jespercaron

Tränar verkligen på full nivå nu. Det har tagit tid att repa sig efter vinterns tragiska smärta i fötterna. Igår körde jag ett löppass tillsammans med Jörgen. Kändes riktigt skönt.



Har dessutom hittat ett nytt favoritträningspass: Body Attack. Det är som den gamla tidens Aerobic, på 90 talet kallat Hi-Impact. Skillnaden är att man höjt hastigheten på musiken radikalt. Pulsen flyger i taket på en gång. Det här är ett pass att växa i. Redan nu går det allt bättre men jag känner att jag har långt kvar innan jag är uppe på en anständig nivå.



Idag tränade jag Zumba igen. Också det en favorit. Lite lägre puls än Body Attack. Däremot blir det mer intervall träning här så det är ett bra komplement. Idag stannade jag upp lite och insåg att jag nu tränar dans. Jag blev alldeles till mig.

Om jag summerar mitt träningsliv så hade jag egentligen inte tränat någonting innan jag började dansa som 18 åring. När jag sedan blev friskförklarad efter hjärtoperationen så kunde jag inte träna dans. Jag hade inte kapaciteten. Fötterna illgjorde sig för minsta lilla. Att nu regelbundet kunna träna på ett sätt som jag verkligen brinner för känns helt otroligt.

Jag är så himla glad över att vara tillbaka. Jag har för all del lärt mig att uppskatta styrketräning och den uppbyggnadsträning jag träget har genomfört de senaste åren men det står sig slätt jämfört med att dansa.
Skillnaden i träningskvalitet är otrolig. När jag tränar dans kan jag köra puls 170 utan att jag märker det. När jag kör löpning så är det attitydträning på hög nivå för att kunna härda ut själva passet. Så mycket gratis får jag genom dansträningen.