingrarna, fått skärsår av wellpappen på fler än ett lager, sanerat rum från urin i äldreboende, tvingas ge upp fem års artistutbildning pga en hjärtsjukdom, jobbat arton dagar i ett sträck för en lön på 62 kr / timman för att chefen hotade med att man skulle få sparken annars då är det väldigt lätt att inse att man har en oerhörd gåva i att få chansen att vara runt och visa människor hur man gör för att må och prestera bättre. Idag var just en sådan arbetsdag när jag tog in den här kontrasten igen. Jag lever verkligen min dröm nu. Tack för att jag får leva.
Kommentarer
Trackback
